Ett självklart val

Den här mannen gick inte att undvika i EU:s Hall Of Shame. Gärna hade jag försökt hitta någon originellare personlighet men lyckades inte.

Plats nummer 2 går alltså till...ja, vem annars?

En kvinna på listan

Även i EU:s Hall Of Shame måste det väl få finnas en kvinna även om dylika som regel inte släppts fram till de nivåer där man kan göra bort sig ordentligt. Nej, det är inte fru Merkel vi finner på plats nr 3 utan en helt annan iron lady.

Flera nedriga personangrepp

I vår Hall Of Shame för Europapolitiker har vi idag  skadeglädjen att presentera nummer 4 i ordningen. En man som aldrig missar en mikrofon eller en tevekamera.

Nedriga personangrepp på Euroflarn

På Euroflarn inleder vi nu en kortare serie kallad "EU- Hall Of Shame". Där uppmärksammar vi EU-politiker som utmärkt sig speciellt under den senast tidens alla kriser. Det skall bli en lista på fem personer. Idag presenterar vi nummer 5, en person som kanske något missvisande räknas in i denna grupp av europeiska politiker.

Ur den digitala skokartongen

Nazistsymboler är strängt förbjudna i Österrike och borde ju vara det i Sverige också men det skulle det väl "strida mot den personliga integriteten" eller så. Fast visst, det kan ju vara svårt att veta vad som är en symbol. Den här hittade jag för ett par år sedan och -ärligt talat- så farlig är den väl inte. Med varningstext och allt.

Glad midsommar!

Fast alla kurvor pekar neråt får vi väl hoppas att ni får en trevlig midsommar i Sverige även om vädrets makter, precis som här, ställer till det. Midsommarens djupaste innebörd fattades som alltid bäst av A:lfr-d V:stl-nd redan 1932 vid åsyn av midsommarstångens påklädning:

Det står i vart mäniskohjärta
en naken midsommarstång'
och tigger -säg hör du- med smärta
om grönska och blommors fång

O, giv då med brinnande vilja
det skönsta i blomväg du har:
häng Sångens rosa och lilja,
en Liederkrans kring envar!

Men även i det senaste numret av Veckobladet inspireras skalden av midsommarens festlighet men nu i tidens anda aningen folkligare och mindre högstämt:

Om små grodor utan svansar
sjunger man och jämfotsdansar,
gångar kring ett enbusksnår
gör som bagar'n var han står

Vadmal väves, havre så vi
vackra flickor skåda få vi
gossen rymmer långt åt skogen,
fast han lovat att bli trogen.

Men mitt i firandet lyssna till folkets röst från Dalarna: https://youtu.be/zag9DqM76OU

Jag vill bara tillägga: "massäck"!

Men allvarligt talat: jag hoppas alla eventuella läsare får njuta en trevlig dag, gärna tillsammans med nära och kära och litet god mat.

Fler framgångar för postfascisterna i Österrike.

Jag skall inte tjata om det här men mitt inlägg Dammen rämnar om regionalvalen i Österrike tilldrog sig ett visst intresse, åtminstone i form av antal click. I september är det val i provinsen Oberösterreich som för tillfället styrs av en koalition av ÖVP och De Gröna. En aktuell opinionsundersökning visar nu en förlust för OVP med ca 6 - 8 %,  FPÖ blir med avstånd näst största parti och lämnar SPÖ långt bakom sig.

Guvernören har klart uttalat sig mot en koalition med FPÖ men stämningen på lägre nivåer är helt annorlunda. Resultatet i Burgenland har visat vägen och fältet är i stort sett fritt för FPÖ. En sådan koalition skulle vara förödande för SPÖ i Wien som får möta väljarna senare i år och givetvis också på riksnivå.  FPÖ kommer att ha ett kraftigt inflytande i Österrikes regeringar för många år framåt.

FPÖ har just i Europaparlamentet gått med i en ny partigrupp tillsammans med Marine le Pen, Geert Wilders och en bunt ännu extremare löshästar.

Högerextremism och nyfascism breder ut sig allt mer i Europa. Att i det läget börja samarbeta med SD vore en kapitulation för denna motbjudande trend.

Ingen enighet om flyktingmottagandet

(Detta inlägg har även lagt ut på  Euroflarn)

EU:s inrikesministrar möttes i Luxemburg och kunde inte komma överens om ett system för att ta emot 40000 asylsökande som kommit till Italien och Grekland. De 40 000 är endast en bråkdel av alla flyktingar som under året tagit sig in i Europa, huvudsakligen från Nordafrika och Mellanöstern (Syrien).

