Av en slump upptäckte jag att SVT 2 sänder en repris på den tyska serien "Unsere Mütter, unsere Väter" (under den idiotiska svenska titeln som jag angivit i rubriken). Det är en oerhört välgjord teveserie, mycket omskakande och på ett gynnsamt sätt olik många andra skildringar från andra världskriget. Men samtidigt finns det mer eller mindre dolda budskap som ur vår tids synvinkel kan te sig obehagliga eller åtminstone svårförståeliga. Serien orsakade en bred diskussion i Kontinentaleuropa och England när den sändes, I Polen uppenbar ilska på vissa håll.
Jag vill i sammanhanget erinra om den ganska långa och kritiska text jag skrev om serien när den först sändes 2013 där jag också tog upp andra aspekter på utvecklingen av synen på Tyskland och Tysklands ställning i Europa efter andra världskriget och tills nu, speciellt den stora fördrivningen av tyskar från Östeuropa omedelbart efter kriget.
Jag nämnde diskussionen i Europa - i Sverige fick, såvitt jag såg, serien reservationslöst gott mottagande. Med ett men desto viktigare undantag. Jens Christian Brandt skrev i Aftonbladet om det kritiklösa mottagandet i Sverige under rubriken "'Krigets unga hjärtan' naiva politiska blåbär."
Som vanligt med kvalitetsteve sänds programmen så sent att det kan vara svårt att hålla sig vaken tills de börjar. När jag skrev mitt blogginlägg kunde jag inte tekniken att underlinjera länkarna så de är tyvärr svåra att se. Men om något verkar intressant kan man föra cursorn litet fram och tillbaka över de relevanta orden så framträder de. Jag ber om ursäkt för detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar