Svenska kulturmord

I dag, långfredagen, är det väl meningen att man skall ha det tråkigt och t.o.m. vara ledsen.  I tidens anda menar vi dock att dessa tillstånd bör vara konfessionlösa, dvs man kan tro litet hur som helst.

I går meddelades att Mark- och miljööverdomstolen har meddelat prövningstillstånd i Slussenmålet. Den omdiskuterade och impopulära detaljplanen med sina betonglådor, förstörda utsikter och motorväg till Gamla Stan överklagades av ett mycket stort antal personer och organisationer 2011, bl.a. Flarnfris krönikör. Samtliga överklaganden avslogs. När ärendet sedan kom till mark- och miljödomstolen inkom 157 överklaganden. Alla avslogs utom ett.

Det var emellertid nog för att stoppa planförslaget. (Staden struntade naturligtvis i detta och fortsatte förberedelserna.)  Nu var det emellertid inga miljöhänsyn precis som låg bakom godkännadet av överklagandet. Det kom från fastighetsägaren Atrium Ljungberg som äger det nuvarande s.k. Glashuset vid Stadsgården. Atrium menade att de hus som enligt planen skulle byggas mellan Glashuset och vattnet skulle ta bort de strålande utsikten (1) och därmed sänka värdet på deras hus med mer än 400 miljoner SEK. Det var ett argument som domstolen förstod och man stoppade alltså ombyggnadsplanen för Slussen.

Nu såg det en kort tid litet risigt ut för Stockholms stad och man kunde inte ens överklaga beslutet eftersom det verkade helt logiskt och riktigt och inga fel hade begåtts i förfarandet. Men! Man började förhandla med Atrium, erbjöd dem att slippa betala tomträttsavgäld under 8 år (enorma summor), vara med och utforma de nya husen vid vattnet och dessutom ha första tjing på att köpa husen och hyra ut dem. Sedan Atrium accepterat överklagade staden i sista minuten, mark- och miljööverdomstolen  beviljade omedelbart prövningstillstånd (dvs. medgav att målet skulle tas upp i högsta instans) och den nya prövningen kommer att ske någon gång "under året."

Stockholms stads överklagande kommer givetvis att bifallas. Prövningstillstånd medges som regel inte om det inte finns starka förväntningar om att besluten i en lägre instans kommer att ändras.

Det innebär inte bara att det blir fritt fram för de "nidingar" (Konstakademins ordval) som planerat fram den nya Slussen. Bortfallet av tomträttsavgälden drabbar ju direkt skattebetalarna i Stockholm. Överlåtandet av driften och ev. av fastigheterna själva till ett privat företag måst väl rimligtvis också innebära att en del av den tänkta finansieringen av Slussprojektet faller bort. Vem som skall fylla den luckan framgår inte men vi har våra aningar...

Stockholms stad, tilltänkta arkitekter och byggherrar liksom en del opinionsbildare i dagspressen för en ohederlig kampanj mot det folkliga motståndet mot projektet. Staden undviker att reparera skador på infrastruktur och vägbanor (man rev t.o.m. bort kakelplattor som sedan såldes på Stadsmuséet) och motståndarna framställs som personer som tilll varje pris vill behålla den gamla konstruktionen och inte bryr sig om skaderisk som uppkommit genom uteblivet underhåll.

Hela projektet vilar på ytterst vackliga ben. De främsta pådrivarna är givetvis de företag som genom detta megaprojekt kan hoppas på lukrativa uppdrag och enorma vinster. Den största skandalen är kanske att ingen vet än i denna dag hur projektet skall finansieras. Mälarkommunerna vill naturligtvis inte vara med, det vore ju också dumt av dem. Man gör sitt bästa för att få ett kommersiellt utnyttjande vilket givetvis kräver nya hus på Slussen. Den slutgiltiga notan, inklusive affären med Atrium, får naturligtvis skattebetalarna stå för.

Ja det finns flera tråkigheter idag bl.a. ett frontalangrepp mot strandskydd och allemansrätt. Men det får anstå till någon av de följande dagarna trots att man väl då borde ha ett konfessionsfritt firande.


(1) I den ytterst populära teveserien Inga Lindström (länk) används glashuset ofta som skådeplats för olika kontor . och företag som ingår i serien. Från kontoren har man en fantastisk utsikt över den solglittrande Strömmen. (Det är alltid vackert väder i denna teveserie).Tips till Atrium: här har ni era första kunder.

