God jul till trogna och otrogna läsare.

"Även denna lök är något anfrätt av flarn. Giv mig en flarnfri schalottenlök du drummel!"

Axel Wallengren a.k.a. Falstaff, fakir.









Som sagt en fridfull jul eller motsvarande önskar jag alla er som mer eller mindre regelbundet uppsöker denna site. Ett särskilt tack för alla intelligenta, uppsluppna eller bara allmänt trevliga kommentarer.

Också ett undergångsscenario

"Guatemala, the heart of Mayan culture, has started their festivities for the 13 Baktun - the last cycle of the Mayan calendar, due to end on Friday, December 21, 2012. But sadly the celebrations were dominated by staged government shows which were neither lead nor shared by indigenous communities or spiritual leaders.

On stage, non-indigenous peoples were wearing indigenous clothes in a folklore show while non-indigenous attendees from the Guatemalan elites were in the most important ceremonial Mayan center, Tikal, waiting for the new era to arrive. Indigenous peoples were left outside, were they were demonstrating, playing the traditional instrument Marimba.

The Guatemalan Federations of Mayan Radios reported early in the morning of December 20th. that authorities from the Mam - Mayan council were not allowed to enter the central plaza of the National Park Tikal, one of the places where the celebrations of 13 Baktun. Authorities from the Guatemalan Institute of Tourism denied them access, arguing that the area of ceremonies was cut off for the stage show."

Från Global Voices

Ja herre gud...

Ja  herre gud. Inte får vi jaga vargar och inte tugga snus med lakritssmak.Vilken tur att vi inte är med i eurozonen. Nu får vi åtminstone kröka gurkor enligt den svenska modellen.

Eftersom omständigheterna tvingat mig att bo i Euroland under många år kan jag berätta för er att ansamlingen av småmynt i fickorna är ett rent h-lv-te! Att stå i snabbköpskön bakom äldre damer som envisas med ett betala med "jämna pengar" är oerhört påfrestande. Med en riksbank styrd av självständiga bankdirektörer kan vi åtminstone avskaffa småmynten som vi vill - det är bra för seignioraget också!

Och sen kan vi ju bestämma vår växelkurs på Brunkebergstorg och inte i Frankfurt.

Uppdatering: "The ease of transporting banknotes makes the euro very attractive to Latin American drug cartels"  (Wikipedia).  Bara en sån sak!

Flarnfri gör partipolitisk propaganda!

Vi frångår för ett ögonblick vår oförytterliga princip om partipolitisk neutralitet eller åtminstone likgiltighet på Flarnfri och ber er klicka på den här länken från Folkpartiet i Stockholms stad. Länken har vi hittat hos Per Gudmundson som kommenterar. "Folkpartister med humor! Vad skall dom hitta på härnäst."

De "folkvalda" har ingenting att säga till om

I DN idag (nätupplagan) skriver Peter Wolodarski om hur fyra personer, icke folkvalda, plötsligt har beslutat att öka Sveriges statsskuld med 10 % eller 100 miljarder kronor. Nu är jag personligen inte särskilt bekymrad över statsskulden, den kunde gott vara litet större om pengarna användes till tillväxtfrämjande investeringar, till att rätta till strukturella brister inom infrastruktur, vård, skola och omsorg. T.o.m kortsiktigt verkande sysselsättningsfrämjande åtgärder kunde vi med gott samvete låna upp till.

Speciellt  vore detta ofarligt om upplåningen vore inhemsk. I det här fallet är det dock till 100 % fråga om att låna från utlandet. Som ni förstår är det Riksbankens direktion som tagit detta beslut av skäl som är både märkliga och krångliga men som redogörs för i W:s artikel.

Skribenten påpekar att beslutet saknar demokratisk legitimitet. "Är det befogat att låna mer? Vem ska fatta beslutet? Och vad ska pengarna användas till?"  Det får vi inte veta och någon offentlig debatt förekommer inte, troligen pga frågans tekniska karaktär.

Läs gärna W:s artikel. Den är klart och koncist skriven. Nu tar jag inte upp detta för att diskutera det vettiga i Riksbankens politik (jag har starka tvivel) utan för att W. så tydligt visar på den obefintliga demokratiska kontrollen över penningpolitiken. Den diskuteras annars aldrig utan man använder förskönade omskrivningar som en "oberoende Riksbank" osv. På den tiden när man fortfarande kunde diskutera EMU-frågan hördes det unisont från yttersta högern och yttersta vänstern understödda av mittens doadoakör: Vi kan inte lämna ifrån oss de Folkvaldas kontroll över penningpolitiken till bankdirektörerna i Frankfurt. Att den kontrollen sedan länge legat hos anställda tjänstemän, kalla dem gärna bankdirektörer, nämndes inte. Troligen för att de satt på Brunkebergstorg och inte i Frankfurt.

