Hos Dixikon hittar jag en notis om ovanstående bok, visserligen med några år på nacken, men verkar mycket spännande och faktiskt aktuell. Så bekvämt att kunna sitta hemma vid computern, beställa och betala och få boken i brevlådan om ett par dagar. (Om den inte skulle gå in i brevlådan kommer brevbäraren upp med den och om vi inte är hemma lämnar han den till någon granne. Man behöver inte gå till Konsum och hämta ut den.)
Men redan vid beställningen kärvar det till sig. Det första man skall fylla i är postnumret. Men mitt postnummer är "fel". Så ser jag att "Sverige" är förtryckt som "land" och inte går att ändra på. Tja, vad trodde jag. I ett land där SJ inte tar icke-nordiska kreditkort, där SL:s biljettautomater inte heller gör det och där Telia kräver att man skall vara "folkbokförd" för att komma åt alla delar av
det paket man betalar för - vad gör man? Där man inte kan boka tid för bilservice därför att registreringsnumret också är "fel". Osv. osv.
När jag ville teckna ett kortare mobilabonnemang för att använda över sommaren fick jag veta att det inte går eftersom man inte kan "ta upplysning" på mig. Jag erbjöd mig att ge dem en kopia av ett bankbesked men det dög inte.
Nu är det där naturligtvis ett lappri och boken kan jag säkert köpa här Wien. Men den överlägsna känslan av splendid isolation som man konfronteras med i Sverige och svenska media är nedslående. Och ingen verkar reagera. Och varför skulle man - det är ju besökaren (jag) som inte passar in.
Nu skall ni få tre länkar som jag hittade just på Dixikon. Visserligen refererar de till böcker om en förgången tid och en tid som kanske dog i och med första världskriget. Men de behandlar saker som format vårt Europeiska landskap och vår världsbild. (Alla artiklarna -trots rubrikerna- på svenska).
Ostende 1936, Sommer der Freundschaft
(Där jag far illa är mitt fädernesland)
Operetten i världen av igår.
Men här möter vi bröderna Mann, Zweig, Brecht, Joseph Roth, Musil.
Den sista uppsatsen är särskilt intressant eftersom den handlar om Wien och operetten utifrån en text av Zweig. Men författarinnan Ruth Pergament gör ett eget tillägg som jag tycker är ytterst träffande och välformulerat. Det gäller valsens död som hon daterar till ungefär 1990. "Valsen, den civila formen av marschen, kunde inte längre träs av en man utan en av värnplikten tränad rygg. Han handskades inte längre rutinerat med frackskörten och kvinnorna lät sig inte hjälplöst föras runt." Det är mindre själva iakttagelsen än förmågan att formulera en sådan slutsats som imponerar på mig.
I sin artikel nämner Pergament Ravels La Valse. Såg i förmiddags på en Littfaßsäule att den skall spelas i Wien i veckan men jag hann tyvärr inte uppfatta var. Vi kan emellertid lyssna på en inspelning med Bernstein här. Säga vad man vill men det är roligt. Ett lustmord skulle man kunna säga.
Boken finns också som häftad hos Bokus. Så vitt jag vet kan de skicka beställningar även utomlands. Har du kollat dem?
SvaraRaderaTack Agneta. Men jag väntar nog tills jag kommer ner på stan (Wien). Då slipper jag också betala en portokostnad som säkert vida överstiger bokens inköpspris.
SvaraRaderaBengt, jag läser och förundras. Jag undrar om det är samma känsla av "splendid isolation" som ligger bakom ett beslut som vi sedan några år tillbaka brottas med här. Beslutet att det inte ska gå att betala kontant när man reser buss har ju skapat både förvirring och förundran hos besökande människor. Att anlända till en skånsk stad utifrån innebär att man först måste skaffa sig ett resekort för att kunna fortsätta till orten man vill komma till. Betala med kontanter? Kommer inte på fråga. Får mig att tänka på en lustigkurre i Ystad som skrev att "busschauffören sa att jag kunde betala med telefon, men den ville jag inte ge bort". Min fosterdotter kommer ibland på besök från Spanien och då har hon sett till att det finns ett skånskt resekort här som hon kan använda. När vi berättade för vänner i Köpenhamn och undrade om man kunde betala kontant på bussen där såg de ut som om de inte riktigt förstått frågan. Klart man kan!
SvaraRaderaThomas - jo det är nog samma tankevärld. "Betala med telefon" alternativet (t.ex. för biljetter och parkeringsavgifter) står ju inte heller besökande utifrån till hands.
SvaraRaderaFörsök inte ladda SL:s Acesskort i automat med utländska kreditkort. Det blir till att uppsöka SL-centralen eller möjligen en Pressbyrå om sådan finns i närheten.
På Londons bussar kan man numera inte heller betala med kontanter. (Det blev ändå för dyrt till slut, £2.50 i stället för £1.20 med kort)
SvaraRaderaKan väl till Thomas kommentar ovan lägga att jag och min fru hade samma problem i Stockholm förra sommaren med att inte kunna köpa biljett på buss kontant, speciellt i ett sammanhang när vi verkligen behövde ta bussen. Vi hyrde också bil men det var några dagar senare och då var det så dags. Det och de vansinnigt höga taxipriserna var väl egentligen det enda negativa som inträffade men det är ändå märkligt att man låter det fortgå.
SvaraRadera