Lotta Lotass Mars

Jag har köpt och läs akademiledamoten Lotta Lotass senaste bok (sic) Mars. Vis av skadan läste jag inga anmälningar eller recensioner innan jag själv var klar med boken. Undantaget var Bernurs anmälan från 15 mars (sic igen) som också var vad som fick mig att beställa och köpa boken. Men sen!

"Bildflödet sträcker flyktigt ut sig mellan mineral och rymd medan tonfallet ljuder som en kompakt sång. Samtidigt röjer resan en cyklisk rörelse som förenar form och innehåll, och som väcker tankar om hur vi lever och vad vi lämnar för spår." (Dalarnas Tidning)

Säger du det.

 "I ”Mars” finns Lotass kärleksfulla fascination inför naturen, det sinnliga, det utmanande som får människan att sträcka sig utöver sig själv och t.o.m offra sitt liv. En förmåga som kan perverteras..." (SR Kultur/Kulturnytt)

Jaharu.

"Trots all konkretion i den repetitiva beskrivningen är det ändå något abstrakt, ett filosofiskt tvivel och upplösande av tron på det mätbara, som vilar över hela texten." (GP)

Är det 'tvivel och upplösande' som vilar över hela texten eller är det 'tron på det mätbara'? Du får väl bestämma dig.

"Under resans gång händer också saker..”Mars” är en sublim allegori om hur vetande tar form, om hur vi söker oss ut i rum och tid för att förstå och förklara – och om hur föremålet för denna strävan, delvis, alltid, kommer att dra sig undan".(SvD Kultur)

Då ska vi se. Den nya boken är alltså en sublim allegori mellan mineral och rymd och en resa som en cyklisk rörelse där det också händer saker. En sinnlig fascination som dock kan perverteras, kanske av ett filosofiskt tvivel på tron på det mätbara.

Tänk det märkte inte jag när jag läste boken. Återigen ( se t.ex. här och här) slås jag av hur ytlig och egentligen ointressant svensk litteraturkritik i dagspressen är. (Det finns vissa undantag - ni vet vilka ni är.) Som regel består en recension till 95 % av en innehållsredogörelse och till kanske 5 % av några allmänna

Celibat

De närmast föregående dagarna och speciellt idag, tisdag, monopoliseras de internationella tevekanalerna praktiskt taget av påveval, mässor och installation. Pampigt verkar det vara och vackert väder i Rom också.

Att vara påve är säkert ganska jobbigt och ofta inte speciellt roligt. (Det fanns en skrattande påve, Johannes Paulus I, men han dog efter någon månad.) En svensk skaldinna, Emma Blomquist, om vilken vi inte vet mer än att hon gav ut en bok kallad "Poem" på Bonniers 1938, gjorde sig sina tankar om detta och uttryckte sin medkänsla med den ensamme mannen i följande verser som vi tagit ur Olle Strandbergs "Pegas på villovägar."

Den människa, som jag ömkar mest,
är katolikernas högste präst
som kallas påven i Rom.
Tänk att få sitta Guds långa da'n
förutan sällskap i Vatikan
och vara helig och from!

Han får ej frestas att bliva kär,
så ingen kvinna får komma där
med sin förföriska blick.
Han får ej se uppå lockars gull,
ej ögons himmel, ej barm så full,
ty då,---vem vet hur det gick?

------
Och aldrig kan han, som du och jag,
få skämta om i ett muntert lag
och skratta hjärtligt och gott.
I påvens närhet ej skämt man hör,
där tystnar skrattet och löjet dör
och allt är helighet blott.

Men detta ginge dock nog så bra,
blott en påvinna han finge ta,
att muntra upp sig ibland.
Och varför stänga lustgårdens port
för honom, som intet ont har gjort?
Förklara det, den som kan.

På sedvanligt cyniskt lutherskt/protestantiskt vis kommenterar Strandberg: "Man har en känsla av att skaldinnan gärna skulle vilja hjälpa denne ensamstående, bildade herre ur hans ungkarlsstånd."

