Det gäller att inte förstöra stämningen...

Rumänska ministern för arbete, familj, socialt skydd och äldre Rovana Plumb tillsammans med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér.

(Ur Aftonbladet 23/1 2015)

Det är med en viss tvekan jag publicerar detta inlägg. För att i någon mån förstå min reaktion är det nödvändigt att först titta på (hela) den video som Aftonbladet lade upp från presskonferensen med de tre personerna på bilden under rubriken "Det finns ingen diskriminering i Rumänien". Ginungagapet mellan politik och realitet har sällan illustrerats på ett mer avslöjande sätt. Fru Plumb är fullkomligt oförmögen att hantera besvärliga frågor från publiken (bl.a.från radions (?) rumänska redaktion) utan flyr in i retoriska floskler om 'samarbete', 'ramverk','informationsutbyte' och liknande. De två svenska statsråden står i mähäliknande trance när ministern breder it och upprepar sina lögner om diskrimineringen i Rumänien. Må vara att man vill visa hänsyn till sin gäst men vi har ofta sett hur exempelvis Lavrov och Kerry eller Putin och Obama hanterat liknande situationer. Intrycket man fick av Strandhäll och Regnér måste ju bli att de i stort sett accepterade Plumbs yttranden. Som ledamöter av Sveriges regering  borde de haft förmågan att göra åtminstone en diplomatiskt formulerad markering som klargjort deras inställning utan att för den skull skapa en politisk incident.

Värst av allt var emellertid att fru Plumb med eller utan sina svenska värdar inte haft tid (!) att ta några steg ut från Rosenbads Presscentrum och möta ett par av sina icke-diskriminerade landsmän öga mot öga.

Regeringens största möjligheter vore ju att aktivt driva frågan om romernas situation i Europa (främst Rumänien, Tjeckien, Ungern och Slovakien) i EU som ju trots allt har vissa påtryckningsmedel som kunde användas. Kommission och Råd har ju trots allt visat en vilja att lägga sig i enskilda länders angelägenhet när det gäller ekonomiska och finansiella frågor - varför inte samma handlingskraft när fet gäller mänskliga rättigheter? Rädslan att kasta sten i glashus kanske spelar in: FN:s rapport om mänskliga rättigheter som just kommit är t.ex. skarp i sin kritik av Sverige.

Stockholms stad har uppenbarligen just fatta ett beslut att öka insatserna för "fattiga EU-medborgare" i Sverige med 5.3 miljoner kronor. Ungefär hälften av dessa medel verkar emellertid vara reserverade för att underlätta avhysning...

(När jag ändå har ordet... Kudos till Rolf Fredriksson som ställde frågan om nazismen till Victoria vid precis rätt tillfälle och skäms alla devota proffstyckare och hovfunktionärer som tyckte det var olämpligt. Dessutom verkade ju tronföljaren klara frågan ganska skickligt.)