Det är en farlig utveckling. Blir nästa steg att även finanspolitiken (grovt taget: det offentligas inkomster och utgifter) skall kontrolleras av "oberoende experter" istf av bångstyriga politiker? Trevare i den riktningen har redan förekommit.

Lösning till pristävlingen

Kristina Nilsson sjöng från Grands balkong
där mormorsmor slogs ner av en batong













Några kilometer söder om Växjö, på väg 23 från Malmö, fins en liten vägskylt med namnet "Snugge" samt tecknet för "sevärdhet".   I det lilla torpet  föddes 1843  Kristina Jonasdotter, sedermera den internationellt berömda sångerska Kristina eller Christina Nilsson, så småningom gift da Casa Miranda. Hon gjorde en bemärkansvärd karriär på världens främsta operascener och - meddelar den krassa wikipedia - efterlämnade vid sin död  1921 en förmögenhet på 3 miljoner kronor, en stor summa pengar på den tiden...

En litet roligare och väl troligen romantiserad biografi skriven av operasångerskan Yvonne Tuvesson Rosenqvist finns på nätet. Se non è vere è ben trovato... (Yvonne har tydligen enligt sitt cv själv en imponerande karriär  från Figaros bröllop till Maja Gräddnos.)

1885 sjöng Kristina en kväll från Grand Hotels balkong inför en stor åskådarskara där inemot 30 000 människor församlats. När uppträdandet var slut uppstod panik i folkmängden och ett tjugotal människor trampades till döds. Det tog naturligtvis sångerskan mycket hårt och gjorde vad hon kunde för att stödja de efterlevande med insamlade och egna medel.

Jenny Lind, Kristina Nilsson och Birgit Nilsson är väl de svenska sångerskor som dominerat världens konsert- och operascener.

Det är intressant att jämföra Povel Ramels porträtt av de småborgerliga gästerna i brunnsmiljön med Tage Danielssons mera brutala skildring i sången "på farfars tid." Båda sångerna avspeglar väl olika avsnitt av verkligheten.  Här är texten till "På farfars tid":

Det fanns på farfars tid en romantik
då magra hästar drog vår stads trafik.
Vid Munkbron farmor gick och samla lump.
Vid Slussen farfar stod och runka sump.

Det var en tjusig tid på Berns Café
där allas Calle P fick TBC
Kristina Nilsson sjöng från Grands balkong
där mormorsmor slogs ner av en batong.

Det fanns på farfars tid en romantik
en doft av Reimersholmens spritfabrik
det var en högtidsdag då kungen kom
och gjorde mor med barn och vände om.

Tre kronor för supé på Rydbergs bar
det tjäna’ farfar lätt på 90 dar.
Hör barnens arbetsglada skratt och skrik
från Liljeholmens stearinfabrik.

Det fanns på farfars tid en romantik.
På bakgår´n blev det fest när nån stod lik.
Bland Djurgårn’s ekar sjöng en invalid
– det var ett jävla liv, på farfars tid

Tyvärr kan jag inte hitta sången på nätet. Den går på en känd dansk melodi som låter ungefär så här: Det var på nånting nått; det var i nått. Den kan ni väl.

Så var det priset. Jag tackar alla som kommenterat så intensivt. Gärna hade jag belönat t.ex. Gabrielle B. som tydligen ansträngt sig ordentligt och Bodil Z som förlänat tävlingen en viss imperial grandeur. Men priset måste gå till Agneta som uppenbarligen löste gåtan på direkten och sedan fyllt på med knepiga ledtrådar varav jag komplett missade den om Vilhelmina. Om Agneta meddelar mig en lämplig postadress så kommer priset som ett brev på posten, dvs. förhoppningsvis.

Vad priset består av?  Det är ett klassiskt nobelprisat verk, på originalspråket och i ett särskilt fint utförande. Men jag tror nog att det skall passa.

Liten tävling på Flarnfri

Se grevinnan Casa de Miranda
bakom flor och vita plymer döljer sig

Det var länge sedan vi hade någon tävling här på Flarnfri. Med anledning av en liten diskussion hos David Nessle kom jag att tänka på en av Povels Ramels bästa nostalgiska och genomkomponerade sånger som jag bjuder er på här ovan.

