(Tid och inspiration till mera seriösa inlägg fattas så eventuella läsare får nöja sig med några personliga reflektioner utan större eftertanke. Glöm inte att klicka på bilderna!)
"
Bibliotek borde brännas då och då eljes blir bagaget för stort att släpa på."
Strindbergcitat på Drottninggatan, Stockholm. Tröst för ett tigerhjärta hos en EU-migrant med reducerat bokhylleutrymme.
Men att vandra längst "Världens längsta bokbord" på Drottninggatan i Stockholm måste väl vara ungefär som en nykter alkoholist på, Systemet. Men jag har det helt under kontroll och kan sluta när jag vill.
Dagens skörd begränsade sig till ett medlemskap i Frank Hellersällskapet, en bok om Heller/Serners äventyr i Monte Carlo samt en essä av Örjan Lindberger om Eyvind Johnsons "Hans Nådes Tid" (10 SEK). (Den bloggarkollega som fick låna mitt förra ex kan alltså med gott samvete behålla det...) Dessutom "Spårvägsspelet 1921" - ett tärningsspel där varje spelare satsar 5 öre och därefter förflyttar sig efter diverse spårvägslinjer för att komma fram till Roslagstull. Men det finns hinder på vägen tex.:"
Att komma till Slakthuset farligt det är/ du blir inte slaktad men dör ändå där." Men mot att betala dubbel insats (10 öre) kan man återupplivas och hamnar kanske nästa gång på Odengatan 30:
"
I Pappershandeln köper du/något trevligt till din fru."
Spelet är uppenbarligen avsett enbart för män men att dessa också bör tänka på sina fruar framgår av den annons från Gasverket som sponsrat spelet. En Husmor som inte har någon gasspis "
förstör sig helt" på den dyra vedspisens sot och rök. Så: "
Använd Gas! Det är enda sättet/att undvika veden den dyra/Vad du sparar det ser med lätthet/ du på Utställningen Kungsg. 54."
Så när vi beger oss ut på stan som präglas av Kulturfestival (mest trummor),
Zombiewalk och Midnattsloppet och runt hörnet ser vi det här:
En imponerande syn. Ett jättelikt kryssningsskepp förankrat praktiskt taget mitt i Stockholms City. Men när de ko-rumpade småpåvarna i stadshuset och det byggnadsindustriella komplexet får genomföra sin planer blir det till att stirra in i ett smutsigt glashus i stället.
Samma personer har låtit åtala och bötfälla tre 80-åriga damer som "klottrat" ett Rädda Slussenbudskap nere vid trafikkarusellen. Inget att säga om det iofs, klotter är klotter, men troligen är detta det enda fallet där klottrare åtalats och dömts i Stockholm. Samtidigt har dessa personer lagt ner tiotusentals (eller kanske hundratusentals) skattekronor på att först låta måla Kolingsborg vit, sedan engagera kända klottrare att "pryda" byggnaden med sina konstverk. Allt naturligtvis för att göra det omöjligt att bevara byggnaden.
(
Ko-rumpade är ett ord jag hittat på för att beskriva något sävligt och klumpigt och som man skall undvika att komma i vägen för eftersom man aldrig vet vad som kan komma ut. Om ni skulle associera till något annat får det stå för er själva, åtminstone tills jag hunnit skaffa utgivningsbevis.)