Veckans metmask

Man får ju läsa vad som finns till hands och DN har tydligen städslat en ny kolumnist, Elsa Kugelberg, vars senaste budskap f.ö. var att om man blev arg för att apoteken säljer onödiga bluffprodukter har man inte fattat att det skall vara så nu. Det är som på ICA: man måste själv veta om man behöver spenat eller lösgodis. (Kugelberg skriver "sega råttor" - finns det verkligen fortfarande?)

Tidigare i veckan kunde vi läsa krönikan "Civil olydnad: Onödigt att svära i kyrkan". Tydligen har två kvinnorättsaktivister åtalats för "förargelseväckande beteende" för att de genomfört en barbröstad aktion i moskén på Södermalm under parollerna "Free women" och "No Sharia."  Kugelberg visar nu ett vackert exempel på metkrokat maskbeteende. Hon går igenom all de föreskrivna ritualerna: "Offentlig nakenhet" kan "absolut vara ett bra sätt att illustrera den skeva syn på kvinnokroppen som råder i det svenska samhället." Och muslimskt kvinnoförtryck och misogyn sharialagstiftning är inte heller bra. Men när de protesterar i en moské reducerar hon kvinnorna till "nakna gaphalsar" som stör de som försöker  "få kontakt med Gud".

Kugelberg tycker att demonstrationen borde genomförts i näraliggande Björns Trädgård i stället.  De hade nog blivit både uppmärksamhet och åtal tror hon men utan att störa de gudssökande.

Nu skall vi se: var skulle en barbröstad aktion mot muslimskt kvinnoförtryck  få störst effekt? I Björns Trädgård ett känt tillhåll dels för A-laget och narkomaner, dels för unga skateboardare eller i en lokal fylld med religonsutövande muslimer? Jag har en känsla av att publiken i parken skulle vara betydligt mera positivt inställd och troligen jubla över de avklädda damerna och knappast kräva något åtal eftersom man inte direkt blivit förargad.

Nu tycker jag att just den här formen av protest är litet barnslig och tänker att kanske nakenheten tar uppmärksamheten från budskapet. Men jag accepterar att syftet var gott  och menar definitivt att man med den utgångspunkten var på rätt ställe. Det är ju så civil olydnad måste fungera.Kanske hade de religiösa blivit "kränkta" men syftet var ju just att attackera en primitiv och reaktionär religion. Det måste väl också vara Kugelbergs uppfattning eftersom hon talar om kvinnoförtryck i muslimska sammanhang och misogyn sharialagstiftning.

En viss parallell finns ju till den berömda aktionen av "Pussy Riot" i en katedral i Moskva. Här ingrep regimen hårt men även allmänna opinionen tyckte i stor utsträckning att det var fel att störa en gudstjänst. Jag kan till stor del sympatisera med den synpunkten men inte som Kugelberg först mena att det var rätt och riktigt men sedan att det inte skulle ha genomförts just där.

Jag undrar också vem som väckt åtal. En liknande aktion i en kyrka eller ett tempel eller på kristdemokraternas partimöte skulle säkert också, med rätta, ha väckt förargelse och ilska men jag tvivlar på att någon skulle velat ha en rättegång.

Unsere Mütter, Unsere Väter

(I början av juni visades i svensk teve  en tysk miniserie om andra världskriget under 
den fullkomligt  meningslösa titeln "Krigets unga hjärtan".  Jag samlade då en del material
som jag tänkt skriva om men det blev av olika anledningar inte av. Trots att det nu är
väldigt sent och serien troligtvis fallit ur tevetittarnas minne försöker jag ändå
att sammanfatta mina intryck här eftersom diskussionen kom att omfatta viktiga och
komplicerade sammanhang.

Även den tyska titeln, som jag använt i rubriken, är väl missvisande? Rimligtvis borde
det väl ha rört sig om far- och morföräldragenerationen? )

OBS: Fotnoterna är viktiga och finns nedanför inlägget. Eftersom Blogger tyvärr inte har någon funktion för länkar till och från fotnoter har jag dessutom lagt upp dem på en särskild sida här och länkat dit från varje nothänvisning. Den som vill kan alltså klicka på siffran för nothänvisningen och komma till den sidan och sedan använda en "tillbaka"-funktion för att komma tillbaks hit.



Den tyska tredelaren fick i Sverige odelat positiv kritik (i den mån den överhuvudtaget diskuterades). I andra länder var debatten desto hetare.