I texten är det tal om grevinnan Casa de Miranda. I motsats till Mamsell Hybriette och kommerserådet Nibbing är grevinnan en verklig person.Tävlingen går ut på att identifiera denna högadliga dam som förnämt döljer sig för övriga brunnsgäster. Som ytterligare en ledtråd får ni här en bild av grevinnans födelsehem:

Självfallet får man inte googla. Honor Code! Den som svarar kan gärna vara litet finurlig i kommentaren så att andra får en chans att gissa också. Den här gången blir det ett smakfullt pris med litterär anknytning till den som jag i egenskap av en- men dock icke oväldig domare avgör efter kriterier som jag för säkerhets skull inte här vill avslöja. Der Rechtsweg is ausgeschlossen som man säger här i Lotto.

Nyheter från ädelkasinot

Högt värderade läsare. Du vet väl vad en "range accrual swap" är? Siten superderivatives förklarar:

"A range accrual swap is similar to an interest rate swap, where the interest rate paid by the first leg to the other party is either a fixed or floating interest rate. The main difference is in how the coupon of the second leg is determined. Unlike a regular swap where the floating rate is compared to the defined strike on a single fixing date in every payment period, in a range accrual swap the coupon (which can be either a fixed coupon or a floating coupon) is conditional on some event happening."

Fortfarande inte? Men om jag säger så här då:

"The interest rate paid by the second leg on each payment date is calculated as follows:
n/N * interest rate * notional
Where: n is the number of fixings in the payment period that the observation rate (e.g., 3-month USD LIBOR) lies within a specified range."

Ja, om du fortfarande inte hänger med då får du nog försöka bli förmögen på annat sätt, genom att sätta in pengarna på banken eller så. Det behövde dock inte den biträdande avdelningschefen för lokalregeringen i Salzburg göra. Alldeles på egen hand lyckades hon spekulera bort (DE) 340 miljoner (€ förstås) av skattebetalarnas pengar under en tioårsperiod. Hur hon lyckades med detta utan att bli upptäckt av högre chefer, internrevision och slutligen "Riksrevisionsverket" framgår t.v. inte av historien.

De i sista hand ansvariga politikerna slår naturligtvis ifrån sig. "Hur skulle vi kunna veta att det var något misstänkt med hennes affärer när vi inte visste om dem" frågar sig den ansvarige lokalpolitikern. Så kan man naturligtvis också se det.

Regeringschefen i Salzburg heter Gabi Burgstaller och har allmänt setts som en potentiell efterträdare till partichefen och förbundskanslern. Österrikiska politiker är oftast försedda med en skyddshinna av teflon varför man knappast behöver frukta att hon får några repor på sig.

Nu visar det sig att spekulationsaffärer av detta slag är allmän praxis på alla politiska nivåer från regeringsnivån ner till kommunerna. Ett bra sätt att finansiera verksamheten i dessa tider.

Många gånger under åren har jag påpekat att handel med derivativ och naturligtvis ännu mera "superderivativ" överhuvudtaget borde förbjudas. Den har inget syfte annat än att fungera som ytterligare ett spel i finansmarknadens ädelkasino. Chefen i Salzburg förlorade pengar på isländska statsobligationer för många år sedan. För att täcka förlusten spelade hon vidare och gjorde nya förluster osv. osv. Ingen skillnad mot enarmade banditer eller roulette egentligen.

Uppdatering: Kvällens tevenyheter berättaratt staden Linz förlorat ca 400 miljoner (€) på liknande affärer,statens "Riksgäldskontor" ca 300 miljoner och en liten kommun i Tyrolen också ca 300 miljoner. I dessa fall är det dock inte någon tjänsteman som handlat på eget bevåg utan "legala" transaktioner sanktionerade av respektive styrelser och fullmäktige.

Föhn

I kväll stiger självmordsfrekvensen.  En föhnstorm orsakad av ett nordeuropeiskt iskallt högtryck som stöter på ett italienskt högtryck blåser en varm men kvävande vind in över alpernas nordsidor. Orkanstötar blåser undan molnen upp till en viss höjd där de bildar ett olycksbådande tak över den begagnade medelhavsluften.

Ibland går det bättre. De senaste dagarna har vinden blåst undan dimman i Wienerbäckenet och låtit solen skina och temperaturen stiga upp emot 15 grader C. Men det känns ändå inte riktigt bra:

Föhnvinden faller
jag andas begagnad luft.
Men från Ligurien.

Ovanstående skrivet igår. Nattens storm bedarrade lika snabbt som den började. Men luften är död och obehaglig att andas in. Lyckligtvis är temperaturen ganska låg, några grader varmare och det hade varit outhärdligt.

Södra Bayern dränks i snö. Vi får se hur det ser ut här i morgon.

