Pêle - mêle

Ni som tittat in skall ha tack men annars är besöken på nya Euroflarn - ett europeiskt perspektiv fåtaliga. Alla är emellertid välkomna - i inlägget  Another day older and deeper in debt hittar ni om inte annat litet fin musik i fotnötterna.

Bland besökarna på Flarnfri noterar jag sedan en tid ett antal som kommer från nätverket Yimby. Anledningen är att jag skrev en kommentar där jag -återigen- påtalade att Yimbys trovärdighet allvarligt skadades av att en av deras "chefsideologer" envisas med att uppträda anonymt: hans (?) ursinniga attacker mot varje alternativ till MissFosterplanen för Slussens ombyggnad kan naturligtvis inte bedömas till sitt rätta värde så länge man inte vet vilka intressen som döljer sig bakom signaturen. Dessa krav klassas av Yimbys komentatorer som "personangrepp". Lustigt nog hävdar man också att det är bara bra om representanter för byggbranschen och de politiska intressena deltar i diskussionen. Jag instämmer helt men då skall de också framträda som sådana och inte under anonymitetens skydd.

Kolla gärna filmen.  All desperat kritik som riktats mot den från Yimby kommer alltså från en anonym källa.

Hur som helst, Yimbys läsare är hjärtligt välkomna hit.

När jag googlade efter lämpliga videoar för att illustrera rubriken hittade jag också i förbifarten den här. Vet inte om man kan säga att det är "bra" men i vart fall musikhistoriskt intressant. En äldre glasögonprydd man som svajar litet på tonhöjden och har det besvärligt med noterna. Men tack för det som var.

Mer i förbifarten. Alf Henrikson skaldade en gång:

Retar du upp dig på ting som är små
är du väl inte större än så.

Frågan är nu om felstavningar är småsaker eller inte. I inlägget Stafvat fick jag en kommentar från "Olof" som just läst en relativt kort artikel på DN:s nätupplaga och hittat en hel lista med fel som jag här återger:

"Hyllingar" strömmar in från hela världen
Malmös "allmäna" sjukhus
"var en av dem protesterade mot SD-ledaren besök"
"sade hon," (slut på mening)
"Vi har ett väldigt polariserat debattklimat särskilt när det kommer till vårt parti" (inget komma någonstans)
"därför inte ville komma kommentera det"
"studiebeök"

Nu kan man ju säga att man får nyheterna gratis från DN och att det därför är ogint att anmärka på språk och stavning. Men man kan ju också säga att det tyder på en viss nonchalans gentemot läsarna. Jag vet inte vad som överväger.

"Pêle-mêle" betyder enligt ordboken "en vrac, n'importe comment" dvs. "huller om buller, hur som helst". Och så blev det ju också. Men glöm inte Euroflarn.

En miljon till Wien

Birgit Nilssons musikpris på 1 miljon dollar gick alltså denna gång till Wiener Philharmoniker.  Inte mycket att säga om det - filharmonikerna är naturligtvis en av världens bästa symfoniorkestrar. Marcus Boldemann berättar ganska bra och rapsodiskt om orkesterns tillkomst och egenheter i den länkade artikeln.

Till anekdoterna om orkestern, som ju inte har någon fast chefsdirigent utan bjuder in berömda gästdirigenter, hör också att  om musikerna inte gillar en viss dirigent spelar de precis efter hans anvisningar.

Som berörs i DN-artikeln finns det också mörka sidor i orkesterns historia. Att man i det längsta värjde sig mot att ta med kvinnor är ju välkänt och endast på senare tid tvingades man böja sig för starka påtryckningar från sponsorer och inte minst från amerikanska kvinnoförbund som hotade med att bojkotta och frysa ut orkestern från turnéer i USA. I början nöjde man sig med att ta in en eller två kvinnliga alibiviolinister. Nu har kvinnoandelen ökat men är fortfarande låg  (DE) jämfört med andra liknande orkestrar, t.ex. Wiener Symphoniker. (7 av 128 enligt den länkade artikeln). Jag tror att det fortfarande enbart är violinister (utom harpisten förstås som alltid har varit kvinnlig).

