De stora vattnen

då utbrusto alla stora djupets källor och himmelens fönster öppnade sig.
Och ett regn kom på jorden i fyratio dagar och fyratio nätter.

(Genesis 7:11-12)

Flodvågens maximum har nu rullat genom Wien och är på väg in i Bratislava, Sedan Ungern, Rumänien, Bulgarien. Åt andra hållet via Elbe mot Hamburg.

I de länder som hittills berörts har ca 12 dödsoffer krävts, i Österrike 3. En stor tragedi för de berörda men när man betraktar de enorma materiella skador som orsakats i Tyskland resp. väster om Donau måste man ändå konstatera att det skyddsarbete och den planering man genomfört sedan vad som kallats "århundradets flöde" 2002 varit förhållandevis effektivt.

Vi har alltså haft två århundradeflöden på 10 år.

Sammanhållning och solidaritet mellan människor och orimliga (och obetalda) arbetsinsatser av frivilliga medarbetare inom brandkår, ambulans, dammskydd och sjukvård har varit -och är- av enorma proportioner och på något sätt hoppfullt. Ändå är det tragiskt att se hur många människor fått allt de äger förstört. En kvinna berättar att de just färdigreparerat sitt hus med  hjälp av lån och besparingar -nu är allt borta. En immigrant berättar hur han sparat i 15 år för att kunna starta en egen rörelse som blev framgångsrik men som sopades bort på ett par timmar.

Politiker av alla kulörer skär pipor i vassen. Man får hoppas att de kommer att infria sina löften om snabb obyråkratisk hjälp till de behövande. Regeringschefen i Österrike gjorde en särskild poäng av att kommuner, "länder" och den federala regeringen skulle samarbeta och samordna på ett sådant sätt att de behövande inte ens skulle märka det. Något ovanligt i så fall i Österrike men det låter åtminstone bra. (Normalt sett är det omöjligt att exempelvis samordna åtgärder mellan en konservativt styrd kommun, ett socialdemokratiskt "land" och koalitionsregeringen i Wien.). Man kan jämföra detta med fru Merkel som helt torrt lovade att för varje euro som ett förbundsland använde för hjälpinsatser skulle den federala regeringen också bidra med en euro. Alltså inget resonemang om behov eller prioriteringar, bara bokföring. Det är väl ideologi bakom också: var och en får klara sig själv. Ungefär som Renfeldt resonerat om Husby.

För djurlivet längs Donau utspelas stora tragedier. Längs floden finns s.k. "aue", dvs gamla flodfåror som nu fungerar som naturliga översvämningsytor. Djur och växtliv är där oerhört rikt, speciellt vad gäller rådjur och hjortar. Eftersom vägarna går parallelt med Donau finns överallt staket för att förhindra viltolyckor. Men vid det onormalt höga vattenståndet fungerar dessa områden nu som fängelser för djuren som i panik står intill staketet utan att kunna fly vidare. År 2002 förgick 80 % av rådjursstammen i området.

Till sist en bild från en servering vid Donau där vi ofta dricker kaffe eller har lunch. Det lär väl dröja innan det blir torrt kanske.

Auto-da-fé

Den 10 maj (alltså gårdagens datum) 1933 tändes det första stora bokbålet i Berlin. Det är alltså enbart 80 år sedan, en del ögonvittnen bör alltså fortfarande vara vid liv.

I gårdagens DN skrev Ola Larsmo en ytterst läsvärd artikel under rubriken Böckerna som brändes bort från historien Artikeln har en delvis pessimistisk anstrykning, "det går att döda litteratur och idéer" skriver Larsmo.

För den som kan läsa tyska rekomenderas en mycket personlig artikel  av en styrelsemedlem i Österrikes PEN-Club Brandgeruch im Dichter-Club. Michael Amon berättar om sin kusin Willi, senare SS-man, entusiastisk understödjare av bokförbränningen som försöker att få mormodern att rensa ut judiska författare ur sitt bibliotek. Mormodern -intelligent men ingalunda intellektuell skriver Amon- vägrar förskräckt och parafraserar utan att själv veta det Heine och säger att där man bränner böcker kommer man också att bränna människor.

Liksom de flesta riksomspännande organisationer som Alpföreningen, motoristförbundet ÖAMTC och för den delen Wiener Filharmoniker var österrikiska PEN-klubben starkt naziinfluerad. I motsats till  i Tyskland

Den heliga treenigheten enligt Telia

I samma anda: Tre sportjournalister i TV:s morgonsoffa. Man ojar sig över det brutala och vulgära språket på läktare och hos fans. En spelare har dött så en av journalisterna menar att "vi kan väl tycka om varandra i stället". Så fortsätter hon: "Men fy f-n, vilken j-a bra match asså."

Rialajazzen

Cet animal est très méchant:
Quand on l’attaque, il se défend.






Bönderna i Riala känner sig hotade av sin varg. Trots att man kastat grus på den envisas den att vara närgången.  "Även om det inte finns några entydiga riktlinjer för hur närgången en varg får vara innan det blir aktuellt med skyddsjakt" menar länsstyrelsen  och tycker att "de senaste händelserna inte är acceptabla."