Drömresultat för kommunister och pirater

I posten Den röda grevinnan av Monte Cristo berättade jag i förbifarten om det dimunitiva österrikiska kommunistpartiet (KPÖ) som dock har vissa förhoppningar om en betydande finansiell förstärkning. I dagens kommunalval i Österrikes andra största stad, Graz i Steiermark, lyckades KPÖ fördubbla sin röstandel på ca 10 % till dryga 20 % och därmed bli stadens andra största parti. Större än socialdemokraterna vilka liksom konservativa ÖVP förlorade ca 5 %.

Nu var det knappast någon ideologisk omsvängning som låg bakom detta resultat. Missnöjet med de etablerade politikerna -och dit måste man numera också räkna De Gröna- är enormt i Österrike. Piratpartiet gjorde också ett bra val och fick ett mandat i stadsfullmäktige. Men KPÖ:s  sympatiska ledare Elke Kahr kunde med sin till synes ärliga och vinnande profil dra till sig huvuddelen av missnöjesväljarna.

Det inrikespolitiska läget  i Österrike är ytterst instabilt. Två nya partier på högerkanten har etablerats varav det ena har kuppat sig in i parlamentet genom att "övertala" 6 ledamöter från andra partier (5 från BZÖ, 1 från SPD) att bilda ett "Team Stronach". (Med minst 5 ledamöter får man bilda en s.k. parlamentsklubb vilket är ytterst förmånligt: partistöd utfaller och man får delta i alla partiledardebatter i TV osv.)

Stronach är den kanadensisk-österrikiske multi miljardär som försökte köpa Opel på den tiden det begav sig och överhuvudtaget lanserat det ena megaprojektet efter det andra i Österrike. (Se min text De stora oligarkernas dans). Samtliga har misslyckats. Stronach är en maverick som har goda chanser att dra till sig missnöjesröster från den borgerliga kanten. Samtidigt får man räkna med att socialdemokraterna kommer att förlora stora mängder väljare till FPÖ - Haiders gamla parti. Att Haiderpartiet skulle bli största parti är inte alls orealistiskt, tvärtom. Österrike förfaller då till ett parlamentariskt kaos som så ofta tidigare visat sig vara ödesdigert för demokratin.

Vad som möjligen talar emot Stronach är att han tidigare förnekat att något av hans företag inom Magnakoncernen varit inblandat i  militärens inköp av Eurofighterplans från EADS. Det har nu visat sig att EADS  -som vanligt i flygplansaffärer-  i stor skala mutat beslutsfattare i frågan och att därigenom särskilt Stronachs företag gjort mycket lönsamma så kallade kompensationsaffärer. Därigenom slog man också ut SAAB/Gripen som hade varit ett på sikt billigare alternativ enligt försvarsexperter. SAAB satsade dock på fel häst när man anlitade den berömde och ökände mutgreven Mensdorff-Pouilly. Han räckte inte till den här gången mot EADS agenter. Han misslyckades i Tjeckien också. Dags att stryka honom från lönelistan?

Uppdatering 26/11: Nära till hands

Vi läser och hör numera i media  ständigt beteckningarna "Leningraz" eller t.o.m. "Stalingraz".  Galghumor?

Semifinal i skojarbranschen?

Som vanligt senare än alla andra har jag läst Kerstin Ekmans "Grand final i skojarbranschen".

Det första jag lägger märke till före läsningen är att alla renommerade kritiker i de stora tidningarna är undantagslöst entusiastiska medan anmälan på de kvalitetsbloggar jag läser oftast är mera reserverade. (Se t.ex. Ekman-smoothie hos Karin Stensdotter liksom Petra Rhodins anmälan.)

Jag slås av hur generiska de flesta av tidningsrecensionerna är - de kunde ha varit skrivna i förväg och mutatis mutandis om vad än Ekman hade skrivit. Ibland måste man fråga sig om anmälarna egentligen läst hela boken eller nöjt sig med baksidestexten eller kanske något pressmeddelande från Bonniers. Romanen "vägrar kompromissa vare sig med berättelsen eller med idéinnehållet" skriver SvD. "En njutning från första sidan till den sista" skriver Sydsvenskan. "En berättelse om...lögn och sanning, ensamhet och gemenskap" skriver Bonniers.

Jag har dock hittat två recensioner som skiljer sig från de övriga. I Sydsvenskan skriver Per Svensson att Ekman vill "sparka sönder den manliga självgodheten...En stenhård feministisk tjottablängare." Ja så kan man ju se det.

