12 juli 2014

...du är och du blir vad du var


Under fotbollens World Cup upprepas varje dag den litet pinsamma ceremonin där de deltagande ländernas nationalsånger spelas. Vissa spelare sjunger entusiastiskt med, i andra lag kan man inte texten. Men vad är det man sjunger egentligen och varför?

Några länder har av politiska skäl ändrat sin nationalsång. Dit hör Ryssland som efter Sovjets fall fick en ny sång under Jeltsin tills Putin ändrade tillbaks till den gamla sovjetiska, dock med ny text. Dit hör även Tyskland som i och för sig behållit von Fallerslebens gamla text till Haydns lovsång till den österrikiske kejsaren men hoppat direkt till tredje versen eftersom den första "Deutschland, Deutschland über alles" var officiell nationalsång under nazitiden. Jag tycker man kunde ha stannat vid den andra versen men inser att den reflekterar en något skev kvinnosyn även om det var väl menat (och det där med Treue klingar kanske litet tveksamt):


Deutsche Frauen, deutsche Treue,
Deutscher Wein und deutscher Sang
Sollen in der Welt behalten
Ihren alten schönen Klang,
Uns zu edler Tat begeistern
Unser ganzes Leben lang.
Deutsche Frauen, deutsche Treue,
Deutscher Wein und deutscher Sang.


Fast det är klart att damlandslaget i fotboll, kanske världens bästa, hade fått hitta på något annat.

I den nationalistiska och ofta krigsförhärligande yran är det naturligtvis huvudsakligen männens bedrifter som lyfts fram. Österrikes nationalsång, som f.ö. skrevs av en kvinna från Kroatien,
talar om Österrike som "Stora söners hemland". Ett egendomligt intryck har det alltid givit när exempelvis de framgångsrika skiddamerna vid ännu en trippelseger (inget ovanligt) fått stå på pallen och lyssnat till "Heimat bist Du großer Söhne". Till slut insåg man också detta och sköt in orden "Töchter und" vilket dock fick Mozarts melodi att halta litet. Jag skrev om detta och diskussionen som utbröt under rubriken Hemlandets söner. Och döttrar. Striden har i dagarna åter flammat upp då en populär folksångare vägrade att sjunga den nya versionen.

Som en kuriositet kan nämnas att Norges sång också uppmärksammar kvinnors roll i kampen även om en del naturligtvis grät på kvinnors vis:  "Kvinner selv stod opp og strede/som de vare menn;/andre kunne bare grede,/men det kom igjen!"

Mycket intressant i sammanhanget är den grundliga genomgång som Die Presse gjorde 2010 då man analyserade 43 europeiska nationalsånger.  Texten är förstås på tyska men mycket läsvärd för den som är intresserad. Den börjar med några rader om Österrike men går sedan över i en innehållsanalys av de 42 övriga. Det är ingen vacker bild som träder fram.

Ett egendomligt intryck gör det naturligtvis när de fina holländska fotbollsspelarna med rötter i Surinam eller i andra kontinenter stämmer in i den holländska nationalsången som märkligt nog är skriven i första person. I kväll får vi alltså se Patrick Kluivert vid van Gaals sida klämma i med: "Jag är Wilhelm av Nassau, av tyskt blod...Jag har alltid varit lojal mot Spaniens konung".  Guzmán från Kanada och Martins Indi från Portugal lär väl också stämma in. Annars är det påtagligt hur ofta spelare med annan bakgrund avstår från att sjunga med (Özil, Klose, Ibrahimovic och många andra.)

Texten borde skrivas om. Men det är säkert otänkbart eftersom sången är en stark symbol för motståndet mot den tyska ockupationen under andra världskriget. Sången handlar ursprungligen om befrielsekampen mot Spanien på 1500-talet.

Det allra värsta exemplet är naturligtvis Frankrikes nationalsång: La Marseillaise eller Marseljäsen på svenska. Här vill jag gärna hänvisa till ett blogginlägg av Bodil Zalezky från 2007. Mycket läsvärt liksom de flesta av kommentarerna. Marseljäsen skrevs 1792 i anledning av det utbrutna kriget mot Österrike och originaltiteln var "Krigssång för Rhenarmén". Den har alltså ursprungligen ingenting med  "franska revolutionen" att göra men upphöjdes till nationalsång 1795 för att därefter gå skiftande öden till mötes. Den svenska översättningen av C.C.A. Strandberg förskonar oss från "det orena blodet" som skall flyta i slagfältets fåror men är ruskig nog med "råa knektar ropa på att edra kvinnor slakta få och edra barn i edra armar."

Men jag antar att folk som sjunger sången inte tänker så mycket på vad man sjunger. Före matchen mot Tyskland såg man på läktaren ett gäng glada och upprymda tonårsflickor målade i ansiktet med trikolorens färger, hoppande och flaggviftande för full hals sjunga: "Formera era bataljoner.Låt det orena blodet flyta. Vi lyfter det blodiga svärdet mot tyranniet."

