Jag är medveten om att det här ämnet knappast är av intresse för läsare i andra länder. Men möjligt är att man kanske borde fundera en aning på vad som håller på att hända i Österrike - av självbevarelsedrift om inte annat..
Nedan finns mina texter om valutgången i regionalvalen och reaktionerna på den koalition i provinsen Burgenland som blixtsnabbt formades mellan SPÖ (socialdemokrater) och FPÖ (Haiders gamla parti). Reaktionerna inom SPÖ. Ungdomsförbund, progressiva krafter och Kreiskysocalister i stark och upprörd opposition. (Alltså de riktigt gamla och de riktigt unga i gott samförstånd). "Pragmatikerna" dvs. storkoalitionärerna mera accepterande. Just när jag skriver detta pågår ett krissammanträde inom s: alla väntar att resultatet blir ett beslut om att ett samarbete med FPÖ är uteslutet på riksnivå men att "länder" och kommuner får göra som de vill.
Nu hör det till saken att det finns bindande beslut från de två senaste partikongresserna att aldrig samarbeta med FPÖ på någon nivå. Guvernören av Burgenland har inte bara satt sig över detta utan, som det verkar, fått partiet på god väg att ändra strategi.
Risken att Österrike efter nästa parlamentsval får en regering av den typ som redan 2000 ledde till en bojkott av Österrike inom EU - en bojkott som avslutades genom en tvivelaktig insats av medlare Martti Ahtisaari, senare fredspristagare. (Han messade upp Kosovo också). Varken SPÖ eller ÖVP verkar kapabla att rida spärr mot det nyfascistiska inflytandet.
En liknande utveckling är fullt tänkbar i Sverige. Man kan säkert lita på ledarskiktet inom Moderaterna men att sympatier för samarbete med SD växer sig starka på lägre nivåer och att trycket efter ännu en storseger för SD kommer att öka till den grad det inte går att stå emot.
För att gå tillbaks till Österrike: det som händer bestyrker mig i min uppfattning att landets federala och korporativistiska struktur i stor sett gör det oregerbart. Varken SPÖ eller ÖVP kan uträtta något som inte passar regionala och lokala organisationer, fackföreningar eller yrkes- och industriförbund.. Det kan däremot FPÖ.
För Sveriges del drar jag slutsatsen att landstingen bör avskaffas och den kommunala självstyrelsen ses över och revideras grundligt (skolan!) innan det är för sent.
Fast brukar inte den federala statsordningens inneboende tröghetsförändringar ses som en positiv faktor i många länder (Tyskland)? Det ligger väl något i att formen trots alla brister passar ett land som Österrike, trygga självständigheten efter kriget genom att ge alla en del av kakan oavsett hur det går och där diverse furstar tidigare styrt sina Kronländer.
SvaraRaderaVad gäller landstingen, bortser vi från sjukvården och kollektivtrafiken som folk flest kommer i kontakt med och som är 95% av verksamheten är jag inte säker på att det vore alldeles lätt att över en natt avskaffa dem. Landstingen brukar vara huvudmän över en mängd stiftelser, folkhögskolor, museer, hushållningssällskap m.m. och kräver säkert några decenniers arbete, permutationer hos Kammarkollegiet m.m. att fullständigt ersätta. Man kunde däremot fråga sig varför Länsstyrelsen fortfarande leds av en landshövding, det är liksom inte längre så att vederbörande personligen är i kungens tjänst för att rapportera till Slottet vad som försiggår i provinsen eller har befogenheter att starta experimentverksamheter på statens bekostnad (Kosta och Glasriket).
Tja, i Grekland regerar Syriza med hjälp av fascister och svenska vänstern är salig...
SvaraRadera@Karl Trögheten övergår ju till slut i vakenkoma -Schweiz är ju ett annat exempel. Men i Österrike förvärras situationen dessutom av den mäktiga ställning som organisationer av det slag jag nämner här. Självklara reformer på t.ex. skolans område är omöjliga att genomföra pga av lärarfackens motstånd och då kan det var fråga om t.ex. två timmars extra lektionstid i veckan. "Århundrades skattereform" som regeringen skulle vinna valet på knapras nu sönder, bit för bit, av intresseorganisationerna. (Till min stora förvåning har dock ingen ännu gett sig på höjningen av momsen på djurfoder!) Btrf landstingen har du nog rätt men man måste börja diskutera det på allvar.
SvaraRadera@stettiner. Är du inte litet orättvis? Jublar verkligen den svenska "vänstern"? Jag trodde inte att någon brydde sig om Grekland över huvud taget i Sverige utom möjligen som ett medel att komma åt EU. Men visst är det hemskt med ett sådant parti i regeringen.
Man jublar väl ännu mer åt Ukraina där ju det fascistiska inslaget är mycket starkare.
Tack för era kommentarer. Det uppskattas mycket.
Jag läser många vänsterhemsidor; det är ett masochistiskt drag jag har. Hos Pascalidou hittar jag följande: "Mitt största bekymmer är ANELL (Oberoende Greker) med Panos Kammenos i spetsen som uttryckt sig invandrarkritiskt, homofobt och antisemitisk. Det är ett tvångsäktenskap som ingåtts och jag undrar hur det kommer sluta". Det är allt, men det är gott nog. Söker man på Kajsa Ekis Ekman (som har skrivit en bok om Grekland) + ANELL, hittar man ingenting. Samma på ETC, Politism och Dagens Arena. Aftonbladet läser jag inte, av principiella skäl, på samma sätt som jag inte läser Nationell idag. I alla hyllningar till Greklands regering hittar jag inga tveksamheter angående Syrizas val av partner.
SvaraRaderaJag påstår inte att jag har läst alla artiklar i vänsterpress, så pervers är jag inte, men tillräckligt många för att se en trend. Man ser inget större problem med fascister i Greklands regering. Det är nazister i Gyllene Gryning man oroas över.
Jämför med samma mediers inställning till Sannfinländarna...
Förresten håller jag med att landstingen borde avskaffas.
@stettiner Jag märker att jag inte alls är hemma i vad denna del av den svenska "vänstern" skriver om. Jag läser nog inte dessa hemsidor såvida inte jag blir uppmärksammad på någon speciell artikel genom bloggar, twitter eller dagspress. Är det någon som bryr sig om dessa skribenter?
SvaraRaderaJag antar att man skulle kunna göra motsvarande reflektion om man fingranskade vad den svenska "högern" skriver om Ukraina. Men jag erkänner att jag är lika okunnig där.
Syrizaregimen har ju utvecklats till en klassisk grekisk tragedi. Någon deus ex machina kan vi nog inte heller hoppas på. Idealistiska men orealistiska grekiska politiker och rabiata trögtänkta EU:do är gemensamt skyldiga till dennas tragedi.