Bea Uusma - en kärlekshistoria i två utföranden

"Expeditionen. Min kärlekshistoria ges samtidigt ut i två utföranden: en textbok i mjukband och en påkostad illustrerad utgåva med foton, teckningar, kartor och ett omfångsrikt extramaterial."

(Bokus)

Så beskriver en nätbokhandel Norstedts förlags egendomliga utgivningspolicy av en av höstens mest fascinerande svenska böckert Bea Uusmas "Expeditionen Min kärlekshistoria."

Boken handlar författarens mångåriga fascination, man kan säga besatthet, av Andréeexpeditionens öde och av gåtan om hur och varför de tre männen dog, möjligen kort efter sin ankomst till den arktiska Vitön. Expeditionens öde från starten på Svalbard (Spetsbergen) den 11 juli 1897, katastrofen den 14 juli, den tröstlösa isvandringen med ankomst till den öde glaciärön Vitön där man går i land i början av oktober, allt finns förhållandevis väl dokumenterat genom Andrées dagboksanteckningar, Fraenckels loggbok, Strindbergs brev till sin fästmö och framför allt hans fantastiska fotografier. Sedan: tystnad. 30 år senare hittas de omkomna av en slump. Spekulationerna om vad som hänt börjar omedelbart och en mängd olika teorier lanseras. På senare tid verkar teorin om död genom trikininfekterat isbjörnskött ha blivit mer eller mindre accepterad.

Men Bea Uusma, som också är läkare, är inte övertygad och drivs av oemotståndliga krafter att själv försöka utröna vad som verkligen hänt. Hon reser ett antal gånger  till Svalbard och ishavet men förhållandena tillåter aldrig en landstigning på Vitön. Till slut lyckas hon finansiera en egen expedition och lyckas också verkligen komma i land för att försöka bilda sig egna uppfattningar.

Denna märkliga och vackra bok består av ett antal slingor, som tonerna i en Bachfuga där slingorna är texten om expeditionens faktiska förlopp, berättelsen om författarens mödor, känslor och besatthet, Nils Strindbergs otroliga fotografier, bilder av fynden från Vitön inklusive dagböckerna, utdrag ur Strindbergs kärleksbrev till sin fästmö, teckningar, obduktionsprotokoll och tabellariska sammanställningar över kronologi och möjliga dödsorsaker, färger och stilgrader som varieras beroende på vad som presenteras. Alla teman slingrar sig om varandra, vävs samman och kontrasteras för att till slut förenas i en kontrapunkt  där författaren försöker sammanfatta vad hon lärt sig om vad som hände och hur slutet på historien blev.

Min beskrivning är dålig och oprecis. Men boken blir ett multikonstverk som man måste ta del av i ett sammanhang. Det är inte en bok om Andréexpeditionen. Det är inte en bilderbok om Arktis. Det är inte en inblick i Strindbergs kärlek till sin Anna. Det är inte en medicinsk redogörelse för tänkbara dödsorsaker, ännu mindre ett obduktionsprotokoll. Den är allt detta men mycket mera till: framför allt ett sammanhållet konstverk som låter oss ta del av detta fascinerande och tragiska drama i många aspekter. När jag betraktar långsidan av den sammanslagna boken kan jag urskilja åtminstone 7 olika lager av sidor i varierande färger.

Hur man kan ge ut en "textbok i mjukband" och behandla bilderna, fotografierna, breven och dagboksanteckningarna som "extramaterial", låt vara "omfångsrikt" är mig en gåta.

Fast kanske inte ändå. Boken är omfångsrik (315 sidor), tung och gedigen med vackert tryck i flera färger. Priset är förhållandevis högt (379 SEK på Akademibokhandeln). Hur många kan tänkas vara intresserade av ett sådant verk om en misslyckad polarexpedion på artonhundratalet? Men en "textupplaga" för 156 SEK (Bokia) kan man kanske prångla ut och så mycket kostade det väl inte att trycka upp den.

Thomas Nydahl har funderat över detta och skrivit om textversionen. Väl värd att läsa (trots de politiska övertonerna) är P.O.Sundmans "Ingenjör Andrées luftfärd" . Det finns också en läsvärd roman baserad på en fiktiv dagbok av Knut Fraenckel som jag tyvärr inte kan identifiera just nu liksom inte heller August Strindbergs reaktion när han in något sammanhang blev förväxlad med sin avlägsne släkting polarfararen ( I "En dåres försvarstal"?)