Litet mellanspel

Tydligen lade Zlatan Ibrahimovic in en s.k. Panenkastraff i matchen mot S:t Etienne i kväll. Det gläder mig att uppmärksamheten dras till Antonin Panenka, en av de finaste spelarna i europeisk fotboll. Efter en strålande karriär i tjeckiska lag och landslaget kom han 1981 till Rapid i Wien där han spelade till 1985 för att sedan fortsätta i andra klubbar i Österrike, mindre och mindre, tills han slutade 1993 i Kleinwiesendorf i lägsta divisionen, 45 år gammal.

Panenkas specialitet var fasta situationer, hörnor, frisparkar och straffar men han var även en briljant passningsspelare. Hans precision var otrolig. Det berättades att efter träningarna stannade han alltid kvar på planen och tränade precisionsskytte för sig själv genom att försöka skjuta ner en tändsticksask, placerad i olika lägen och distanser (t.ex. ovanpå målribban). Jag har aldrig sett en fotbollsspelare med en liknande precision. Men även som spelfördelare var han oersättlig. (Ett av problemen med svensk landslagsfotboll är ju just att man inte har eller på länge har haft någon spelare i den funktionen. Där är det damma på från halva planen som gäller.)

Här är Panenkas straff mot Tyskland 1976.

EU Parlamentet förkastar Rådets budgetförslag (2)

Som tidigare påpekats här ger den nya tjänsten Votewatch utomordentliga möjligheter att i detalj på ett enkelt sätt följa ledamöter, partigrupper, nationella partier, länder m.m. efter deras röstningsförfarande. Siten är lättmanövererad. Det största problemet är att hitta de olika voteringarna via de byråkratiska rubrikerna. (Man röstar alltså inte om "förbud mot porr på Internet", "optimal krökningsgrad hos gurkor", "ursprungsbeteckning av kanelbullar" osv. utan exempelvis om "Mobilisation of flexibility instrument" eller "Draft amending budget No 3 2012". Exemplen har inget att göra med varandra. Här vore en förenkling av nöden).

I föregående inlägg visade vi hur de svenska parlamentsledamöterna med undantag för Göran Färm (s och  S&D) och Alf Svensson (kd och EPP)  röstade för rekommendationen från sina resp. partigrupper med alla andra etiketterades som "rebel" och alltså röstade mot sin egen partigrupp. Ett mera brutalt sätt att framställa detta är att så gott som alla ledamöter föll till föga för de hot som uttalats av Reinfeldt och Borg som redan på förhand etiketterat potentiella avvikare som "förvirrade."

Det svenska resultatet var unikt. Tittar vi på t.ex. Österrike ser vi att samtliga ledamöter var "lojala" mot sina partigrupper (även de 5 'oberoende' -spillror från Haiderpartiet och liknande- som röstade unisont "nej" till motionen). Från Danmark röstade ungefär hälften av ledamöterna som "rebeller", från Finland enbart 2. Intressant är dock att i England röstade alla socialdemokrater mot partigruppens rekommendation, dvs. man ställde upp bakom Cameron. Sverige, England, Polen och Tjeckien hade det i särklass största antalet avvikare i de olika partigrupperna.

Materialet i Votewatch ger oss goda möjligheter att i detalj följa röstningsbeteendet hos de ledamöter vi valt, hos olika nationella partier och mycket annat. Det är alltså ett bra steg mot ökad transparens. Vi får hoppas att svenska massmedia börjar följa upp detta och ställa obehagliga frågor till  ledamöterna. Varför så gott som samtliga svenska ledamöter  (2 undantag) från alla partier ställt sig utanför inte bara sina europeiska partikollegor utan även europaparlamentet i stort, från vänster till höger, är en fråga som borde diskuteras. (Resolutionen godtogs med 506 röster mot 161 -varav 19 svenska- med 23 nedlagda). T.o.m i England röstade åtminstone liberalerna  för resolutionen medan folkpartisterna i Sverige vek sig för Borg.

EU Parlamentet förkastar Rådets budgetförslag

Europaparlamentet förkastade med överväldigande majoritet det budgetförslag som i hemlighet förhandlats fram i slutna (och förmodligen rökfyllda) rum av unionens finansministrar (506 mot 161 röster med 23 nedlagda).  Genom den nya tjänsten Votewatch finns nu utomordentliga möjligheter att i detalj konstatera hur enskilda ledamöter, partigrupper, länder etc. röstat i olika frågor.