Roligare är då Kurt Mälarstedt i DN som skriver av en inspelning av en intervju som han gjort med Ekman från 2009 då hon berättar om sitt första möte med Det Stora Förlaget. Det visar sig att den roande episoden

Provisorisk lösning på "Recent Comments"-problemet

När jag läser mina favoritbloggar ser jag att det är många som har precis samma problem som jag. På Bloggers hjälpsidor har nu en hjälpsam själ länkat till sin egen sida där han visar hur man kan sätta upp en "Recent comments" med ett minimum av fixande.

Länken är

http://blogging.nitecruzr.net/2012/11/add-simple-recent-comments-recent-posts.html

Det är mycket enkelt. Resultatet för min del kan ni se i högermarginalen. Jag vill inte leka expert men om det finns frågor som jag kan svara på gör jag det gärna.

Vi får se om Blogger kommer upp med en egen ny variant. Jag är inte särskilt imponerad av deras support. Precis som "Wordpress" har man i stort sett lämnat över den funktionen till användarna.

Vi avbryter denna blogg för ett viktigt meddelande

Den viktigaste orsaken till att jag efter 10 års bloggande gick över till ett standardiserat bloggverktyg var att kommentarssystemet till min ordinarie site, www.karlsson.at, inte längre fungerade. "Recent comments" hade f.ö. inte på flera år fungerat som det gamla Haloscan.

Jag kan inte säga att jag är helt lycklig med "Blogspot." Den är svårnavigerad, viktiga funktioner fattas och formateringsmöjligheterna mycket begränsade  Att gå in och fixa med koden är tidskrävande och ganska knepigt jämför med t.ex. MS Expression som jag använt tidigare. Men det går ju om man hankar sig fram.

Nu visar det sig emellertid apparaten "Recent comments" inte heller  på Blogspot fungerar som den skall. Det har varit många klagomål på hjälpsidorna men ingen har kommit med någon lösning.

Vi får se hur det utvecklas. Men om  kommentarsfunktionen, särskilt "Recent comments" , inte fungerar finns det ju ingen anledning för mig att fortsätta med det här "verktyget."

Min förhoppning är att någon skall komma upp med ett system som liknar utmärkta "Haloscan" som jag använde i många år men som köptes och lades ner av ett företag som tycker det är roligare med "sociala media."

Uppdatering:  Hos Blogger kan man nu läsa att alla "widgets" från en viss källa är trasiga och bör tas bort! Något alternativ finns inte. Ganska snopet. Jag började använda Blogspot därför att de hade en "Recent comments" som fungerade.

En annan sak. Det finns nu såvitt jag förstår ingen backup eller kopia av texter och kommentarer. På min "statiska" site fanns alltid en kopia på min egen dator. Om nu Blogger blir uppköpt av något rovdjursföretag som t.ex. Echo kan alltså allt det skrivna försvinna för alltid. Något att tänka på.

Lång väg till Nice

Här börjar Alperna.  "Alpernas landskap betraktas ofta som naturskönt och har utgjort inspelningsplats för diverse filmer"  enligt vad Wikipedia  ("det största demokratiska experimentet i vår tid")  berättar.

Kullen heter Leopoldsberg. En mycket brant stig, kallad Nasenweg, går upp till toppen. Ett populärt konditionsprov. I gamla tider kunde man göra den på 20 -30 minuter. Numera skulle man dö.

Fast på andra sidan kan man köra bil nästan ända upp.

Den röda grevinnan av Monte Cristo

Rudolfine Steindling är död. 78 år gammal  dotter till en judisk motståndsman som överlevde förintelsen.  Sin sista tid tillbringade hon hos en dotter i Israel. Vem unnade inte den lilla judiska tanten en tid av lugn och ro omgiven av sina närstående efter ett långt och omskakande liv.

Jo, men det finns en helt annan bild av Hermine. Lyxliv i Wien och Tel Aviv, politikers och affärsmäns vän, filantrop i enorm skala. Men varifrån fick hon pengarna? Och var är de nu?

Läs berättelsen om "Die Rote Fini" här.

Stymfaliern Sofainetos citalka

Men Xenofon, som kom ihåg den hårda vedermöda
hellenerna fått genomgå och ännu måste bida,
och hungersnöd och frost och efterblivna döda,
var stolt och glad att se hellener kunna lida
och ändå kunna glädja sig och höja sig
till mera ädla ting än sorgen över nöden
och icke som barbarer böja sig
i skräck och vanvett under hårda öden. -

(Från Frödings "Ur Anabasis". Hela texten finns här. Läs den)

Res murarna igen!

Liten uppdatering till EU-posterna. En av de värderade kommentatorerna tar i sin uppräkning av bristerna i EU-samarbetet upp "den mur" som byggts upp mot invandring från icke-EU länder.