Orkesterns rykte under nazitiden är skamligt. De numera traditionella nyårskonserterna startades regelbundet 1941 på initiativ av Gauleiter Baldur von Schirach. Schirach visste hur han skulle hålla wienarna på gott humör och tillät t.o.m. judiska musiker för att upprätthålla orkesterns kvalitet. Så sent som för kanske 10 år sedan lovordades han för detta av en känd judisk kulturpersonlighet i Wien. Att en betydande del av musikälskarna var förhindrade att lyssna pga hastiga avflyttningar till diverse luftkurorter i Tyskland nämnde han inte. (Se Das Neujahrskonzert abschaffen? )

Först under senare år har man beslutat att försöka göra rent hus med historien. Orkesterföreningens ordförande tillsatte en historikerkommission och öppnade alla arkiv som i dag finns lätt tillgängliga. En redogörelse för materialet med vissa länkar finns (ehuru litet i skymundan) på orkesterns website. 

Det var inte min avsikt att svärta ner orkestern men att det finns mycket nazistisk surdeg som fortfarande jäser i samhället har vi t.ex. nyss blivit påminda om i samband med valkampanjen för EP-valet. Alpföreningen och det stora automobilförbundet ÖAMTC har liknande bakgrunder och har även de på senare tid öppnat arkiv och försökt redovisa sin historia.

Men annars gäller, liksom för allt annat, i Österrike:

Glücklich ist
wer vergisst
was doch nicht zum ändern ist.

Stafvat

I en serie minnesartiklar publicerar DN en artikel om Fridtjuv Berg och stavningsreformen 1906. Som alltid när det gäller förändringar i språket blev det uppror och protester från ordningens bevarare. Den gången protesterade även Svenska Akademin, framför allt genom sin ständige sekreterare Carl David af Wirsén, som i ett annat sammanhang lustmördades av Strindberg. (Om Strindberg och Wirsén se t.ex. "Svenska Akademien...en löjlig institution".)

Alf Henrikson skaldade i "Strindbergs korrektur":

Manuscriptet var riktigt stafvat
Men jag ser rödt när jag ser huru sättaren stafvat.
Han har ej stafvat såsom jag förestafvat.
Hvad jag blifver förargad när språket är afskyvärdt stafvadt!
Men det är som förgjordt efter 1906.

Och nog kan man blifva förargad när man träffar på afskyvärda stafvningar hos folk som borde veta bättre, t.ex. de ansvariga för Dagens Nyheter nätupplaga. Men annars blir vi mest irriterade över felstavningar som visar att skribenten inte alls förstått vad det är han eller hon skriver, typ "blixtstilla", "stadsminister" o.dyl.

Nu finns det en lag som jag har glömt vad den heter som säger att om man skriver om felstavningar är det garanterat att man själv gjort sig skyldig till någon sådan. Men i detta inlägg förekommer inga tyrckfel.

Avslutar med ett citat från Olle Strandbergs "Pegas på villovägar" från någon som ville reformera den krångliga stavningen ordentligt men insåg att det skulle bli en hård kamp:

"Sannerligen där är lönt att vara några miljoner hästlängder framåm sin tid åck plädera för en stavning, som i betraktande av där svindlande fart varmed utvecklingen rusar framåt torde bli en uppgift om se så där ett tusen år."

Hoppas ingen känner sig krängt nu utan att det är lungt.

Hvita matpulvret

Heidenstam som sf-författare! Läs  Vi och vår tid betraktade genom en föreläsares glasögon om femhundra år.  Det börjar litet segt men tar sig mot slutet med intressanta reflektioner om litteratur, religion, naturdyrkan ("De ifrigaste naturdyrkarna voro oftast att träffa bland stadsbor, som påtogo guttaperka- skor när de kommo ut på landet")  och framför allt matvanor.

(Via en tweet från @litteraturbank, retweeted av @MaltePersson. Så kan det låta i twitteriets ekokammare.)

À propos twitter: ta chansen att kolla den här bilden:

så får ni se en stor internationell svensk stjärna och en d:o norsk som vi hade nöjet att höra, och inte minst se, i tevesändningen av Cosí fan tutte  för några dagar sedan. Vi har fortfarande inte sett ett ord om Katija i svensk press.

En ståndaktig tennsoldat från centerpartiet

Den här bilden skall illustrera hur Anna-Karin Hatt förgäves försöker övertyga Europaparlamentarikern Kent Johansson (c) att det är dumt att avskaffa roamingavgifterna i EU. Men Johansson är ståndaktig och röstar för förslaget i EP om att avskaffa dessa avgifter. Alla svenska ledamöter (utom två som avstod)) röstade för förslaget. Det gjorde också 534 andra ledamöter av EP. Modigt Johansson!

Det här kan ni läsa om på vad som (kanske) blir min nya blogg Euroflarn där det här inlägget heter Nejpojkar och nejflickor. Där kan ni också läsa om hur Anders Borg som kanske den ende av EU:s finansministrar motsätter sig att småspararnas pengar skall skyddas från bankernas spekulationsaffärer. Det vore inte bra för "den industriella basen" på något sätt.

