En lek med identiteter

Hela den här diskussionen om identiteter och liknande är för mig lika läsvärd som Carl Rupert Nybloms memoarer eller Finnegan's Wake. Dvs. helt obegriplig men just därigenom så fascinerande att det är omöjligt att inte oförtrutet läsa vidare. Eftersom jag inte begriper något är det givetvis ett utmärkt ämne för en lång bloggartikel. Det gör jag alltså just här. Prövar dessutom ett nytt format.

High Noon i Bryssel

Jag har skrivit ett hastigt hopkokat inlägg på Euroflarn med rubriken EU - Cameron 26 -2. Troligen återkommer jag där i den frågan.

Jag undrar i mitt stilla sinne vad Gunnar Jonsson, Patrik Oksanen och Katrin Kielos tänker nu. Jonsson som hetsat mot "Junckergänget", Oksanen som med komplicerad matematik försökt bevisa att det inte alls fanns någon majoritet för Juncker (och att det i stort sett bara var Luxemburg som visste om det här med "Spitzenkandidaten") och Kielos som tror att Englands ställningstagande är en ödesfråga för EU.

"Där är dörren, var så god" skrev någon häromdagen. Jag håller gärna upp den.

En bra förlorare och dålig vinnare

Efter en lång och ganska intresselös karriär på olika områden tror jag mig kunna säga att jag är en mycket god förlorare. Jag har haft rika tillfällen att öva. Däremot är jag en utomordentligt dålig vinnare. Jag hoppas kunna få demonstrera detta efter dagen möte med Europeiska Rådet i Ypres. Men vi får väl se.

Däremot tycker jag redan nu att det är utomordentligt tillfredsställande att Portugal åkte ur VM eller rättare sagt att Ronaldo åkte ut. Europeisk toppfotbolls osympatiskaste spelare sedan Wayne Rooney gått från att vara en brutal flåbuse till att bli en hårt arbetande forward som gör sitt också när alla andra redan lagt av. Balotelli, en annan flåbuse, har också lugnat ner sig och dessutom på Twitter visat sig vara en känslig och varsam typ, tyvärr också offer för idiotisk rasism.

Att Spanien och Italien också seglat ut i solnedgången ser jag utan saknad. England hade jag för en gångs skull unnat att gå vidare mest p.g.a. att Hodgson en gång var tränare för Oddevold. Sådant förpliktar. Nu blir Argentina världsmästare - kanske inte optimalt men väl unnat Lionel Messi, världens bäste fotbollspelare och en trevlig kille. Har ni sett hur glad, ja rentav lycklig, han blir, utan att för den skull överdriva sina känsloutbrott, varje gång han gjort mål detta trots att han redan gjort så många?

Mitt nästa inlägg kommer förhoppningsvis att  "gloat" över Johan Esk, Gunnar Jonsson, Patrik Oksanen och Katrin Kielos. Men vi får väl se. Någon seger tar jag aldrig ut i förskott.

En opera där ingen dör

Katija Dragojevic (till vänster) och Maria Bengtsson som Dorabella och Fiordiligi i Cosi fan tutte  på La Scala. 

Premiär igår - har ännu ej sett några recensioner - med Daniel Barenboim som dirigent och Rolando Villazon som en av killarna. Jag skrev om en uppsättning i Wien i mars med rubriken Så gör dom väl allihop? där Katija också sjöng Dorabella men med Mari Eriksmoen som syster Fiordiligi.

Hör har vi alltså två svenska världsstjärnor som uppträder på världens förnämsta operascener tillsammans med ledande dirigenter, regissörer och sångare. Nu är det fullt ut möjligt att jag läser fel tidningar eller fel sidor i de tidningar jag läser men hittills har jag inte sett en rad om dessa damer. De är värda att lyssna till.

Här är en "trailer" - inte så spännande men en liten inblick får man.

I förbifarten

Varje morgon brukar jag titta på DN:s förstasida på nätet, huvudsakligen för att hitta länken till Rocky men man (eller skall det heta "men" nu för tiden?) kastar ju också en blick på övriga rubriker. Nu är det ju självklart att olika människor har olika perspektiv och olika intressen och så skall det ju också vara. DN måste väl vara bra för många läsare eftersom de köper den eller läser den på nätet.

Ur mitt speciella litet grodartiga perspektiv ter sig första sidan dock mestadels som ett ointressant och oinformerat blahablaha. Internationella nyheter förbigås i stort sett med tystnad och sidan fylls med notiser och bilder från "händelser" av samma typ som jag ser på veckotidningarnas löpsedlar när jag går förbi spelhålan på S:t Paulsgatan. "Gift dig i toalettpapper"; "Hittade utdöd elefant under svensexan"; "Hon har lärt sig leva med sin smärta"; en popartist vill in i riksdagen - typiska toppnyheter idag.

Litet längre in i tidningen hittar man faktiskt en vettig krönika av Erik Helmerson. För att förskaffa sig ett alibi inför läsarna säger han visserligen att nog kan man "raljera" över EU men "som politiskt instrument för fred, öppenhet och liberala värden är unionen svåröverträffad. Att stå upp internationellt för dessa värden är EU:s kanske viktigaste uppgift."  Att man skulle få läsa något sådant i en svensk dagstidning! Är Wolodarski underrättad?

Som motvikt har man dock Gunnar Jonsson. Det finns inte ett utslag av conventional wisdom som inte Jonsson med full kraft kastar sig över och försöker förklara för oss fåkunniga som säkerligen inte förstått hur det ligger till: al-Maliki har motarbetat sunniterna och nu står han där "förblindad av makten". Sepp Blatter är inge bra. Mutor skall det visst ha förekommit också. Erdogan är arrogant och auktoritär. Ukrainas nyvalde president står inför en massa problem.