Sedan 2009 har visumtvånget för de s.k. "Western Balkan Countries" successivt eliminerats och gäller numer i stort sett enbart Kosovo. Åtgärderna har setts som en av de viktigaste för att tillämpa det s.k. "europeiska perspektivet" i dessa länder med det långsiktiga syftet till integration i Unionen. (Slovenien är full medlem av EU och räknas naturligtvis inte till denna grupp. Som officiellt kandidatland har även Kroatien speciella regler.)

Emellertid är Sverige, tillsammans med några andra länder, ledande kraft i försök att begränsa eller reglera visumfriheten. Enligt svensk uppfattning har den missbrukats på så sätt att människor fritt reser in i Sverige och sedan, på olika grunder ansöker om asyl. I huvudsak förefaller det vara roma och albaner som utnyttjar denna möjlighet.

Snacka om att "bygga upp  murar." Här ligger Sverige alltså i framkanten på ansträngningarna att återupprätta en mur som redan rivits. Kanske finns det ett reellt problem här - Billström vill tydligen att resurserna skall läggas ner på att ta emot syrier i stället. Men fallet ger en blixtbelysning av det hyckleri som det innebär att i första hand anklaga EU för att bygga upp murar. Den svenska opinionen, inklusive politiker, journalister och bloggare, skulle må bra av att sopa rent framför sin egen trädgårdsgrind först.

Den politiska oppositionens långa näsa ?

Nej, nu får vi tagga ner oss ett tag. Efter all diskussion om toleransen resp. om huruvida EU är bra eller inte får vi fokusera litet på lokala förhållanden och kanske  komma in på det så kontroversiella, och ibland ganska tråkiga, kulturområdet. Och hur kulturella överväganden kan krångla till viktiga politiska beslut.

I en ny stadsdel i Stockholm skall gator och torg namnges efter påhittade figurer ur sagoböcker och barnlitteratur. Nu visar det sig att moderaterna i stadsfullmäktige inte vill ha med den berömda seriefiguren Bamse i sammanhanget. Officiellt motiverar man detta med att Bamse inte har tillräcklig  verkshöjd  jämfört med t.ex. Pelle Svanslös. (Med verkshöjd menas t.ex. att Mozart är bättre än rapparen Ken.) En mera näraliggande förklaring som t.ex. Jonas Thente varit inne på  är naturligtvis att m inte gillar Bamses ganska tydliga vänstervridning som främst kommer till uttryck i hans skoningslösa drift med ärkekapitalisten  Krösus Sork. Om denne heter det på Bamses hemsida:

"Krösus Sork skyr inga medel för att öka sin redan stora förmögenhet... Sork är en affärsman och har en hel stab av arbetande sorkar i olika positioner. Han utför aldrig själv de kriminella handlingarna utan alla skumraskaffärer överlåter han till sina Fixare-sorkar. Misslyckas de får de genast sparken."

Det sitter naturligtvis inte så bra nu när Sverige t.o.m. fått beröm av The Economist för att man lyckats öka ojämlikheten i inkomster.

Så långt är ju allt som det bör vara. Men vad som är mer förvånande är att oppositionen tydligen utan problem godkänt namnet "Pomperipossatorget", ett namn väl så politiskt laddat som Bamse.

”Pomperipossa”  var ursprugligen en saga från 1895 skriven av Axel Wallengren, mera känd under namnet Falstaff, fakir. Det var en mycket elak häxa som lyckligtvis förvandlades till en stor sten.  Men i nutiden är väl namnet helt förknippat med Astrid Lindgrens Expressenartikel ”Pomperipossa i Monismanien” från 1976 där hon berättade om hur hon fick betala 102 % i marginalskatt. Lindgrens artikel bidrog verksamt till socialdemokraternas förlust av makten senare samma år, för första gången på decennier. Det finns också en mycket berömd tjyvtagen bild på Sträng där han sitter i riksdagsstolen och läser artikeln i fråga just innan han skall gå in i debatten.

Så antingen är socialdemokraterna i Stockholm mera storsinta än moderaterna eller också är de – kanske mera troligt- helt okunniga om bakgrunden till namnet.

EU och freden (2)

(Det här inlägget blev för långt för att godkännas som "kommentar" av Blogger. För att förstås bör man först läsa Håkan Lindgrens kommentar till inlägget EU och freden.)

@Håkan. Din innehållsrika kommentar är en tung kritik mot EU som organisation och mindre mot fredspriset som sådant. Därför tar jag också huvudsakligen upp den aspekten. Om priset skall ges till en organisation (har skett många gånger, jag var själv med 2001) eller en individ,  NGO eller stater osv. kan alltid diskuteras liksom det meningsfulla överhuvudtaget med detta pris där man så långt fjärmat sig från Nobels uttalade vilja.