Kanske kan det vara av intresse att ta del av två översättningar av det franska rimmet av ingen mindre än Vladimir Nabokov:

1.
This animal is very wicked:
Just see what happens if you kick it.
2.
This beast is very mean: in fact
It will fight back, when it’s attacked.

Anm: Det här är ett experiment. Mot min vilja har jag tecknat ett kontrakt med Spotify - jag vet inte hur det fungerar men om det fungerar så skall ni få en förklaring till inläggets titel om ni trycker på denna länk.
 Sigge Fürst – Rialajazzen - 2001 Digital Remaster

Om det inte funkar kan ni höra vargens egna åsikter i frågan här. 

Cikada revisited

Alla ni som läste min utläggning om Cikada, (scrolla till 5/7) både själva djuret, min misslyckade safari och Martinsons diktsamling, har väl undrat hur det gick sedan? Sent omsider har Huffington Post nu presenterat en berättelse med bilder och videos om hur "billions" insekter väntas komma upp till ytan efter 17 år under jorden.

"skall het vår sista längtan gå
till dessa timmar glada
då vi förminskade och små
lekt fjäril och cikada"

som jag alltid brukar säga.

Guldkantat avtal för skattepengar

Jag summerade den 29/3 under rubriken Svenska kulturmord det aktuella läget i ombyggnadsprocessen rörande Slussen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen hade då meddelat prövningstillstånd för Stockholms stads överklagande av domar i lägre instans.  Den omdiskuterade och impopulära detaljplanen med sina betonglådor, förstörda utsikter och motorväg till Gamla Stan hade tidigare överklagats av ett mycket stort antal personer och organisationer vilka samtliga avslogs liksom de ytterligare 157 överklaganden som hamnade i mark- och miljödomstolen. Dvs. alla utom ett. Därmed stoppade domstolen faktiskt ombyggnadsplanen!

Men det godkända överklagandet gällde ett privatägt "glashus" som skulle få sin utsikt över Strömmen förstörd av de nya byggnaderna vilket beräknades sänka glashusets marknadsvärde med ca 400 miljoner kronor. Det var ett skäl som domstolen förstod sig på. Stockholms stad började omedelbart att förhandla med ägarna till "glashuset" vilket resulterade i ett mycket fördelaktigt avtal för dem ("guldkantat" skriver DN): de skulle slippa betala den dyra tomträttsavgälden för ett antal år,  vara med och utforma de nya husen vid vattnet och dessutom ha första tjing på att köpa husen och hyra ut dem. Inte lika lyckat för skattebetalarna som väl får rycka in och fylla ännu en lucka i den finansieringsplan som borde finnas men som ännu inte finns i verkligheten. Man drog tillbaka överklagandet och överdomstolen meddelade omedelbart prövningstillstånd vilket bara görs om det kan förväntas att beslut i en lägre instans kommer att ändras.

(Avtalet med glashuset har dock överklagats till Förvaltningsdomstolen för att utreda om det strider mot Kommunallagen. För en lekman förefaller detta rätt klart liksom att avtalet väl troligen också strider mot EU-lagstiftning i och med att ett enskilt företag gynnas av kommunen. And how!)

En debattartikel i DN från 24/4 under rubriken "Näringslivet vill inte ha Alliansens Slussenlösning" undertecknades av ett dussintals prominenta förträdare för näringslivet som anser att ett bättre och billigare

Svälja mygg och sila kameler

Att sila mygg och svälja kameler anses ju vara ett allvarligt fel

Men å andra sidan kan man ju möjligen svälja mygg men hur kan man sila en kamel?

E. Klipspringer

Enligt Dagens Nyheter var det ett rent stavfel som fick FBI att missa att en av Bostonbombarna rest in och ut till Ryssland och Dagestan på sex månader. Visst, Tsarnajev, det kan man ju stava hur som helst. (1)

Samtidigt skall vi lämna fingeravtryck, ta av oss skor och bälten och ansöka på krångliga formulär om att få åka till USA utan att ansöka om visum. Köper du en flygbiljett i namnet Bill Smith och det sedan står William Smith i passet är det kört. Som vi vet undviker terrorister därför dessa misstag.

En annan kamel som vi får svälja ser vi när vi varje sommar kör mellan Wien och Stockholm.  Den högra filen  består hela vägen av en enda lång lastbilskolonn. Om man någon gång genom diset kan skönja den ståtliga landsbygden ser vi också hur man vräker ut tonvis med gödningsmedel. Gränsområdet mellan Tyskland och Polen undviker vi för att slippa se brunkolsbrytningen i dagbrott i Vattenfalls regi.  Provverksamhet med s.k. fracking för att utvinna skiffergas där man vräker ner kemikalier i berggrunden förekommer också här och var. Vattnet i floden Spree och naturområdet Spreewald är så förorenat av rost från brunkolsbrytningen att allt levande i vattnet dör.

Men det är vårt fel eftersom vi inte bytt glödlampor och kanske har fel lufttryck i däcken.

(1) Jag antar att man i Sverige som vanligt har någon alldeles egen stavningsvariant liksom i fallet  "Osama bin Ladin" och det där landet där schlagerfestivalen ägde rum som förr i tiden hette Azerbedjan men nu har många fler bokstäver.