11 jan. 2015

Obskurantismens hjälpredor

I föregående inlägg Terror i Paris pekade jag på att den enorma enigheten över nations- religions- och etniska gränser i fördömandet av terrordåden (som intrycksfullt kommit till uttryck i dagens manifestationer) nog snart skulle börja luckras upp av vad jag kallar Gutmenschen  som mer eller mindre uttalat menar att terrorismens offer nog egentligen fick skylla sig själva. Jag hade inte ens skrivit inlägget färdigt förrän denna process började med ett tillfälligt bottennapp i  Alice Petréns yttrande i Sveriges Radio (se kommentarer till inlägget), sekunderat av en programledare i SVTs morgonsoffa och ett svirrande uttalande in TV-intervju med Lena Mellin.

Sedan har det bara fortsatt. En ny bottennivå nåddes i en Brännpunktsartikel i Sv.D. med titeln "Låt de religiösa symbolerna vara." Författaren är tydligen drabbad av en av samtidens ondaste politiska strömningar: identitetspolitiken. Jag citerar "En sekulariserad konstnär i ett (före detta) kristet Väst kan därför egentligen inte använda satir mot en annan religion."  Satir som "inte drabbar makthavare" är också olämplig. Författaren uttrycker också sin medkänsla med de stackars ryska ortodoxkristna som skändades av Pussy Riot. Han fick ett skarpt mothugg i artikeln "Islamiska symboler kan inte vara immuna" med konkreta exempel som visar varför detta är en orimlig ståndpunkt.

Just diskussionen om religiösa symboler var speciellt livlig omkring 2006 då Göran Rosenberg skrev
om vad han uppfattade som "Yttrandefrihetens svagaste punkt" nämligen att man inte alltid "avstämmer" det som skrivs eller yttras med medborgarna om hur det kan uppfattas och förstås. "Vad får en pastor predika i sin kyrka? Vad får en kvällstidning publicera på sina löpsedlar? Vad får en dagstidning offentligt säga om muslimer och islam?" undrar Rosenberg. Sådant måste "avstämmas" med dem som kan ta illa upp.

Rosenberg kom tillbaka med dessa tankar 2009 i diskussion med Jersild om just religiösa symboler. Det var något så oskyldigt som en bild där korset i den svenska flaggan på prov ersatts med halvmåne resp. en Davidsstjärna. Åtskilliga tänkare menade att detta var ett uttryck av antisemitism resp. islamofobi. P.C. Jersild tyckte inte det men Rosenberg var omedelbart på hugget och menade att om det fanns risk att ett yttrande kan uppfattas på annat sätt "än vad avsändaren tänkt sig" så bör det förtydligas eller skrivas om. En stor order som säkert skulle medföra att inte ens detta amatörmässiga blogginlägg skulle kunna publiceras eftersom jag omöjligen kan veta hur samtliga läsare kommer att reagera. Att inte alla kommer att hålla med får man nog räkna med.

Kenan Malik skriver i en viktig artikel  "Vår solidaritet är här för sent" "Det som ger reaktionärerna vatten på sin kvarn, både inom och utanför de muslimska grupperna, är många så kallade demokraters feghet, deras ovilja att stå upp för grundläggande demokratiska principer, deras beredvillighet att svika de progressiva krafterna inom minoritetsgrupperna." Det är alltså inte frågan om vi emot dem utan om demokrati och upplysning mot förtryck och obskurantism. Att  utnämna samtliga muslimer till en homogen lättkränkt grupp eller en grupp där absolut ingen tolerans eller yttrandefrihet finns är ju egentligen ett resultat av en övermaga egocentricitet. (närvaron och yttranden av muslimer i dagens manifestationer liksom den stora enigheten mellan olika grupper för frihet och demokrati var särskilt tydliga i referaten från Paris och andra städer. Måtte det hålla.)


Kanske vi skall ta ett praktiskt exempel och jag väljer då ett som trots sin allvarliga bakgrund också har en viss roande aspekt. Den stora österrikiska veckotidningen News (utt. "nevvs") publicerar varje vecka en helsidesteckning av en tecknare vid namn Manfred Deix. Deix skulle utan tvekan platsa i Charlie Hebdo med sin oftast plumpa och hänsynslösa humor som slår åt alla möjliga håll. I samband med någon religiös diskussion publicerade Deix en "Skiss till ett multikulturellt kompromisskrucifix" som jag klippt en bit av här. (Notera f.ö. att inte ens Deix vågade sätta in Davidsstjärnan bland de övriga symbolerna.)