Frankrike har stängt sin gräns mot Italien och just nu pågår kravaller vid gränsövergången i Ventimiglia  när Italien försöker att få de strandsatta flyktingarna att komma tillbaks in i landet i speciella bussar.

Det är ju fullkomligt orimligt att dessa problem skall lämnas åt Italien, Grekland och Malta enbart på grund av deras geografiska läge. Den europeiska solidariteten har satts på prov och fullständigt kollapsat.

Det starkaste motståndet kommer från de östeuropeiska länderna. Genom sitt medlemskap i EU har man kunnat frigöra sig från förtryck och ockupation. Att detta skulle förpliktiga dem till att visa någon form av solidaritet med andra medlemsländer är tydligen en helt främmande tanke.

Det grövsta hyckleriet kommer dock, som vanligt från England. Man har redan förklarat att man kommer att opt out från varje överenskommelse. Nu har ju den katastrofala situationen till stor del förorsakats av Englands illegala ockupationskrig i Irak tillsammans med USA.  Men notan får någon annan ta hand om.  Denna attityd har varit helt avgörande för Englands EU-politik där man bla. låter alla andra medlemsländer, inklusive exempelvis Grekland och Rumänien, betala en stor del av sin EU-avgift (Thatcherrabatten). Mr. Cameron håller just nu på med en kampanj för att tillskansa sig ytterligare fördelar och ännu mindre ansvar.

Även lilla Danmark var med i Irakkriget och liksom storebror vägrar man också att vara med om att ta hand om flyktingar.

Storheter som moral, ärlighet eller solidaritet förekommer naturligtvis inte i politiken vilket vi ju lätt kan se också i inrikespolitiken tex. i Sverige. Men någon gång blir det så grovt och och oförskämt att det är svårfattbart att man kan komma undan. Det förakt och den vämjelse som vanliga medborgare måste känna för de valda politikerna och deras institutioner kan väl i slutändan enbart leda till demokratins kollaps.

Uppdatering 17/6: På morgonen ser jag på Europas förmodligen bästa nyhetskanal, Euronews, hur polis (möjligen med hjälp av civilister) behandlar de strandsatta flyktingarna i Ventimiglia. Det är våld, nedbrottningar,  slagsmål och tvångsinkastande i bussar. De vill inte vara i Italien, Italien vill inte ha dem och Frankrike släpper inte in dem.

Skål!

Dödens trädgård

DN:s nätupplaga toppar idag med en artikel om hur Fransmän äter upp svenska småfåglar. Jag får erkänna att jag är lika fördomsfull som DN och omedelbart antog att det var förtal mot "grodätarna" som DN skrev förr i världen. Eftersom jag skrivit om fågelätning tidigare på mina bloggar forskade jag litet i saken och fann till min förskräckelse att DN nog hade ganska bra täckning för rubrik och artikel.

Eftersom det är ganska otäcka saker så presenterar jag först en sympatisk fågelfängare innan jag berättar vidare.

Nu kanske ni kan vara mogna att läsa om fågelfågandet och -ätandet. Klicka alltså nedan:

Asylrätten i Österrike i praktiken upphävd

Ett litet tillägg till mitt inlägg Vilken är då min nästa? Österrike har nu helt kapitulerat i flyktingpolitiken. Från och med nu kommer inga nya asylansökningar att prövas, inte heller återförening av familjemedlemmar. Alla resurser sätts in på att organisera avvisning av flyktingar, till Dublinländer eller hemländer.

Man kan väl ifrågasätta om detta ens är lagligt: rätten till asyl är ju grundad i en FN-konvention som är ratificerad också av Österrike. Men skräcken för den inhemska opinionen tar över alla sådana hänsyn.

Risken att FPÖ blir största eller åtminstone näst största parti i nästa val är överhängande. Skräcken för detta beror ingalunda på hotet mot demokrati och mänskliga rättigheter utan enbart på risken att förlora makten.

Varföre är allt en trasa?

