I förbifarten

Varje morgon brukar jag titta på DN:s förstasida på nätet, huvudsakligen för att hitta länken till Rocky men man (eller skall det heta "men" nu för tiden?) kastar ju också en blick på övriga rubriker. Nu är det ju självklart att olika människor har olika perspektiv och olika intressen och så skall det ju också vara. DN måste väl vara bra för många läsare eftersom de köper den eller läser den på nätet.

Ur mitt speciella litet grodartiga perspektiv ter sig första sidan dock mestadels som ett ointressant och oinformerat blahablaha. Internationella nyheter förbigås i stort sett med tystnad och sidan fylls med notiser och bilder från "händelser" av samma typ som jag ser på veckotidningarnas löpsedlar när jag går förbi spelhålan på S:t Paulsgatan. "Gift dig i toalettpapper"; "Hittade utdöd elefant under svensexan"; "Hon har lärt sig leva med sin smärta"; en popartist vill in i riksdagen - typiska toppnyheter idag.

Litet längre in i tidningen hittar man faktiskt en vettig krönika av Erik Helmerson. För att förskaffa sig ett alibi inför läsarna säger han visserligen att nog kan man "raljera" över EU men "som politiskt instrument för fred, öppenhet och liberala värden är unionen svåröverträffad. Att stå upp internationellt för dessa värden är EU:s kanske viktigaste uppgift."  Att man skulle få läsa något sådant i en svensk dagstidning! Är Wolodarski underrättad?

Som motvikt har man dock Gunnar Jonsson. Det finns inte ett utslag av conventional wisdom som inte Jonsson med full kraft kastar sig över och försöker förklara för oss fåkunniga som säkerligen inte förstått hur det ligger till: al-Maliki har motarbetat sunniterna och nu står han där "förblindad av makten". Sepp Blatter är inge bra. Mutor skall det visst ha förekommit också. Erdogan är arrogant och auktoritär. Ukrainas nyvalde president står inför en massa problem.

Men Jonsson har framför allt gjort sig känd som Camerons främste vapendragare i pressen. Att den kandidat som Europaparlamentets grupper enhälligt ställt sig bakom skulle kunna nomineras till Kommissionspresident finner han vara rent för dj-vligt: "Stoppa Junckergänget!" EU-parlamentarikerna har en alltför hög uppfattning av sig själva och är oresonliga. "Och i Juncker-frågan borde alla beslutsamt ställa sig bakom Cameron."

Nåväl. Dagens tidning innehåller också en superlång intervju med Jonas Sjöstedt, en man som länge levt gott i Bryssel på att förakta Europa. Nu skall detta kommunisternas efterföljarparti tydligen in i regeringen och Sjöstedt väljer redan ut ministrar och statssekreterare. En som väl ligger bra till för en ministerpost är väl då Rosanna Dinamarca som i en Expressenartikel blivit jättearg på Jan Björlund därför att han försöker "skuldbelägga kommunismen." Enligt Rosanna får man i skolan tydligen inte lära sig något om korstågen, utrotningen av indianerna, slavhandeln, Irakkriget osv (Är detta verkligen sant?) Varför skall man då välja ut några "enstaka företeelser" som t.ex Stalins massmord? Ja: för att "misstänkliggöra, skuldbelägga och svärta ner dem som i dag kritiserar kapitalismen och liberalismen – det vill säga alla som står till vänster."

De är egentligen märkligt att denna artikel av en svensk riksdagsledamot, medlem i Utbildningsutskottet och kanske blivande utbildningsminister inte väckt någon som helst uppmärksamhet. Men alla kanske var upptagna med att läsa om hur "Borgmästaren slutar efter hundbajsincident" i DN