Endast en avvikare har jag hittat men det är å andra sidan en person som verkligen vet vad han talar om. I Aftonbladet skrev Jens Christian Brandt. Han ironiserar över det kritiklösa mottagandet i Sverige speciellt över uppfattningen att "en sjuttioårig tystnad bryts" med filmen och att vi för första gången får se hur "vanliga" tyskar upplevde kriget och nazitiden. Men det är ju inte alls sant. Huvudmotivet i filmen är hur 5 kamrater dras in i kriget och förråas och delvis förvandlas till monster. En enda nazistisk skurk förekommer i filmen, en SS-officer som ensam får spela rollen av det onda. De fem kamraterna verkar inte ha haft en aning om hur det stod till i Tyskland och vart man var på väg förrän krigslyckan i Sovjet började vända sig. Brandt påpekar: "När tv-serien tar sin början, sommaren 1941, har de levt åtta och ett halvt år under vajande hakkorsfanor. De måste, rimligen, ha haft nazistiska lärare i skolan och på fritiden suttit kring Hitler-Jugends lägereldar.

Men nej, i serien är de inte det minsta indoktrinerade utan umgås glatt med judiska vänner och dansar till förbjuden amerikansk swingmusik." (1)

För SS-officeren går det bra. Civilklädd jobbar han efter kriget i ett fint kontor hos en fet, osympatisk, cigarrökande amerikansk besättningsofficer. "Dom behöver min sakkunskap" förklarar han glatt. Filmens budskap är klart: krigets segrare tar hand om skurkarna men låter de "vanliga" hederliga tyskarna lida ute i kylan.

I en annan artikel i DN skriver en Gunnar Jonsson under rubriken "Tyskar offrar inte historien" där han

Miljöfällan

Innan jag publicerar den långa och tråkiga text som jag sitter och filar på kan jag inte låta blir att länka till en  teckning i söndagens DN på nätet:

Det är märkligt hur karikatyrister i lyckade fall kan ställa saker på sin spets med ett par serierutor. I Sverige är Berglin mästaren men någon gång när Marin Kellerman lyckas frigöra sig från sin existentiella ångestnoja slår han också huvudet på spiken som i den här teckningen.

Här på Flarnfri har jag berört samma ämne i texterna La grande illusion resp. Svälja mygg och sila kameler.

(Jag hoppas att länken till teckningen håller: annars får jag göra något fult och kopiera den.)

Hansans drottning

Marienkirche. Dit Bach gick till fots
från Thüringen för att höra Buxtehude.










Lübeck, den centrala punkten för det mäktiga Hansaförbundet som i flera århundraden behärskade handel och sjöfart på Östersjön och stora delar av Nordsjön, ger än i dag ett yttre intryck av solid trygghet grundad på Luther och borgerliga dygder. Saltmagasinen vid Obertrave där salt från Harz lastades om för transport till det sillfiskande Sverige står kvar. De väldiga timmerupplagen på kajerna  vittnar ännu om livliga förbindelser norrut liksom gaveln till vad som en gång var svenska kyrkan men numera är ett profant bostadshus. En mängd båtar och skepp trängs i hamnen och faktiskt också en och annan kogge, Hansans typiska lastfartyg, låt vara byggd i nutid och huvudsakligen använd för turist-och feständamål.  Den gamla staden som bombarderades sönder under andra världskriget har pietetsfullt byggts upp och de enhetliga (mer eller mindre) fasaderna som speglar sig i vattnet längs Untertrave drar betraktaren direkt in i Medeltiden.

Speciellt gäller detta en morgon när Mariakyrkans klockor bullrar ut sin sång. Men det skulle krävas en Strindberg för att beskriva ackompanjemanget från S:t Petri, S:t Jacobi, Domen och S:t Ägiden. Jag vet inte om Thomas Mann eller Heinrich Böll  skrivit om klockorna i Lübeck eller om Herbert Frahm tänkte på dem när han som Willy Brandt besökte Mosebacke eller kanske läste Röda Rummet. Men de är endast ett par av de kulturella och politiska personligheter som präglat staden och vars intryck än i dag är ytterst påtagliga.