Ledande kyrkofäder blev naturligtvis oerhört upprörda och "kränkta". Nu visste man emellertid att det vore praktiskt taget omöjligt att få någon fälld för "hädelse" eller "blasfemi" - man hade misslyckats flera gånger tidigare. I stället polisanmälde man tecknaren och tidskriften för s.k. Widerbetätigung - ett brott som man tar ,mycket allvarligt på i Österrike och som består i att man utövar eller främjar nazistiska aktiviteter och t.ex. använder och sprider nazistiska symboler. Biskoparna hävdade nu att teckningen jämställt hakkorset med symbolerna för kristendom, islam och buddism och därmed givit detsamma legitimitet  och upphöjt nazismen till en rörelse av samma dignitet som t.ex. kristendomen.  Nice try men det fungerade inte heller. Jag skrev litet mera utförligt om detta och andra hädelser på "Vem blir kränktast? Jag tyckte närmast att biskoparna visade prov på en skolastisk fiffighet som jag inte tilltrott dem och de steg därmed något i min aktning.

(Lagen om hets mot folkgrupp måste givetvis respekteras även om den är ytterst diffus i sina formuleringar och definitioner. Att "läcka"  hemliga handlingar kan ju ibland vara lovvärt men minst lika ofta till skada för nationell säkerhet och andra legitima intressen.  En annan svår fråga gäller "den personliga integriteten" men det skulle föra för långt att ta upp detta här.)

Den som sätter gränser för yttrandefriheten, även i välmenande syfte, bidrar i själva verket till obskurantism och uppmuntran till extremister. Men man får aldrig glömma att även om det måste vara tillåtet att yttra sig brutalt och kränkande bör man givetvis först fråga sig om det är nödvändigt och ändamålsenligt att uttrycka sig på det viset. Ibland kanske det är det, oftast kanske inte.

17 kommentarer:

  1. Magnus06:42

    Ja, vad ska man säga? Folk kommer naturligtvis att se det som blott alltför angeläget att vara sina kompisars kompisar i media. och den tunna, tillfäliga fernissan spricker redan (och nej, Petréns vaga ursäkt för sitt övertramp är ju inte det minsta övertygande)

    Isobel Hadley-Kamptz (tidigare "proffstyckare" och kulturskribent på Expressen) twittrade igår att denna artikel i hennes gamla tidning aldrig borde ha tryckts, inte ens skrivits: http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/barnens-o/

    Där stötte vi alltså in i gränserna för yttrandefriheten direkt, trots att texten inte på något vis kan kallas främlingsfientlig eller populistisk. Det handlar om en öppen, känslig, konkret beskrivning av en situation där "de goda" lassar in några gäster som ska visa upp deras godhet, dessutom ge litet klirr i kassan, och helt struntar i att ta ansvar för situationen, den får istället de som redan finns nere på golvplanet leva med, vilket leder till en halvuttalat hotfull vardag, särskilt på grund av att det saknas ett gemensamt språk. Ledningen brydde sig inte ens om att meddela namnen på de afrikaner de tog in, och verkar inte ha ställt npgra frågor om deras bakgrund. De situationer som beskrivs är mycket svenska, det är som ett par scener ur Ruben Östlunds "De ofrivilliga" - konflikträdsla, murrig tystnad och viskningar i bakgrunden, och artikeln är dessutom ovanlig för svenska tidningar idag genom sin ambition att ge en fullständig och konkret bild som inte är stylad på förövare och offer. Men att skriva om en situation där afrikanska flyktingar kan misstänkas för att ha porrsurfat på skolans datorer och där de blir ett outtalat hot mot andras säkerhet på platsen, det blev uppenbarligen för mycket för somliga. I ett försök att vitsa till det twittrade Isobel att somliga redaktörer och journalister borde ha "alkolås på sina datorer". Tjohej!

    Lösa kålsuparteorier och en allmän ambition att tysta ner precis allt som inte passar in i bilden är nog så inrotade vanor bland många svenska mediearbetare idag.

