Europaparlamentet förkastade med överväldigande majoritet det budgetförslag som i hemlighet förhandlats fram i slutna (och förmodligen rökfyllda) rum av unionens finansministrar (506 mot 161 röster med 23 nedlagda). Genom den nya tjänsten Votewatch finns nu utomordentliga möjligheter att i detalj konstatera hur enskilda ledamöter, partigrupper, länder etc. röstat i olika frågor.
Av partigrupperna var det bara den betydelselösa gruppen ECR (European Conservatives and Reformists) som består av engelska konservativa och ett par ytterlighetspartier från Polen och Tjeckien som ställt sig bakom rådets budgetförslag. (Vanliga konservativa, som t.ex. svenska (m) , finns i den mäktiga EPP.) Nu var dock "rebellerna" i de olika partigrupperna förhållandevis många. Innebörden av detta rebellerande är olika beroende på bl.a. majoritetsförhållandena i hemlandet. Nu kan vi se att praktiskt taget alla svenska parlamentariker röstade mot sin egen partigrupp, endast två, Göran Färm (s) och Alf Svensson (kd) etiketteras som "lojala", dvs. de röstade för parlamentets resolutionsförslag och alltså mot rådets budgetförslag.
Att en överväldigande majoritet rösta ned budgetförslaget är i och för sig mycket glädjande. Att bara två svenska parlamentariker ställde upp på detta och alltså föll till föga för Reinfeldts och Borgs order att rösta som man gör hemma är däremot ytterst beklämmande. Att se t.ex. Marit Paulsen, Åsa Westlund och Cecilia Wikström i denna grupp är trist. Pipipartisten Engström avstod, ungefär som bankdirektörerna i Junilistan brukade göra, likaså vänsterns Gustafsson.
Nu blir det knepiga förhandlingar mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Omröstningen får närmast ses som en demonstration mot rådets allmakt och den odemokratiska beslutsprocessen. När man kommer till sakfrågorna kan man inte förvänta sig att de olika partigrupperna sluter upp på samma sätt. Man får räkna med att den populistiska budgetnedskärningen går igenom men det finns en hel del intressanta tankar i parlamentsmotionen t.ex. om senare revision av beslutet, omfördelning mellan utgiftskategorierna och att icke utbetalade medel inte skall återbetalas till medlemsländerna utan omfördelas till andra områden. Det verkar också som om man vill ta upp en diskussion om s.k. "egna medel" - en ytterst viktig fråga som i förlängningen skulle kunna positivt bidra till unionens utveckling mot de mål som ursprungligen var tanken bakom samarbetet.
Ja, där är vi ju inte än Men när det för en gångs skull händer något positivt kan man väl spinna en smula. Andra gör det ju för jämnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar