5 mars 2014

Kolla aldrig en bra story



"Any girl can be glamorous.
All she has to do is stand still and look stupid."
(Hedy Lamarr)


Ett par gånger har jag skrivit om den österrikiska skådespelerskan Eva Maria Kiesler som bl.a. spelat i en av filmhistoriens första (seriösa) nakenscener i filmen Extase från 1933, blev troféhustru till en österrikisk  ingenjör och nazist som stolt förevisade henne för sina nazistvänner från Tyskland och Österrike på flotta bjudningar i det luxuösa hemmet. Eva Maria hatade emellertid Hitler och hans anhang men snappade upp en hel del av vad de nazistiska vapenkonstruktörerna talade om. Hennes man var patologiskt svartsjuk och hyrde en tjänsteflicka som skulle vakta henne. Eva Marie lyckade droga sin vakt och rymma till England och senare till USA.

I USA blev hon en mycket berömd och framgångsrik filmskådespelerska under namnet Hedy Lamarr och spelade som jämbördig partner till tidens största stjärnor. Hon erbjöds rollen som Ilse Lund i Casablanca men avböjde och rollen gick som bekant senare till Ingrid Bergman. Hon var gift sex  (6 ) gånger men lyckade under tiden tillsammans med en medarbetare ta ut ett patent på "simultaneous multi-channel operations" baserat på vad hon snappat upp av de nazistiska middagsgästerna och som fick stor betydelse för fjärrstyrning av torpeder. Senare upptäckte man även dess betydelse för modern mobil telefoni. Hedy Lamarr räknas därför som en av de framgångsrika föregångskvinnorna inom radioteknologin.

Den som vill kan läsa mina två texter från 2004 resp. 2006 under den gemensamma rubriken One very smart lady.

Vilken story! Hennes liv borde ha filmats och så skedde också 2004. Jag har inte sett filmen eftersom den verkar koncentrera sig på det kroppsliga och mentala förfallet av en berömd kvinna som dog 85 år gammal. Jag vill inte veta någonting om det. Jag ville ha kvar min bild av den rika bankirdottern från Wien som nazistiskt gift, tjyvlyssnade på militära hemligheter, drogade sin fångvaktare, blev berömd skådespelare  i Hollywood och uppfinnare med ett patent som har betydelse än idag. Hon kom aldrig tillbaka till Wien förrän hennes son strödde hennes aska i Wienerwald (vilket är mycket förbjudet).

Idag läser jag emellertid en artikel av Kurt Bayer  (DE) (f.ö. en av de kunnigaste och vettigaste Europaskribenterna) om ett seminarium om kvinnliga vetenskapare som just hållits i Wien med anledning av den Internationella kvinnodagen. (Min text: Internationella kvinnodagen). Man diskuterade i tur och ordning Marie Curie, Lise Meitner och Hedy Lamarr. Av dessa är kanske Meitner mest bekant, Hon forskade som judisk flykting i Stockholm under svåra förhållanden - vad kan en kvinna veta om kärnfysik? Hon bestals på Nobelpriset av sin kollega Otto Hahn.

Om Hedy Lamarr skriver Bayer att han har anledning att tvivla på den underliggande historien om tjuvlyssnande av nazisterna och menar att hon först långt senare utarbetade teorin tillsammans med sin kollega George Antheil. (Bayer är ytterst tveksam till värdet av wikipediaartikeln om Hedy. Bra så.)

Jaja. Fakta är en sak och skall väl också ha sin plats. Men den ursprungliga historien är mycket bättre och det är så jag alltid kommer att minnas Eva Maria Kiesler.

Den som eventuellt är över 18 år kan titta på det här. Men naturligtvis var inte Eva Marie tjeckiska som det sägs.

12 kommentarer:

  1. Nästan lagom till Kvinnodagen! Hade ingen aning om den här äventyrliga människan. Eller hennes extaser. Man kanske vågar titta efter.

    SvaraRadera
  2. Men nu ser jag att du nämnde kvinnodagen. Så alltför snabbt läste jag. Brukar fira med middag med nån väninna som också är begåvad. Men en bra karl går lika bra. Hej!

    SvaraRadera
  3. George Antheil - som i kompositören??

    SvaraRadera
  4. Det var ju inte alls som Nyphomaniac: Just när det börjar dra ihop sig är det slut. Bra så. Men Hon dansade en sommar var lite mer naturlig - eller?

    SvaraRadera
  5. Yes indeed kompositören: http://en.wikipedia.org/wiki/George_Antheil
    Vad man inte lär sig på internets...

    SvaraRadera
  6. Jag antar att jag har kommenterat på Hedy Lamarr-texter av dig tidigare. Du vet att min pappa ibland sa, när jag var så där 13-14: Du ser ut som Hedy Lamarr.

    SvaraRadera
  7. Fast sen kom jag på - apropå kolla en bra story - att hon nog inte var ngn vidare "förebild" som di kallart. Eviga ansiktslyftningar efter 50, missbruk, totalt ointresse för sina barn. Aka den vanliga amerikanska tragedin. Mommy Dear.

    SvaraRadera
  8. Bayer skriver att Antheils andel i utveckling av patentet var att applicera en metod han tidigare använt för att koordinera 10 pianon i framförandet av Ballet méchanique..

    @Gabrielle B. Det är just därför jag inte velat se filmen Calling Hedy Lamarr, jag har som jag skrev hellre velat bibehålla min bild (som enligt Bayer tydligen också delas av wikipedia!).

    "Fakta är OK men den ursprungliga historien är mycket bättre."

    Länk till filmen i imdb:

    http://www.imdb.com/title/tt0419624/?ref_=fn_al_tt_1

    SvaraRadera
  9. Var det Andy Warhols film? Den var nog - som vi sa förr - skitläskig!

    SvaraRadera
  10. Nej filmen byggde på hennes sons , Anthony Loder, minnen och var till stora delar en dokumentär. (För detaljer använd länken till imdb ovan). Den fick ett ganska bra mottagande. Någon som var med vid premiärvisningen i Göteborg berättade att Loder uppmanade publiken att inte stänga av sina mobiltelefoner. Han var ju själv telefonhandlare och filmen lär i i mycket vara uppbyggd just kring Hedys telefonsamtal till olika bekanta på ålderns höst.

    Filmen är antagligen mycket bra. Men visst är det så ibland att man vill hålla fast i en fantastisk historia även om den tråkiga verkligheten tvingar på en de verkliga omständigheterna?

    Min generation (snart utdöd) håller fortfarande John och Bobby Kennedy, Hammarsköld och Wallenberg som lysande hjältar även om vi intellektuellt sett vet att bilden måste modifieras betydligt. Palme, Brandt, Kreisky är en annan trio som vi inte vill kratsa på.

    Vårt behov av myter är stort.

    Hälsningar från vårliga Wien.

    SvaraRadera
  11. Andy Warhol är däremot en myt jag aldrig fallit för. Han gjorde vad du nog skulle tycka var en gräslig variant på damen.
    Jag tror väl det finns myter och myter, liksom.
    Själv håller jag med obehindrad barnatro på Havel, Bernadette Devlin, Kofi Annan och Jan Eliasson. Men Abraham Lincoln var min första hjälte. Och jag vill inte veta nåt mer om honom än jag gjorde som fjortonåring.
    I natt börjar kvinnodagen, så jag måste även minnas en stor, god konstnärinna i Danmark; Inger Hanmann, tyvärr död.
    Men vi lever.
    Glad vår i Wien. Här börjar det röra på sig. Och man kan ju inte bara tänka på Den Stora Världen och De Stora Gestalterna Hela Tiden.

    SvaraRadera
  12. Och nu har jag läst Imdb också. Det verkar ha varit en intressant film. Experimentell och så.

    SvaraRadera