Polisen bekräftar: Döda flickan är ***
Prinsparet inleder med förfest
Mördarsekten blev global maktfaktor
Plågsamt att se Lotta Schelin
Nya ”Terminator”-filmen verkar bli ett svidande magplask
Prata med SD eller utlys nyval

(DN, första sidan nätupplagan idag)

Båtflyktingarna: EU:s räddningsmission misslyckas
Wien:Tuberkulos i skolorna hemlighålls
Asylförfarandet i Österrike strider mot människorätterna
Australien betalar människosmugglare för att segla tillbaka
S&P sänker Storbritanniens kreditvärdighet till negativ
EU sackar efter om kvinnors rättigheter

(Der Standard, Wien, dagens nätupplaga. Min översättning)

(Besöksstatistik Flarnfri)

Pristeori 1.0.1

Nyliberaler och liknande tror eller åtminstone säger att på en fri marknad kommer konkurrensen att göra att priserna helt bestäms av tillgång och efterfrågan och ingen kan tjäna på att ta ut högre eller lägre priser än "marknadspriset". Men man glömmer, eller vet inte, att detta bara gäller under en lång rad av förutsättningar som praktiskt taget aldrig förekommer i verkliga livet. Ett mycket stort antal aktörer och identiska produkter är två av de viktigaste förutsättningarna. (Det var därför ganska komiskt när Göran Hägglund efter avregleringen av apoteken skulle försvara varför priserna på läkemedel inte hade sjunkit. Ja, normalt sett, sade Göran så sjunker priserna när det blir fri marknad. Regeringen skall hålla ögonen på det här. Han tänkte inte på att det vid den tiden bara fanns tre aktörer på marknaden vilka naturligtvis inte började något priskrig mot varandra, vare sig det nu var genom överenskommelse eller resultat av en självklar strategi. Hur det är nu vet jag inte men tydligen skall det bli en utredning om hur man får apoteken att sälja mindre nagellack , något som inte föll i god jord hos de välmanikurerade damerna på Sv.D.)

Men hur gör nu en stackars företagare som hamnat i ett fack där massvis med konkurrenter säljer i stort sett samma produkt? Ja han eller hon prisdifferentierar produkten, dvs försöker att via reklam och annat få den att framstå som unik och alldeles olika alla andra. Man behöver bara promenera t.ex. genom parfymeriavdelnigen på Åhlens för att se hur i stort sett samma tjafs sälj under en mängd olika namn, i olika förpackningar, med fantasieggande namn och med magiska tillsatser. Men i grunden är det samma Nivea men det kan man ju inte ta speciellt mycket betalt för vilket man kan göra om man kallar det Oil of Olsson.

En man vid namn Tim Harford har skrivit en bok med titeln The Undercover Economist där han på ett mycket roande sätt avslöjar företagens taktik i dessa avseenden. Jag rekommenderar verkligen den till läsning. Ni behöver inte vara orolig för att den skulle vara för teknisk eller för tråkig: den är skriven för vanliga konsumenter och öppnar ögonen för många märkliga ting som vi möter i vår vardag men kanske inte lägger märke till eller tänker på.

Speciellt hårt går Harford ut mot kaffeserveringar men också mot allehanda produkter där producenterna hänsynslöst utnyttjar människornas oro för miljö och klimat för att differentiera sina produkter och kunna ta ut högre priser. Kan du övertyga folk om att ett "Svanenmärkt" tvättmedel är bättre för miljön än ett "Maskrosmärkt" är din lycka gjord.

Jag kom att tänka på det här när jag såg en serieruta hos Berglin som jag klipper in här. Om någon klagar tar jag bort den men det är ju bara ett citat egentligen. (Klickbar)

Tänk på det här nästa gång ni köper mjölk, tvättmedel eller hudkräm.

Dammen rämnar

Jag är medveten om att det här ämnet knappast är av intresse för läsare i andra länder. Men möjligt är att man kanske borde fundera en aning på vad som håller på att hända i Österrike - av självbevarelsedrift om inte annat..

Nedan finns mina texter om valutgången i regionalvalen och reaktionerna på den koalition i provinsen Burgenland som blixtsnabbt formades mellan SPÖ (socialdemokrater) och FPÖ (Haiders gamla parti). Reaktionerna inom SPÖ. Ungdomsförbund, progressiva krafter och Kreiskysocalister i stark och upprörd opposition. (Alltså de riktigt gamla och de riktigt unga i gott samförstånd). "Pragmatikerna" dvs. storkoalitionärerna mera accepterande. Just när jag skriver detta pågår ett krissammanträde inom s: alla väntar att resultatet blir ett beslut om att ett samarbete med FPÖ är uteslutet på riksnivå men att "länder" och kommuner får göra som de vill.

Nu hör det till saken att det finns bindande beslut från de två senaste partikongresserna att aldrig samarbeta med FPÖ på någon nivå.  Guvernören av Burgenland har inte bara satt sig över detta utan, som det verkar, fått partiet på god väg att ändra strategi.

Risken att Österrike efter nästa parlamentsval får en regering av den typ som redan 2000 ledde till en bojkott av Österrike inom EU - en bojkott som avslutades genom en tvivelaktig insats av medlare Martti Ahtisaari, senare fredspristagare. (Han messade upp Kosovo också). Varken SPÖ eller ÖVP verkar kapabla att rida spärr mot det nyfascistiska inflytandet.