    SvaraRadera
  2. Har nu läst om texten och svarar även här. Det blir så hattigt på twitter. Jag reagerade på den och tyckte att den var konstig eftersom skribenten verkar tycka att den uppkomna situatinen är någon annans fel. Rektors mest, kanske några av skrivarelevernas. Inte hennes. Inte hennes kompisars...
    Själv hade jag ju i det läget antagligen tyckt så illa om min egen medverkan till det uppkomna läget så jag hade tigit, tänkte jag först.
    Men nu tänker jag att nja, hon kanske tycker att hon gjort vad hon kunde genom att skriva den här texten. Och jag kanske hade gjort något liknande, inte alls otänkbart.
    Men jag hade nog, i min text, försökt reda ut ansvaret tydligare.
    Som det nu ser ut så är det ungefär som Magnus här säger, någon sorts luddig välvillighet som går fel och det är ingen som egentligen har ansvaret för den uppkomna situationen.
    I första hand är det förstås skolledningens. Å andra sidan, eleverna, vuxna och myndiga människor, har inte protesterat mot att barnen placeras här. Blir de då inte medansvariga? Åtminstone moraliskt?

    Jag hade kanske skrivit en artikel om ett missförhållande på en skola jag gick på. Men jag hade försökt vara tydligare. Och jag hade definitivt försökt ta kontakt med barnen. (ELLER protesterat mot deras närvaro tydligare, men det är ju det folk inte vågar göra. Heller.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus11:04

      Det är tveksamt om eleverna haft någon reell möjlighet att protestera, i varje fall på ett sätt som kunde lett någonstans, utan att riskera sina platser på skolan (eller riskera att s a s förstöra värdet av sin plats på utbildningen, en plats många av dem säkert har jobbat hårt för: Biskops-Arnö uppfattas ju som en elitutbildning inom författargemet). Att döma av artikeln - och den är ju skriven av en av studenterna och gör inget intryck av att vilja "komma åt" just afrikanerna - så har skolledningen helt enkelt signalerat att det här snackar vi inte om, nu blir det så här. Och studenterna fick reda upp en konstig situation själva. Även när den kunde kännas potentiellt farlig.

      I Sverige är det ju mycket känsligt att till synes "oprovocerat" gå till media och säga att ens skola har misskött en sådan här fråga, det är lika känsligt som att beskylla en lärare för att ha knarkat på skoltid eller ännu värre; där har det säkert varit en ganska hög tröskel.

      SD:s frammarsch har gjort alla sådana här frågor infekterade i Svedala. Risken för missförstånd är hög och att protestera mot rektor i en sådan sak, det är nog inget som vanliga studenter vill figurera i media för.

      Radera
  3. För att återgå till obskurantismen (jag har inte läst artikeln i Expressen) är det en viktig diskussion. Dessvärre har du nog rätt: även om det vid första anblicken kan tyckas svårt att bräcka försvarstalet på Brännpunkt (som på ett egoistiskt sätt lägger beslag på alla de argument som efterföljarna redan bespetsat sig på att avfyra) kan vi nog under de kommande veckorna se fram emot en lagom stor lavin av debattinlägg som förklarar varför Pussy Riot helst bör avstå från att kränka Putins känslor.

    Samtidigt tycker jag att man ska vara uppmärksam på vad som händer på den andra sidan. Vad säger islamisternas förmenta motståndare på yttersta högerkanten? Le Pen - pappan, inte dottern - är så vitt jag kan se den ende som inte hycklar. Mycket tydligt har han förklarat att han verkligen inte är Charlie, eftersom Charlie förkroppsligar ideal som han finner motbjudande. Som jag tolkar det verkar han stolt över att ha samma syn på yttrandefrihet och censur som de islamister han säger sig bekämpa.

    I Tyskland däremot når extremhögerns hyckleri ständigt nya höjder. För Pegidas anhängare och de stora "tänkarna" bakom den rörelsen är det ju en hederssak att aldrig referera till media annat än som "Lügenpresse", ett begrepp som myntades av Goebbels och som gärna fått dö med honom. Efter en höst då kommentarsfälten hos Spiegel eller die Zeit svämmat över av mer eller mindre kreativa idéer om vilka straff som efter patrioternas "Endsieg" lämpligen bör utdömas för journalister är det nu extremhögerns censurspecialister som står längst fram i ledet av sörjande och viftar med sina pennor.
    Redan att påtala detta faktum, att Pegida och islamisterna har allt gemensamt vad gäller synen på arvet från upplysningen leder till besinningslöst raseri bland de rättänkande.

    Här är en (i mina ögon) mycket mild och balanserad kommentar, skriven av die Zeits politiske redaktör omedelbart efter angreppet på Charlie Hebdo:

    http://www.zeit.de/politik/ausland/2015-01/paris-charlie-hebdo-anschlag-terrorismus-journalismus

    Föga förvånande leder dessa melankoliska betraktelser omedelbart till tumult i kommentarsfältet. Alla yttrandefrihetens vänner osäkrar sina bajonetter...