Men trots detta är musiken kanske det mäktigaste med Lübeck. I sjuttonhundratalets början vandrade den unge Bach till fots från Thüringen till Lübeck för att lyssna till, och möjligen ta lektioner av Buxtehude (född i Helsingborg!). Buxtehude var jämte Jan Pieterzoon Sweelinck ("Fantasia op de manier van een echo") den främste företrädaren för den nordtyska orgelskolan  Vackrare, enklare, klarare musik finns inte och -för att säga som Sergel i ett annat sammanhang- "ta mej tusan jävlar en stråle av det himmelska ljuset".

Men ingen orgel i kväll. Vi vandrar vidare. Från S:t Petri (som f.ö. inte har några klockor) hörs sång. På affischen utanför ser vi att dagen efter bjuder på en konsert med Verdi och Wagner. Kyrkan är, säger en skylt, "geschlossen". Dock är glasdörrarna öppna, vi smyger oss in och från bänken längst bak kan vi njuta av hur två körer från Lübecks universitet repeterar.

Allt nog. Vi avslutar kvällspromenaden med att hälsa på en gammal kompis, just vid Marienkirche. Kanske en del av er känner igen honom, andra kanske inte. Här sitter han för att erinra om hur han blev arg när man började bygga Marienkirche och försökte rasera bygget. En klok byggmästare sade då till honom "Herr Teufel, låt det som är byggt stå kvar" och föreslog att man i stället tillsammans skulle bygga en vinstuga mitt emot kyrkan. T. nappade på anbudet eftersom han visste att han fått många själar genom sådana inrättningar, hjälpte till att bygga kyrkan färdig och deltog sedan i bygget av en vinstuga mitt emot. Den står där än idag (liksom kyrkan).

(Se också "Totentanz" från 2010.)

Där slog vi oss ner och avnjöt en (liten) Holsten Bier. Gott, men inte lika gott som det "Lücksche Bier" som fanns att få för mycket länge sedan när Lübeck fick representera det fascinerande utlandet för en liftande gymnasist från det icke sönderbombade Sverige.

(Lübeck 2013 06 30)

Om RSS-readers m.m.

Så kan det gå!

Någon kanske har tittat på mina metainlägg om efterföljare till Google Reader som ofattbart lades ner vid halvårsskiftet. Bäst tyckte jag att The Old Reader var som jag har använt nu under ett par månader. Bortsett från att det inte fanns någon "index" över alla bevakade rssflöden och att den ibland var irriterande långsam fungerade den bra.

Idag kom ovanstående meddelande upp.

Jag har arbetat med persondatorer och deras efterföljare sedan 1980. Bortsett från den allra första datorn, en illegal Apple II clone från Ungern köpt i en källare i Wien, har jag ganska stenhårt hållit mig till vad som var och är "mainstream" inom både hardware och software, dvs. Intel, Windows, Office osv. Jag har naturligtvis testat alternativ och lärt mig en hel del men som regel alltid blivit besviken. Eftersom jag hela tiden uppgraderat till de nyaste versionerna har jag , trots den snabba utvecklingen, egentligen aldrig känt mig på efterkälken.

De stora företagens hegemoni har numera urholkats ordentligt, framför allt Microsofts. Detta bejublas givetvis av den "frikyrkliga" och "liberala" sektorn och marknaden översvämmas av alternativa operativsystem, applikationer och datalagringssystem för att inte tala om hela hårdvarusektorn där utvecklingen går mot allt mindre enheter. (Uppenbarligen tittar folk på film i telefonen!) Standardisering, överblick och datasäkerhet försvinner. Småföretagen köps upp av giganterna och läggs sedan ner i takt med att de inte blir lönsamma eller konkurrerar med deras egna lösningar.

Personerna bakom The Old Reader skryter med att de började utveckla läsaren för sig själva och "sina vänner" . Gulligt, men utan ordentliga resurser i botten så går det så här. De glada amatörernas tid är förbi - frågan är om det är något att sörja över.

Jag hoppas trots allt att TOR kommer igång igen. Jag har aldrig lyckats få konkurrenten "Feedly" att bara visa uppdaterade eller olästa flöden vilket då gör den oöverskådlig. Om någon vet hur man gör vore jag tacksam för ett tips.

Om efterföljare till Google Reader

I mprgon, 30 juni, är tydligen sista dagen som GR kommer att finnas. Jag hoppas att ni som använt GR har hittat lämpliga ersättningsprogram och sparat era data.