Länkar till nya inlägg kommer också att finnas i högerkolumnen på denna sida.

Ett första steg mot nischning?

”wer glaubt ... einem politischen Schriftsteller Humor? Dem Satiriker Ernst? Dem Verspielten Kenntnis des Strafgesetzbuches, dem Städteschilderer lustige Verse? Humor diskreditiert.“

Kurt Tucholsky

På försök tänker jag börja publicera inlägg som är av politisk natur och speciellt Europapolitiska eller sådana som rör EU-frågor i allmänhet på en särskild blogg. Adressen är http://euroflarn.blogspot.com men en länk hittar ni spalten längst till höger här. Jag är ännu inte riktigt klar med designen men meningen är att ni på den här sidan inte bara skall kunna hitta länkar till inlägg men också till de senaste kommentarerna på den "politiska" sidan. För den som använder en rss-läsare finns det naturligtvis en rss-fil som man kan "prenumera"  på.

Anledningen är att jag tycker att det blir alltför rörigt på den här sidan. Å ena sidan vill jag i mån av tid och förmåga gärna skriva om allvarligare saker i ett längre format, å andra sidan för att fortsätta att tycka att det är roligt att blogga vill jag gärna vara litet frivolare nu och då, speciellt sedan jag läst morgontidningarna.

Tucholsky - naturligtvis utan varje jämförelse i övrigt -  använde 7 eller 8 signaturer eftersom han skrev om så många olika ämnen och var rädd att han inte skulle bli tagen på allvar om han skrev om tryckfrihet ena dagen och dagsvers om skvaller nästa dag. (Min text om Tucholsky här.)

Nu skall jag inte trötta er längre med mina skriverier om valdeltagande i Europavalet. Men  mitt första inlägg på  Flarnfri schalottenlök - ett europeiskt perspektiv blir ett manus till en artikel jag skrev i ämnet och skickade till debattsidorna i ett antal tidningar. Efter 4 refuseringar och två helt uteblivna reaktioner (däribland Aftonbladet) lägger jag i stället upp den här för en mindre men oändligt mycket mera kvalificerad läsekrets. (Jag funderade på att försöka anlägga ett genusperspektiv i Aftonbladets version men jag vet inte riktigt hur man gör.)

Ni behöver inte läsa artikeln. Kom ihåg att rösta i stället.

April, det gör ingenting...

Vis av skadan avstår Flarnfri från att presentera något aprilskämt i år. ("Geometriskt sa' Pettersson")  F.ö tappade vi lusten omedelbart på morgonen när vi via en tweet från Karin "Klimathotet" Stensdotter blev uppmärksammade på den här artikeln: "Fiasko för Sverige i ny Pisa-rapport". Den bestod av en chat ledd av någon som vi trodde hette "Jemini" där det lät ungefär så här: "Tyvärr så visar de senaste mätningarna att svenska 15-åringar, eftersom det är den gruppen som mäts i Pisa, inte är så bra på vare sig läsning, matematik eller naturvetenskap."

Ett smaklöst och grymt skämt - varför inte komma med några idéer om vad man borde göra i stället?

Nå. Sedan visade det sig, precis som i fjol, att det var grymt allvar.

När man läser yttranden av politiker, pedagoger, forskare, lärare- och föräldrarepresentanter begriper man att det aldrig kommer at bli någon ordning på det här. Att ingripa mot våldsamma mobbare "riskerar att framstå som provocerande för eleverna" säger en forskare i pedagogik vid Linköpings Universitet och "fysisk aggression upplevs som ett mycket mindre problem". En forskare i samma ämne vid Uppsala Universitet säger att "det är mycket bekymmersamt när så många elever upplever att de blir störda i klassrummet". Att det är bekymmersam att många elever stör i klassrummet säger han inte.

Nåväl: Man får trösta sig med en artikel i Ekonomistas påpekar att vi inte behöver kunskap längre eftersom datorerna är så mycket intelligentare än vi.

Alla dessa pedagoger och ekonomer får oss att tänka på Povel Ramels visdomsord: "Så vist är naturen inrättad att man kan doktorera på vad som helst."

Till sist en allvarligt menad uppmaning: Hoppas att ni läser Gabrielle Björnstrands inlägg idag på Gabis Annex: Sitter och gråter. En av de finaste bloggtexter jag läst på länge.

So, on this happy note...