En nyårshälsning från Wien

Fast inte direkt från mig den här gången som just nu befinner mig i det varma Stockholm (+6 ) och ej i det kalla Wien (- 5) utan från den traditionella nyårskonserten med Wiener Philharmoniker som ägde rum för 75 gången. Den matematiskt begåvade inser att den första konserten alltså gavs 1941 under Gauleiter Baldur von Schirachs beskydd och med Goebbels uppmuntran.  (Karajan talade ända till sin död om denne med vördnad och goda minnen  som "Doktor" eller ännu hellre "Minister" G.)

Nåväl. Mycket har skrivits om detta och jag kan hänvisa till mina inlägg En miljon till Wien från 2014 liksom Wåga Wägra Wagner från 2013. Dagens konsert dirigerades av Zubin Mehta (för femte gången!). Några recensioner har jag ännu inte sett eller hört men de blir säkert strålande: Wien överger aldrig sina älsklingar liksom man heller aldrig förlåter den som fallit i onåd.

Det verkar dock som om konserterna stelnat i sin gamla struktur. Repertoiren var ganska fantasilös. Om man nu inte kunde eller ville förnya sig i musikvalet kunde man väl då ha löpt linan ut och tagit med några av de gamla slagnumren, de som publik och åhörare känner igen och gärna trallar eller nickar  med i: typ Im Krapfenwaldl eller Tritsch Tratsch Polka. Nu blev det mest gäspigt.

Uppriktigt sagt var det för en enkel skomakare svårt att upptäcka hur Mehta hade satt sin prägel på musiken. Orkestern spelar som den vill och dirigenten verkade mest som en uttråkad byråchef som gav ut instruktioner som alla kände till sedan förut. Men det är naturligtvis felaktigt och okunnigt och vi får väl vänta tills i morgon för att få läsa om hur briljant det hela var.

Den av mig mycket uppskattade Camilla Lundberg som refererade för SVT  missade det genomgående jubileumstemat - hon nämnde visserligen några av de bemärkelsedagar som anspelades på i konserten men utelämnade mycket bl.a. det som hade med universitetet och Tekniska Universitet att göra. Både Johan och Josef studerade på Tekniska Universitetet men bara den senare avlade en examen som skulle svara mot dagens "civilingenjör" i Sverige. ("Diplomingeneur" på tyska låter naturligtvis mycket flottare...) Dagens höjdpunkt var för mig, som verkligen inte är någon balettfan, dansen till "Studentenpolka" just i universitetets föreläsningssalar och bibliotek. Kul och skickligt med fina kostymer för en gångs skull utformade av inhemska designers.

Några detaljer. Jag har tidigare (länkar ovan) skrivit om den anmärkningsvärt låga andelen kvinnliga musiker hos filharmonikerna. Såvitt jag kunde se fanns åtminstone fem kvinnor med idag vilket är mycket mer än någon gång förut* (men givetvis löjligt få i jämförelse). Det anmärkningsvärda var att utöver de två numera gängse alibiviolinisterna hade man också en cellist, en flöjtspelare (!) och givetvis harpisten. Bra så. Men det var påfallande hur ofta och med close-ups tevekameran dröjde vid dessa damer. Inte mig emot, de var både se-och hörvärda, men jag undrar vad budskapet skulle vara?  "Här ser ni vi är inte alls kvinnofientliga som man alltid säger"? Eller helt enkelt: "Tjo här har ni litet kvinnlig fägring så ni inte sitter och somnar"?

En annan som fick mycket kameratid var den avgående ordföranden för orkestern, Clemens Hellsberg. En man som fått utstå kritik både från de ewiggestrige som tyckte att han grävde alltför djupt i nazitidens förföljelser av de judiska orkestermedlemmarna och av mera progressiva krafter för att inte ha lagt alla papper på bordet. Orkesterns hela administration har just bytts ut och lovat en "varsam kursändring" vad det nu skall betyda. Se "Eine sanfte Kurskorrektur" i Die Presse (DE).

Wiener Philharmoniker lär komma till Stockholm i juni så en del av er har chansen att få lyssna till dem på nära håll. Repertoiren blir tydligen Beethoven, Schubert osv - inga konstigheter alltså. Litet konstigt att medan man i Finland och Danmark tydligen tänker spela inhemska kompositörer gör man inte det i Sverige.

PS - Just som jag tänker trycka på "Publish" får jag läsa den första recensionen i Der Standard. (DE) Precis som jag trodde: det hela var briljant och bättre än på länge och Mehta gjorde alldeles rätt som inte dirigerade så mycket eftersom "orkestern vet bäst själv hur det skall låta". Tja.

* Om man säger att över 70 % av orkesterns kvinnliga medlemmar var på scenen i går låter det genast mycket bättre...