Att vara påve är säkert ganska jobbigt och ofta inte speciellt roligt. (Det fanns en skrattande påve, Johannes Paulus I, men han dog efter någon månad.) En svensk skaldinna, Emma Blomquist, om vilken vi inte vet mer än att hon gav ut en bok kallad "Poem" på Bonniers 1938, gjorde sig sina tankar om detta och uttryckte sin medkänsla med den ensamme mannen i följande verser som vi tagit ur Olle Strandbergs "Pegas på villovägar."
Den människa, som jag ömkar mest,
är katolikernas högste präst
som kallas påven i Rom.
Tänk att få sitta Guds långa da'n
förutan sällskap i Vatikan
och vara helig och from!
Han får ej frestas att bliva kär,
så ingen kvinna får komma där
med sin förföriska blick.
Han får ej se uppå lockars gull,
ej ögons himmel, ej barm så full,
ty då,---vem vet hur det gick?
------
Och aldrig kan han, som du och jag,
få skämta om i ett muntert lag
och skratta hjärtligt och gott.
I påvens närhet ej skämt man hör,
där tystnar skrattet och löjet dör
och allt är helighet blott.
Men detta ginge dock nog så bra,
blott en påvinna han finge ta,
att muntra upp sig ibland.
Och varför stänga lustgårdens port
för honom, som intet ont har gjort?
Förklara det, den som kan.
På sedvanligt cyniskt lutherskt/protestantiskt vis kommenterar Strandberg: "Man har en känsla av att skaldinnan gärna skulle vilja hjälpa denne ensamstående, bildade herre ur hans ungkarlsstånd."
Min mamma - salig i åminnelse - blev förälskad i en katolsk präst; alltså samtidigt som hon var mkt mer förälskad i min far. Men det blev något ömsesidigt värmebetonat och kanske smått förbjudet då, vilket ju en del gillar.
SvaraRaderaPrästen var sas familjepräst hos oss, och en mycket varm, rolig jesuit från Köln, om jag minns rätt. Pappa kände sig inte hotad, förstås.
Mötte prästen på gatan några år innan han dog. Och sa något om detta förbjudna. Han skrattade.
Ja, det var det; dagens lilla vänliga historia om en "stackars" präst som inte var ett dugg stackars. Minns jag.
Tack för denna rara anekdot. Annars brukar det mest vara unga flickor som förälskar sig i prästen. Sen tar många (de flesta?)präster nog inte så allvarligt på detta med c. Speciellt brukar kyrkoherdarna ha en s.k. "Pfarrersköchin" som oftast lagar till både det ena och det andra.
SvaraRaderaCelibatet -och en hel del annat- är ju bara påhittat av människor, så vitt jag vet har evangelierna inte något att säga om det. Inte heller om kvinnliga präster bortsett från att man har vantolkat Paulus som blev sur för att pigorna satt och snackade under predikan. Mycket hade blivit bättre om Paulus hade hållit tyst ibland och inte skrivit så många brev.
Om Paulus kan man säga att han var för nitisk, alltför "omvänd" på något sätt. Jag tror det var juristen inom honom som stöpte religionen i en paragrafisk moral-progression. Men som historeberättare är han fin.
SvaraRaderaVad beträffar c - kan man utgå från att det passar för rätt få. Vilket fått stora konsekvenser. Som alla vet. Etc.
Väldigt intressant konversation.. skulle kunna bidra med något, men det skulle bli för långt.
SvaraRaderaVad jag egentligen ville fråga dig om Bengt:
Min Goggle Reader har försvunnit.. vad göra?
Vi har inga speciella begränsningar här utom de som eventuellt finns inbyggda i Blogger vilka jag inte känner till närmare. Vill du skriva ett gästinlägg är det bara att maila texten till mig.
RaderaMystiskt att Google Reader "försvunnit". Den skall ju finnas till juli i alla fall. Har du försökt att logga in på nytt genom att på googles site välja "More" (vad det nu kan heta på svenska...) och sedan helt enkelt "Reader" ? Då borde allt finnas där.
Idag fanns den plötsligt där igen.. som om den bara varit på vift ett tag. Men när det blir dags att ersätta den, hoppas jag få lite råd här.
Radera@Gabrielle: "alltför omvänd på något sätt". Det är precis det intryck jag fått av Franciskus också. Jag tror väl inte att kyrkans män (yes) har några större problem med att "följa Jesus" som han betonat upprepade gånger. Problemen ligger väl på ett annat håll: kyrkans roll i det samtida samhället, kvinnornas roll, samlivsfrågor. Och givetvis de stora skandalerna vare sig det gäller barnmissbruk eller skumma finanser. Där har vi inte hört något och förväntningarna på en gammal jesuit är väl inte så stora. Men han bör ju få chansen.
SvaraRaderaI morgon kommer att avsnitt ut efesiernas brev till Paulus.
Efesierna - fasen vilken cliffhanger!
RaderaVäldigt vackra namn de där breven har, borde uppmuntra den så behövliga turismen till Grekland. Ut och iväg! Rea på Retsina: Nu!
(Nej, Bengt - jag kan inte vara seriös idag. Ska ändå jobba över.)
Ur Efesiernas brev till Paulus (Från Tage Danielssons Bok 1963.)
SvaraRaderaKäre Paulus,
Tack för Ditt brev!...vi har inte läst ditt brev än, det var ju rätt långt. Du arbetar väl inte för mycket, vi är litet oroliga för Dig. Du bara sitter och skriver och skriver, svåra ord är det också så man begriper ju inte hälften. Snälla Du, skriv inte så mycket, för det är ju ingen som läser Dina brev, uppriktigt sagt. Skicka ett vanligt julkort nästa gång. Hälsa alla!
Dina vänner
Efesierna