En liknande utveckling är fullt tänkbar i Sverige. Man kan säkert lita på ledarskiktet inom Moderaterna men att sympatier för samarbete med SD växer sig starka på lägre nivåer och att trycket efter ännu en storseger för SD kommer att öka till den grad det inte går att stå emot.

För att gå tillbaks till Österrike: det som händer bestyrker mig i min uppfattning att landets federala och korporativistiska struktur i stor sett gör det oregerbart. Varken SPÖ eller ÖVP kan uträtta något som inte passar regionala och lokala organisationer, fackföreningar eller yrkes- och industriförbund.. Det kan däremot FPÖ.

För Sveriges del drar jag slutsatsen att landstingen bör avskaffas och den kommunala självstyrelsen ses över och revideras grundligt (skolan!) innan det är för sent.

Leve Gustav Vasas tronbestigning - leve den! (Repris)

Dick Harrison, den torrbollen, förnekar emellertid denna orsak till att den 6/6 firas som blågul nationaldag. Han lyfter i stället fram Karl XIIs autograf och solskenet på Skansen. Och en sån skall vara historiker! Tro inte på honom. "Varen svenske" som det står på riksbyggarens staty på Nordiska Muséet.

Det blev en del uppmärksamhet om en krönika i AB som tycker att nationalsången hånar alla dem som inte har förmågan att få leva och dö i Norden. Jag vet inte vad jag skall säga om det, alldeles uppenbart har krönikören ett gott hjärta och aktningsvärd empati men nog blandar hon ihop olika saker? Emellertid kommer jag att tänka på ett blogginlägg om nationalsånger ...du är och du blir vad du var.  Läs gärna den texten, framför allt för de sakkunniga kommentarernas skull. Det är inga vackra saker som kommer fram.

Maria Küchen i Sv.D. letar efter en svensk nationalskald och hittar ingen bättre än Bruno K. Öjer. Liksom de flesta "litteraturvetare" glömmer hon bort den ende som verkligen förjänar denna titel. Naturligtvis A:lfr-d V:stl-nd som genom årtiondena och oavsett alla konjunkturer oavbrutet hyllat den svenska flaggan och konungahuset. Kan det svenska folket någonsin beskrivas bättre än vad A:lfr-d gjorde?

Ett enigt folk å fria fötter
som står på höjden av nivå,
och binds ihop av hjärterötter
från arbetsblus till paletå.

I mitt inlägg från i fjol hittar ni flera exempel på den ende verklige nationalskaldens tankar å svenska flaggans dag också med länkar till andra som tänker i samma banor.

Om ni är monarkister bör ni inte försumma att lyssna på Olrogs  Hyllning till Sveriges konungar. Om ni är republikaner finns det ännu större skäl att lyssna till "sången".

Men sådana meningsskillnader bör väl glömmas en dag som denna då den verkliga orsaken att fira har uppmärksammats i en tweet från Karin Stensdotter:

GRATTIS SVERIGE TILL PERFEKT GRILLVÄDER ! (Allt enligt sv tidningars huvudrubriker.)

— karin.stensdotter (@klimathotet) June 6, 2015

In diesem Sinne: Happy nationaldag!

Han går på rockfestival men tröttnar och går och lägger sig

Så långt behövde jag inte gå. Det vara bara att öppna sovrumsfönstret där ljudet från Vienna Rock på Donauön trängde in, fullt hörbart, särskilt trummorna.

P.g.a. bristande sakkunskap kunde jag inte avgöra om det var Metallica eller Kiss som spelade men dessa två legendära band är huvudattraktionerna i arrangemanget.

Det är inte min musik men faktum är att ju längre tiden går desto mer förädlas också det som man urpsrungligen tyckte var helt ohörbart. Det kan vara ganska roligt att se och höra t.ex. Metallica nu för tiden, bara det inte blir för mycket. Ett fornfynd liksom.

När jag såg teves nyhetsutsändningar fäste jag mig vid att de intervjuer som gjordes med publiken alltid var personer i medelåldern, ibland övre d.o. Det var uppenbart att de hade varit unga en gång och nu försökte återuppleva dessa tider.

Det skall man aldrig göra.

Man väntar sig ca 30 000  besökare. Det finns campingplats på ön men man räknar med att de flesta föredrar att bo på hotell inne i stan. Några klagade på biljettpriserna  €200 för tre konsertkvällar. Jag kan inte bedöma om det mycket eller litet.