Såvitt jag kan se finns det (minst) två EU. En union som mödosamt, steg för steg, dag för dag, arbetar för att bringa kontinentens människor närmare varandra .genom att ta bort gränser och hinder och genomföra de friheter för personer, tjänster, varor och kapital som är grundläggande för sammanväxandet.  Omöjligt att gå in här på de enorma framsteg som gjorts, på de gigantiska hinder som fortfarande finns kvar. Omöjligt att gå in på den inkomst- och välståndsökning som avskaffandet av gränserna fört med sig och vad möjligheterna att fritt resa, bo, studera och arbeta betytt också för förståelsen och därmed -litet högtidligt- för den fredliga utvecklingen. Omöjligt också att här gå in på EU:s betydelse för det exkommunistiska Östeuropa och för det mödosamma skapandet av stabilitet på Balkan.

Det andra EU är tydligen ett paragrafsprutande monster i Bryssel  som mest sysslar med att bestämma hur gurkor skall se ut och även i övrigt sabotera "den svenska modellen."  En  bekväm och anonym fiendebild att ta till när saker inte utvecklas som man skulle vilja.

Det är alltså inte "den gigantiska byråkratin" som flyttar mellan Bryssel och Strassbourg utan det Europeiska Parlamentet (med tillhörande byråkrati). Ett onödigt slöseri, visst, men en fråga som enkelt kunde lösas genom att flytta parlamentet till Strassbourg. Vad jag vet har vi inte sett några svenska initiativ i den riktningen trots att det var en fråga som Malmström gjorde sig stark för innan hon blev kommissionär.  Bristen på insyn i rådets arbete är beklaglig men accepteras tydligen utan vidare även av Sveriges regering. Det ger också en bekväm möjlighet att dölja sitt agerande för hemmapubliken ("Jag kämpade ju emot men var ensam och fick ge mig till slut.")

 "Det havererade valutasamarbetet"...nej Håkan, där har du aningslöst gått på den strategi som "finansmarknaderna" speciellt engelska och amerikanska aktörer  med sina  "rating agencies" som torpeder tillämpar för sin egen profit och vinning. Valutasamarbetet har inte havererat och kommer inte heller att göra det. Muren mot afrikanska invandrare - det står den svenska regeringen fritt att öppna alla slussar för invandring, politiskt stöd på hemmaplan och resurser för att ta hand om de nytillkomna på bästa sätt finns väl antar jag.

Att tro att aggressiv nationalism spelat ut sin roll vore ett ytterst allvarligt och farligt fel. Se på utvecklingen i Ungern, Ukraina, Grekland, Finland bara för att ta några exempel  Än farligare är kanske postfascismens

EU och freden

'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor,rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom dessa högavlönade EU-byråkrater eller elaka politiker som vräker mina skattepengar in i det korrumperade Grekland.'
Lukas 18:11, något aktualiserad med bidrag från den svenska twitter- och bloggvärlden.

Bo på ett asplöv.. På ett asplöv kan ingen bo i trygghet. Ändå bor där små kryp som inte vet att deras land är ett asplöv. För dem är det ren hemort, ett hemland i en värld. Asplövsvärlden. 
Eyvind Johnson, Hans nådes tid.

Det första egentliga enandet av större delen av Europa skedde på 800-talet av Karl den Store. Men det byggde på våld  och föll snart sönder, inte minst genom Karls egna ambitioner att dela upp riket mellan sina söner, som kung Lehar ungefär. Inte nog med det, genom det karolingiska kejsardömets splittring lades grunden till många konflikter som intill senaste tid utmynnat i blodiga krig. Alsace-Lorraine har ofta stått i centrum.

Både före och efter Karl har Europa rivits sönder av krig. I modern tid kan vi tänka på Napoleonkrigen, fransk-preussiska kriget, första världskriget och givetvis andra världskriget som  i grymhet kanske överträffade allt annat. Tanken på att genom ett förenat Europa förhindra framtida krig hade funnits länge, manifesterat t.ex. genom bildandet av Paneuropeiska unionen men förblev en dröm hos kanske orealistiska idealister av olika kulörer.  Efter andra världskriget undvek segrarmakterna dock i stort sett de katastrofala misstag som begåtts efter det förra kriget. I stället för att utarma axelmakterna genom horribla skadeståndsbetalningar hade man lärt sig av Keynes (The Economic Consequnces of the Peace, 1919) och i stället satt Marshallplanen i sjön. Genom de Gaulles insatser kunde Frankrike spela sin rättmätiga roll som segrarmakt i stället för att ockuperas som förlorare vilket varit  Roosevelts och Churchills avsikt.  Den förre franske utrikesministern Schuman föreslog bildandet av en europeisk, främst fransk-tysk, kol- och stålunion vilket också skedde 1951. Redan 1957 bildade 6 länder Den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen (EEC) som genom många omvälvningar skulle bli vad som idag är Europeiska Unionen (EU) med 27 medlemmar och ett antal kandidatländer i kö för medlemsskap.