Men Jonsson har framför allt gjort sig känd som Camerons främste vapendragare i pressen. Att den kandidat som Europaparlamentets grupper enhälligt ställt sig bakom skulle kunna nomineras till Kommissionspresident finner han vara rent för dj-vligt: "Stoppa Junckergänget!" EU-parlamentarikerna har en alltför hög uppfattning av sig själva och är oresonliga. "Och i Juncker-frågan borde alla beslutsamt ställa sig bakom Cameron."

Nåväl. Dagens tidning innehåller också en superlång intervju med Jonas Sjöstedt, en man som länge levt gott i Bryssel på att förakta Europa. Nu skall detta kommunisternas efterföljarparti tydligen in i regeringen och Sjöstedt väljer redan ut ministrar och statssekreterare. En som väl ligger bra till för en ministerpost är väl då Rosanna Dinamarca som i en Expressenartikel blivit jättearg på Jan Björlund därför att han försöker "skuldbelägga kommunismen." Enligt Rosanna får man i skolan tydligen inte lära sig något om korstågen, utrotningen av indianerna, slavhandeln, Irakkriget osv (Är detta verkligen sant?) Varför skall man då välja ut några "enstaka företeelser" som t.ex Stalins massmord? Ja: för att "misstänkliggöra, skuldbelägga och svärta ner dem som i dag kritiserar kapitalismen och liberalismen – det vill säga alla som står till vänster."

De är egentligen märkligt att denna artikel av en svensk riksdagsledamot, medlem i Utbildningsutskottet och kanske blivande utbildningsminister inte väckt någon som helst uppmärksamhet. Men alla kanske var upptagna med att läsa om hur "Borgmästaren slutar efter hundbajsincident" i DN

Enduring Freedom

2003 invaderade en koalition av amerikanska och brittiska trupper (understödd av bl.a. Polen, Danmark och Australien) Iraq i strid mot all folkrätt och internationella överenskommelser. Det föregivna syftet var att störta en brutal diktator som bl.a. hade använt giftgas mot den kurdiska minoriteten i sitt eget land.

Det ansågs allmänt att det hela skulle bli en snabb affär, diktatorns staty skulle rivas ner och jublande folkmassor hälsa befriarna och reformera staten efter västerländska demokratiska principer.

Vi vet hur det gick. Oavsett folkrättsliga principer och fräcka lögner som skulle motivera kriget byggde hela operationen på en grundlig och naiv okunskap om landet, regionen, etniska och framför allt religiösa spänningar. Den hade aldrig några förutsättningar att lyckas annat än som en militär ockupation som ju dock knappast skulle kunna upprätthållas i längden.

Presidentkandidaten Obama insåg detta och lovade att dra bort trupperna från Iraq och i stället sätta in dem i Afghanistan. Ur askan i elden alltså. Egentligen ett ofattbart drag vars slutgiltiga konsekvenser vi nu börjar att ana.

Vi vet som sagt hur det gick i Iraq. Från att ha varit en sekulär diktatur förvandlas landet sakta men säkert till en terroristisk gudsstat.  Miljoner människor som bara vill leva i fred och säkerhet och inte bryr sig så mycket om "frihet" blir oskyldiga offer för krig och terror mellan grupper som inte kan komma överens om huruvida det är Muhammeds svärfar eller hans svärson som är hans rätte efterföljare.

"Enduring Freedom", indeed... ISIS-terroristerna har erövrat stora delar av landet och kontrollerar bl.a. Mosul och Tikrit. Man står några kilometer från Baghdad.

Vad som under många år förundrat mig är varför ingen ställer de skyldiga, främst Bush och Blair, till svars. Juridiskt lär det väl inte gå men varför inte intervjua i massmedia de båda herrarna liksom Cheney, Rumsfeld och andra och fråga om deras synpunkter på vad som hänt. Varför skonas de? Hur mår de? Kan de sova om nätterna?

Varför inte höra med svenska journalister och politiker som understödde kriget också?


Not: En av de värsta Bushkramarna som regelbundet försökte förminska den civila offerbalansen var "Norton Tierra", alias Billy McCormac känd från "Stockholm Spectator", "Näringslivets Medieinstitut", Timbro och JKL, numera VD för Fastighetsägarna. McCormac anlitas regelbundet sv SVT:s nyhetssändingar som expert på amerikanska förhållanden. Se vad Torsten Kälvemark skrev om McCormack och hans polare.

Frihandelsavtalet EU - USA

Vårt vatten är inte till salu! Skriv under nu mot frihandelsavtalet med USA

(En plakatkampanj för Kronenzeitung, Österrikes största dagstidning.)

Den här bilden och inlägget hör väl snarare hemma på Euroflarn - ett europeiskt perspektiv men jag behöver litet mera tid för att formulera ett inlägg med mera bakgrund och fakta. Men jag vill inte undanhålla er bilden ovan som togs i eftermiddag i parkeringsgaraget till en supermarket nära oss. Kronenzeitung är, som sagt, Österrikes största dagstidning och verkligen ingen publikation som jag normalt brukar åberopa. Men den har ett mycket starkt politiskt inflytande och inget parti skulle våga föra en politik som die Krone är emot. Det är alltså mycket sannolikt att regeringen kommer att motsätta sig frihandelsavtalet TTIP eller snarare vissa delar av det.

Även Die Grünen, Miljöpartiet, -är starkt negativt till avtalet främst pga dess presumtiva inverkan på miljöskydd. Åtskilliga NGO:s är också negativa och för en aktiv kampanj.

Jag har inte sett att man är särskilt intresserad i Sverige av dessa frågor. Tvärtom betonade Fredrik Reinfeldt, påhejad av Cameron, i dagens presskonferens vikten av att sluta frihandelsavtal med så