Av partigrupperna var det bara den betydelselösa gruppen  ECR (European Conservatives and Reformists) som består av engelska konservativa och ett par ytterlighetspartier från Polen och Tjeckien som ställt sig bakom rådets budgetförslag. (Vanliga konservativa, som t.ex. svenska (m) , finns i den mäktiga EPP.)  Nu var dock "rebellerna" i de olika partigrupperna förhållandevis många. Innebörden av detta rebellerande är olika beroende på bl.a. majoritetsförhållandena i hemlandet. Nu kan vi  se att praktiskt taget alla svenska parlamentariker röstade mot sin egen partigrupp, endast två, Göran Färm (s) och Alf Svensson (kd) etiketteras som "lojala", dvs. de röstade för parlamentets resolutionsförslag och alltså mot rådets budgetförslag.

Att en överväldigande majoritet rösta ned budgetförslaget är i och för sig mycket glädjande. Att bara två svenska parlamentariker ställde upp på detta och alltså föll till föga för Reinfeldts och Borgs order att rösta som man gör hemma är däremot ytterst beklämmande. Att se t.ex. Marit Paulsen, Åsa Westlund och Cecilia Wikström i denna grupp är trist. Pipipartisten Engström avstod, ungefär som bankdirektörerna i Junilistan brukade göra, likaså vänsterns Gustafsson.

Nu blir det knepiga förhandlingar mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Omröstningen får närmast ses som en demonstration mot rådets allmakt och den odemokratiska beslutsprocessen. När man kommer till sakfrågorna kan man inte förvänta sig att de olika partigrupperna sluter upp på samma sätt. Man får räkna med att den populistiska budgetnedskärningen går igenom men det finns en hel del intressanta tankar i parlamentsmotionen t.ex. om  senare revision av beslutet, omfördelning mellan utgiftskategorierna och att icke utbetalade medel inte skall återbetalas till medlemsländerna utan omfördelas till andra områden. Det verkar också som om man vill ta upp en diskussion om s.k. "egna medel" - en ytterst viktig fråga som i förlängningen skulle kunna positivt bidra till unionens utveckling mot de mål som ursprungligen var tanken bakom samarbetet.

Ja, där är vi ju inte än Men när det för en gångs skull händer något positivt kan man väl spinna en smula. Andra gör det ju för jämnan.

Litet meta

Jag vet inte hur många (om någon?) använder Google Reader för att kolla när Flarnfri har uppdaterat. Emellertid meddelar Google just nu att man kommer att lägga ner denna tjänst den 1 juli.

Jag använder själv Google Reader för detta ändamål (även om jag mycket sällan läser själva blogginläggen i GR). Jag prenumererar på rssflöden hos ett 50-tal bloggar uppdelade på olika kategorier och får omedelbart se vilka som uppdaterat och ungefär vad det handlar om. (För bloggar med massor med dagliga uppdateringar som t.ex  Global Voices är detta ovärderligt).

Om någon läsare använder denna teknik blir det dags att byta till en annan rssläsare. Ni kan läsa här på TKJ blogg.  En tjänst som heter Feedly lovar att automatiskt överföra alla preumerationer från GR. Men jag har ingen egen erfarenhet av hur Feedly fungerar. Jag kan rekommendera TKJ blogg för att följa diskussionen om detta.

En ropandes röst

Kurt Bayer heter en österrikisk ekonom som under många år arbetat som finansexpert  hos det välrenommerade forskningsinstitutet WIFO och därefter i ledande positioner hos Världsbanken och sedan 2008 i styrelsen för EBRD (European Bank for Reconstruction and Development). (Hans blogg här, ömsom på tyska, huvudsakligen på engelska, ibland på båda språken.) Han vet alltså vad han talar om.

Artikeln Populists or Banking Lobbyists rekommenderas till läsning.  Att den nuvarande ekonomiska politiken i Europa motverkar sina egna syften och dessutom tjänar till att driva fram fenomen som Grillo, UKIP, "Gyllene gryning" osv. och andra verkar vara en insikt som sakta men säkert sprider sig bland bedömare. Konkreta alternativ ser man dock mera sällan. Bayer presenterar dock ett sådant där han bl.a. argumenterar för att "government debt financing should be taken away from financial markets and turned over to a publicly accountable public institutions (the ECB or the ESM with a banking licence)."

Så här då?

 Bangladesh: deadly clashes over war crimes sentence | euronews, no comment

Gloomy Sunday