Hemma hos oss är det gratis.

Första torsdagen efter trefaldighet.

Idag är det ju som ni  vet första torsdagen efter trefaldighet, dvs 60e dagen efter påskdagen, och då har alla i Österrike ledigt inklusive protestanter, muslimer, pastafarianer och andra apostater.

På gatorna i Wien, åtminstone i förorterna, sätter man upp små blomsterprydda altare och efter en procession där en helig monstrans bärs i täten firas en mässa. Det är alltid vackert väder den dagen.

Jag har många gånger frågat katolska vänner vad det hela skall betyda men aldrig fått något ordentligt svar. Det är som den dagligen använda hälsningen "Grüß Gott" vars bokstavliga betydelse heller ingen lyckats förklara för mig. Som sekulär person säger jag "Guten Tag" men jag har förstått att det inte är riktigt artigt. "Grüssi"  ("Ich grüße Sie") kan man säga om man vill vara folklig. Ett tips: vill du låta som en infödd Wienare säger du helt enkelt: "Skott ni frau" - alla tror att du säger "Grüß Gott, Gnädige Frau!".  Vi är så där artiga av oss här. Men jag har märkt av sedernas förfall: ingen kallar mig längre "Herr Ingeneur" eller "Herr Chef " vilket var vanligt förr särskilt när man tog en taxi. "Doktor" blir dock alla som tagit studenten vilket även jag har gjort trots att jag är svensk.

Nåväl. Det finns ju alltid Internet. Där hittar jag hos ORF (motsv. SVT) en ordentlig förklaring  (DE) till Kristi kropp och blodhögtiden. Det är fråga om att fira transsubstantiationen, dvs att Kristi blod och kropp rent fysiskt ingår i nattvarden enligt katolsk tro.  Undra på att mina vänner inte velat ge mig några ordentliga förklaringar!

1206 fick en from kvinna vid namn Juliana en vision då hon drömde om en måne  med en fläck på. Det var dock inte fråga om Mare Tranquillitatis eller liknande utan en symbol för att en helig fest saknades i kyrkan. Kyrkoherden i hennes församling var kvick nog att införa en sådan fest för att fira närvaron av Kristi kropp och blod. Det blev en del diskussion om detta men 1264 bestämde påven att festen skulle firas i hela kyrkan. "Roma locuta, causa finita"  skriver ORF.

Luther vände sig med skärpa mot detta firande och menade att det var den allra skamligaste högtiden som skändade och hånade Gud och Kristus. Att bära omkring monstransen vara att göra narr av den heliga nattvarden och likställt med avguderi.

Heja Martin!

Emellertid var allmogen inte dummare än att man tog tillfället i akt och firade en riktig fest med mat, öl och gevärssaluter kombinerat med urgamla hedniska riter för att driva bort onda makter eller garantera fruktsamhet hos kvinnor och andra grödor. I Steiermark, skriver en källa, (DE) måste flickorna bära en grön krans i håret när de gick till kyrkan för att bedyra sin jungfrulighet. Betydligt humanare än de åtgärder i samma syfte som numera vidtas i vissa religioner eller som det eufemistiskt kallas "kulturer".

Nåja. Ledigt får man i alla fall. Och i andra länder firas ju vidskepligheten på andra dagar. T.ex. de 6/6.

Dammarna brister

Liten uppdatering av texten nedan om det österrikiska provinsvalen i Steiermark och Burgenland. Valen innebar enorma förluster för socialdemokrater resp. konservativa och lika enorma vinster för postfascistiska FPÖ.

I Burgenland har nu koalitionsförhandlingar inletts mellan SPÖ och FPÖ! Allmänt betraktas detta som ett tabubrott - men vad gör man inte för att få vara kvar vid maktens köttgrytor. Samtidigt i Wien har lokalpolitiker från FPÖ gått ut på gatorna med nästan handgripliga demonstrationer mot flyktingar och asylsökande. Wiens borgmästare, liksom förbundskanslern, har för sin del kategoriskt uteslutit regeringssamarbete med FPÖ.

Med säkerhet kommer det att gå samma väg i Sverige.Moderaterna förlorar väljare till SD och det lokala motståndet mot "avgränsningen" blir allt starkare. Kanske försöker man att lägga sin politik närmare SD:s hjärtefrågor - som jag ofta påpekat en klar förlorarstrategi. Väljarna vill ha originalet, inga kopior. Om partitaktikerna inser detta är det återstående alternativet ett formellt samarbete. Hur övriga allianspartier som krymper som smör in solsken kommer att ställa sig är svårbedömbart.