Och Sverige: "Du tronar på minnet från fornstora dar;då ärat ditt namn flög över jorden". Vilka dagar avses? När Sverige hoppade med i det stora kriget mot Napoleon för att få tillbaka Finland men fick nöja sig med Norge? När svenska härar ödelade stora delar av Europa och behandlade människor med en dittills okänd barbarisk grymhet vars minne lever kvar än idag? Eller det stora nordiska kriget där folk från alla nationer offrades under deltagande av en pueril och korkad svensk kung? (Karl XII skall dock hållas i ära för att ha infört kåldolmarna till Sverige.)

De fornstora dagarna var väl när folkhemmet byggdes upp i solidaritetens tecken och kanske då det krigsförskonade Sverige skapade en internationellt beundrad välfärdsstat, numera delvis demolerad. Och namn som Folke Bernadotte, Raoul Wallenberg och Dag Hammarskjöld flög väl verkligen ärade över världen. Men jag tror inte att det är detta som avses.

Den  mest sympatiska nationalsången är första versen (men bara den) av Norges sång och förtjänar väl att återges för att få en litet lugnare avslutning på denna krönika:


Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem, —
elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømmer på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømmer på vår jord.


Är det inte dags att avskaffa denna otidsenliga och, som vi har sett, ofta osmakliga ceremoni som väl bara kan bidra till att piska upp nationalistiska känslor? Och inte tror jag att Benzema eller Robben verkligen vill förklara krig mot Österrike eller Spanien.

8 kommentarer:

  1. ...medan Danmark har en rätt avspänd nationalsång; visserligen lite om hjältar, men mest att de vilar ut- Ädla kvinnor och sköna mör. Och så en massa bokträd och hav och stränder. Den är okej.

    (Tack för rolig text, men jag upplever verkligen ingen som helst antändning av nationalism vid sjungandet av anthems: Det är liksom inte där det sker)

    SvaraRadera
  2. Mycket rolig text, tack. Har du länken till genomgången i Die Presse?

    En bekant med rötter i Budapest sufflerar att Ungerns nationalsång innehåller orden "... vi som haft otur så länge", vilket ju är en intressant kontrast till alla drömmar om fornstora dar. Ett kapitel för sig är de stumma nationalhymnerna - alltså texter som beställts av en regim men sen (ofta ganska snart) visat sig vara ideologiskt fel, varpå orden förbjudits. Mest kända exemplet är väl DDR:s "Auferstanden aus Ruinen" - en hymn som också var otursförföljd på så sätt att melodin (skriven av Hanns Eisler) betraktades som ett plagiat på nazislagdängan Goodbye Johnny.

    http://de.wikipedia.org/wiki/Goodbye_Johnny

    F.ö. tycker jag att Klose visst sich als Sängerknabe beteiligt.

    SvaraRadera
  3. Und "noch ist Polen nicht verloren" - hur tänkte de där? Och så tidigt.

    SvaraRadera
  4. Olof Å07:26

    Efter att ha lyssnat igenom åtskilliga av de europeiska nationalsångerna får jag väl säga att min favorit i världen fortfarande är Sydafrikas. Ingen komprometterande text och dessutom på fem språk - och det i en och samma vers! Jag rekommenderar en genomlyssning:

    https://www.youtube.com/watch?v=Gr0414FrN7g

    SvaraRadera
  5. Många (särskilt i mina räjonger) missförstår "Deutschland ûber alles" som att Deutschland skulle vara bättre än och stå över alla andra länder, i stället för att man (i sann 1800-talsnationalistisk anda) håller Deutschland över allt annat i sitt hjärrrta... Detta utmynnar nu i en grammatisk fråga: hur skulle det heta om det förra verkligen varit fallet? Deutschland ûber allen / allem...?

    SvaraRadera
  6. Måste säga att det var en för mig ny tolkning. Mera sympatiskt förstås. Men "über alles in der Welt"? Ja kanske.

    "an, auf, hinter in, neben, über, unter, vor und zwischen" - det tolkas ofta skabröst men är egentligen bara prepositioner som styr dativ eller ackusativ beroende på. För att inte ytterligare göra bort mig (som när jag skrev "Die Grüne" eller "Morire non é basta" och blev rättad av Bodil) överlåter jag åt experter som Bodil, Jens och andra att svara på Gunnars fråga.

    SvaraRadera
  7. "über alle anderen" skulle det kanske heta i så fall...? Jag har hämtat den förklaringen från Lars Gustafsson, i nån essä han skrev om 1800-talets liberala nationalistiska rörelser... Och den låter sannolik i mina öron. Att förklara Deutschland bättre/över alla andra länder redan 1811 (tror jag det var) verkar aningen "previous" kanske...

    SvaraRadera
  8. Från W (sorry): The line "Germany, Germany above all" meant that the most important goal of the Vormärz revolutionaries should be a unified Germany overcoming the perceived anti-liberal Kleinstaaterei. Along with the Flag of Germany, it was one of the symbols of the March Revolution of 1848.

    SvaraRadera