    För de Pegida-skaror som säger sig slåss mot "pk-kulturen" är ju ingenting så "pk" som

    SvaraRadera
  4. Vänligen bortse från den sista, oavslutade meningen i mitt förra inlägg. Det där är en annan diskussion som vi får ta någon annan gång...

    SvaraRadera
  5. Tack för innehållsrika kommentarer. Jag läste Expressenartikeln som en ganska hemsk men troligen realistisk bild av den valhänthet och osäkerhet kopplade med näst intill bottenlös naivitet när det gäller integrationspolitik på "gräsrotsnivå". Författaren visar hur ingen tycks ta ansvar eller initiativ - den bild som framkommer av "rektorn" är ju uppseendeväckande. (Att hon själv kunde ha gjort mer tänkte jag inte på när jag läste: hon skrev i vart fall artikeln och verkar dessutom ha protesterat mot att kollektivt tala om de nya som en grupp "ensamkommande barn".)

    Så jag begrep och begriper fortfarande inte Isobel H-K:s twitterreaktion. Menar hon att den förtalade "barnen"? Så tänkte jag inte för en sekund när jag läste: det är väl inget att förvåna sig över att unga män i den åldern porrsurfar och dricker alkohol om det är just det som stöter henne. Och just det belyser väl ytterligare omgivningens oförmåga att ge nykomlingarna en rimlig chans till gemenskap och sysselsättning.

    Till: jcb: Jag svarar separat något senare.

    SvaraRadera
  6. @jcb Jag är litet sen i min kommentar och har egentligen ingenting att tillägga. Att odemokratiska och skumma rörelser surfar med på den väldiga indignationsvågen mot attentaten får man ju räkna med och det är viktigt att det påtalas. Värst var det väl att se de nobla statsmän som gick främst i manifestationen i Paris för att sedan resa hem till sina länder och fortsätta att fängsla journalister och bloggare och omedelbart förbjuda det nya numret av "Charlie".

    I övrigt noterar jag att relativiseringen av brotten fortskrider och accelererar. Jag vill inte helt frånkänna alla en viss humanistisk inställning men i övervägande antalet fall tror jag det är ren feghet, av rädsla för opinionen, för röster, för annonsörer och köpare men också för hot och terror. Jag kan bara hänvisa till citatet från Kenan Malik i mitt ursprungliga inlägg.

    Jag har skam till sägandes inte följt pegidarörelsen särskilt noga förrän de allra sista dagarna. Kan man kombinera sig med AfD kan det bli något mycket ruskigt. Att yttersta höger och yttersta vänster ligger mycket nära varandra i den politiska värdecirkeln har jag ofta påpeka. För resten behöver man inte gå till ytterligheter för att hitta släktskap vilket t.ex. visas av radarparet Åkesson-Sjöstedt i svensk Europapolitik.

    SvaraRadera
  7. Snälla ni: kan inte någon förklara för en vilsen (dock ej hemlös) EU-migrant varför Isobel Hadley-Kamptz blev så upprörd över Expressenartikeln? Är det så enkelt att hon tyckte det var "rasism" eller "främlingsfientlighet" att skriva om att en grupp asylanter tagit sig för att titta på olämpliga bilder och dricka alkohol? Det måste väl finnas en vettigare förklaring.

    OBS att min fråga är allvarligt menad och inte något misslyckat försök att vara "ironisk" eller liknande. Det är inte första gången jag absolut inte greppar en del tänkesätt i Sverige, speciellt vad gäller kultur. (Och Riksbankens politik. Och humor.)

    SvaraRadera
  8. Magnus11:34

    @Bengt O: Det är en gåta för mig också, men jag antar att hon menade att artikeln tryckte ett par feta rasistiska stereotyper över dessa afrikanska ungdomar ("barn" ska säkert läsas som tonåringar, under 18 år men med legal status som barn). Grovhuggna främlingar som dricker sprit, är sexuellt otyglade och som dessutom (enligt vissa?) utmålas som farliga och amoraliska - ungefär så. Tror att hon menade att texten halvt oavsiktligt spelade 'fascisterna' i händerna och skadade de godas (rektorns?) varumärke och moraliska standing.

    Dessutom kanske hon ansåg att det ju inte var säkerställt att sexsurfandet utförts av flyktingarna, vilket tekniskt sett är sant. Att hon skulle se alkohol i sig som något negativt har jag, utifrån vad jag läst av henne tidigare, på den tiden hon var journalist och mera aktiv bloggare, mycket svårt att tro.