De flesta verkar använda Feedly som har den fördelen att det är väldigt enkelt att föra över alla data från GR. Sen kan man experimentera med utseende och presentation och förhoppningsvis hitta något man tycker är bra. I den sista skälvande minuten vill jag emelletid tipsa om The Old Reader, se den här blogposten hos TKJ. Den liknar i mycket GR och innehåller inte en massa onödig information eller desperata försök att presentera innehållet poppigt och coolt. (Inte heller försöker den rekommendera saker som den tror man kan vara intresserad av vilket ofta känns som rena förolämpningar.) För den, som i likhet med mig, bara vill ha en lista över nya bloggposter sedan man senaste tittade är den perfekt.

Två nackdelar dock: Att föra över data från GR är litet omständligt men det går om man följer instruktionerna lugnt och noga. Sedan -precis som f.ö. Feedly- importeras alla tillgängliga poster på en feed, även sådan man redan läst. Första gången får man alltså rensa upp en stund men sedan är allting enkelt.

En fördel med Feedly är att den har en "index"- man kan alltså se en lista på alla rss man prenumererat på även om de inte uppdaterat. På TOR finn ingen sådan funktion om jag förstått saken rätt. Där får man bara nyheter om uppdateringar.

Man kan ju prova med båda och se vem som passar bäst. Däremot avråder jag från "Digg" och liknande, typiska besserwisserprogram

Lycka till och hör gärna av er med era erfarenheter.

Kirchheim, Hessen 28/6 2013

De stora vattnen

då utbrusto alla stora djupets källor och himmelens fönster öppnade sig.
Och ett regn kom på jorden i fyratio dagar och fyratio nätter.

(Genesis 7:11-12)

Flodvågens maximum har nu rullat genom Wien och är på väg in i Bratislava, Sedan Ungern, Rumänien, Bulgarien. Åt andra hållet via Elbe mot Hamburg.

I de länder som hittills berörts har ca 12 dödsoffer krävts, i Österrike 3. En stor tragedi för de berörda men när man betraktar de enorma materiella skador som orsakats i Tyskland resp. väster om Donau måste man ändå konstatera att det skyddsarbete och den planering man genomfört sedan vad som kallats "århundradets flöde" 2002 varit förhållandevis effektivt.

Vi har alltså haft två århundradeflöden på 10 år.

Sammanhållning och solidaritet mellan människor och orimliga (och obetalda) arbetsinsatser av frivilliga medarbetare inom brandkår, ambulans, dammskydd och sjukvård har varit -och är- av enorma proportioner och på något sätt hoppfullt. Ändå är det tragiskt att se hur många människor fått allt de äger förstört. En kvinna berättar att de just färdigreparerat sitt hus med  hjälp av lån och besparingar -nu är allt borta. En immigrant berättar hur han sparat i 15 år för att kunna starta en egen rörelse som blev framgångsrik men som sopades bort på ett par timmar.

Politiker av alla kulörer skär pipor i vassen. Man får hoppas att de kommer att infria sina löften om snabb obyråkratisk hjälp till de behövande. Regeringschefen i Österrike gjorde en särskild poäng av att kommuner, "länder" och den federala regeringen skulle samarbeta och samordna på ett sådant sätt att de behövande inte ens skulle märka det. Något ovanligt i så fall i Österrike men det låter åtminstone bra. (Normalt sett är det omöjligt att exempelvis samordna åtgärder mellan en konservativt styrd kommun, ett socialdemokratiskt "land" och koalitionsregeringen i Wien.). Man kan jämföra detta med fru Merkel som helt torrt lovade att för varje euro som ett förbundsland använde för hjälpinsatser skulle den federala regeringen också bidra med en euro. Alltså inget resonemang om behov eller prioriteringar, bara bokföring. Det är väl ideologi bakom också: var och en får klara sig själv. Ungefär som Renfeldt resonerat om Husby.

För djurlivet längs Donau utspelas stora tragedier. Längs floden finns s.k. "aue", dvs gamla flodfåror som nu fungerar som naturliga översvämningsytor. Djur och växtliv är där oerhört rikt, speciellt vad gäller rådjur och hjortar. Eftersom vägarna går parallelt med Donau finns överallt staket för att förhindra viltolyckor. Men vid det onormalt höga vattenståndet fungerar dessa områden nu som fängelser för djuren som i panik står intill staketet utan att kunna fly vidare. År 2002 förgick 80 % av rådjursstammen i området.

Till sist en bild från en servering vid Donau där vi ofta dricker kaffe eller har lunch. Det lär väl dröja innan det blir torrt kanske.