Försiktiga färdkamrater

Det s.k. "överskottsmålets" dagar är kanske räknade.  Skaran av ekonomer som vill avskaffa eller revidera målet ökar nästan dagligen. Senast ut är Robert Boije som tidigare bl.a.  var chef för Makroanalysenheten på Finansdepartementet. Liksom tidigare Lars Calmfors ("än slank han hit och än slank han dit") och i likhet med många andra vill han dock ersätta överskottsmålet med ett balansmål, dvs den offentliga sektorns budget skulle inte behöva visa ett överskott i genomsnitt under en konjunkturcykel utan det räcker med att den är i balans.

Nu har jag visserligen påpekat att själva samhällsekonomin i Sverige är långt ifrån i balans. Den som inte tror mig kan läsa här, eller t.o.m. här (Kommisionen). Så långt som att försöka åtgärda detta vill inte herrar (sic) Boije och Calmfors gå. Men ett steg på vägen -låt vara kort- är det eftersom även en balanserad budget som regel har positiva multiplikatorverkningar på ekonomin även om man har glömt bort det numera och i stället bara stirrar på obligationsräntor och hur "marknaden" skall reagera. Alla definitions- och beräkningsproblem kvarstår naturligtvis också.

Så att herrar Borg och Reinfeldt skulle reagera på sympatiserande ekonomers rådslag kan man nog inte räkna med. Mjölkflickan räkning måste gå ihop.

En vissa rationalitet från regeringens sida finns det i detta: en uppluckring av överskottsmålet skulle omedelbart resultera i valvinnande attacker från höger från Magdalena Andersson (s). Och eftersom man inte bryr sig om vad t.ex. Keynes, den unge Lindbeck eller nobelpristagarna Stiglitz och Krugman menar utan verkar grunda sin ekonomiska filosofi på Lyckoslanten (se också nedan) förblir nog allt vid det gamla.

(OBS: Obligatorisk måsteläsning - överkurs. Karl Malghults kommentar till inlägget nedan!)