    SvaraRadera
  9. Du besannar mina värsta farhågor. I mina ögon var det deltagarna och framför allt rektorn som råkade illa ut i artikel: passagerna om "naturens medicin" och getköp i landet Afrika är ju som tagna ur en parodi på flumpedagogik och på vad jag nu ett par gånger kallat Gutmenschen.

    I en annan kommentar (http://www.expressen.se/kultur/feg-text-om-vit-skuld/ ) läser jag att den ursprungliga skribenten tydligen "hängt ut" den asylsökande gruppen ja t.o.m "offrar dem". Det rör sig alltså om unga män 15 - 18 år. Inget märkvärdigt med det.

    Ja drar alltså slutsatsen att det förekommer att unga pojkar tittar på porr och dricker när de får tillfälle till men det "får man inte säga i det här landet"...

    SvaraRadera
  10. Olof Å01:39

    Apropå flumpedagogik och Afrika kan jag tipsa om den här gamla parodin på barnprogram:

    https://www.youtube.com/watch?v=ClgFIksSrvo

    SvaraRadera
  11. @Olof Å: Tack för länken.Kul.Hade den gjorts och sänts idag (iofs otänkbart) hade programmakarna anklagats för rasism

    SvaraRadera
  12. Olof Å19:13

    Bengt, din favoritskribent har just uttalat sig om Charlie Hebdo. :)

    http://www.expressen.se/kultur/bra-for-vad/

    Som en hel del andra verkar han tro att tidningen bara häcklade islam. Jag vet inte hur nyhetsrapporteringen varit i övrigt men väldigt få har tagit upp hur vida ämnen serierna behandlar.

    SvaraRadera
  13. Magnus21:05

    Avdelningen struntviktiga mediepersoner som tror att de har ensamrätt att bestämma vem som får bruka ironi, hur, och vem som inte får det - och som dessutom insinuerar lösare än äggröra: http://tinyurl.com/pytd2q6

    Att Birgit Nilsson figurerar i rollen som Brünnhilde på den kommande sedeln gör denna sedel halvnazistisk, och att hon använde ordet "judisk" i en snabb vändning för att kontrastera mot Karajan, vars förflutna inom nazistpartiet inte var obekant för dem som läste hennes bok, ja, det kan ju aaaldrig ses som en ironiskt insatt poäng från hennes sida. Judiskhet skämtar ingen kring i något sammanhang, punkt slut - utom judar själva, kanske.

    Björn Wiman knyter ihop allt möjligt med lösa vändningar som "precis som när...", "i nästa tv-program ser vi..." och "så går allt igen", en teknik som han har utvecklat till någon sorts perverst mästerskap. Gamle Malinowski kallade sådant här för "charter stories", anekdoter och skojsiga pseudo-anledningar som ger sken av att förklara något men som i själva verket inte ens försöker, bara viftar med händerna.

    SvaraRadera
  14. Tack Olof. Gunnar P. på Pressylta hade också tagit upp artikeln och visade bl.a. hur illa insatt R. verkade vara i satirisk tradition. Jag gjorde en kommentar på Gunnars inlägg men det verkar vara problem med kommentarsfunktionen så i vart fall hos mig kan man inte läsa den. Sedan hittade jag en artikel av Sanna Rayman som också diskuterade R:s artikel: http://blog.svd.se/ledarbloggen/2015/01/22/kreativitet-endast-i-samhallets-tjanst/

    Rosenberg har ju många förtjänster och har tydligen också skrivit en allmänt uppskattad bok om Auschwitz.Jag gillade också hans tevereportage från Bushens USA. Men just vad det gäller yttrandefrihetsfrågor tycker jag att han har halkat in på ett helt fel och mycket farligt spår. Det är vad jag hakat upp mig på sedan många år.

    SvaraRadera
  15. Olof Å06:23

    Jag delar din uppfattning av Rosenberg, framförallt efter den mycket initierade boken han skrev om USA, "Tryggare kan ingen vara". Det bar emot att skriva att han faktiskt är okunnig i frågan men just i det här fallet är det tyvärr så. Fast jag har sett en hel del andra säga liknande saker om Charlie Hebdo ungefär som om den var ett slags propagandamegafon för den franska gräddan.

    SvaraRadera
  16. Olof Å17:56

    För övrigt, angående de hårda debatterna om rasism, såg jag detta på en väns Facebook-konto: "För att ej riskera att bli indragen i den främlingsfientliga debatten har Grönköpings Schacksällskap beslutat, att alla schackpjäser i framtiden skall ha samma färg."

    SvaraRadera