När man nu från mörkaste höger till avgrundsdjupaste vänster med en stor mängd måttliga och sansade kommentatorer mitt emellan dessa poler ondgör sig över den utmärkelse som tilldelats EU, i många fall i motbjudande vändningar även från de normalt måttfulla, vräker man alltså förakt över det arbete för fred och

Traktat om toleransen

I en understreckare i Sv.D  (får dom vara kvar efter kulturrevolutionen?) skriver vår vän och bloggarkollega Håkan Lindgren om tolerans  med utgångspunkt från ett föredrag av en rumänsk författare om "Tolerance and the intolerable."  Föredragshållaren talar om en betydelseförskjutning av begreppet.  "Det betecknar inte längre ett accepterande av ’det annorlunda’, av en avvikande åsikt, utan helt enkelt ett (vänligt och välvilligt) ignorerande av den andres åsikt, ett avskaffande av skillnadens om skillnad." Men, säger föreläsaren enligt Håkan  "det säger sig självt att ur en sådan tystnad, ur oförmågan att verbalisera de olösta motsättningar som ändå finns där, kan vilka obehagligheter som helst bryta fram."

I min sjunde bloggtext överhuvudtaget den 17juli 2002 på en blogg som hette "I dåligt sällskap" (ej längre på nätet) citerade jag en understreckare av Merete Mazzarella  som diskuterar ämnet. Mazzarella citerar Zygmunt Bauman: "multikulturalismens förmenta tolerans egentligen är en form av likgiltighet" och en annan författare "Det finns en tolerans som bottnar i likgiltighet."

Jag tillåter mig att citera den ungdomligt naiva text jag skrev 2002: "Jag bryr mig inte alltså, så ni kan hålla på med vad ni vill. Kanske bottnar mycket av vår så kallade tolerans just i detta. Men borde vi inte egentligen skärskåda hela toleransbegreppet? Själva ordet, tolererar, kommer väl från latinets tollo, jag fördrager, jag lider. (Ecce agnus Dei, qui tollit peccata mundi...) När vi tolererar någon eller något innebär inte det att vi säger: jag är så storsint att jag tillåter Dig att vara afrikan, utlänning, muslim, handikappad osv. och jag tänker inte bråka om saken? Att tolerera någon eller något innebär väl ofta vad man på engelska kallar condescend, dvs. jag sänker mig ner till Din nivå.

Verklig 'tolerans' bör väl innebära att man redan från början och utan att tänka på saken befinner sig på samma nivå som den man 'tolererar'? I så fall undrar vi om inte tolerans som bottnar i likgiltighet snarare är mera genuin och ursprunglig än den som baseras på storsinthet?"

Kristallkula eller kristallkrona?

Du behöver inte vara en utövande klärvoajant för att försöka dig på kristallkuleläsning – allt du behöver är en kristallkula och förmågan att koncentrera dig.
http://www.lenixagrafik.se/medium12.html

Vilken kristallkrona har Borg tittat in i som ingen annan har tillgång till, sa Per Bolund, Miljöpartiets ekonomiskpolitiske talesperson.
Expressen

Departementsråd i Finansdep
under tjänsteutövning ?

Budgetpropositionen har idag överlämnats till riksdagen av finansministern högst personligen. Så vitt jag minns har närmast föregående socialdemokratiska ministrar gått nerför Drottninggatan glatt viftande med en cd-skiva och senare ett USB-minne. Anders Borg, däremot, kånkade på en halv kubikmeter papper som förde tankarna till den tidigare kärleksfulla benämningen, "nådiga luntan", på dessa dokument.

Innehållet har ju till största delen redan varit känt genom olika "utspel" de senaste veckorna. Budgetsaldot är en ganska ointressant variabel i sammanhanget men för den som intresserar sig för sådana saker kan vi notera att budgeten i stort sett är i balans. Förutsättningen är ju då att inkomsterna utvecklas ungefär som finansdepartementet prognosticerat vilket bl.a. innebär en ganska kraftig tillväxtökning i ekonomin under 2013.

Hur det nu blir med allt detta är omöjligt att veta. Oppositionen, från v till sd, verkar skjuta in sig på att "överskottsmålet" inte kommer att nås. Att veta hur det blir med det i dagens läge kräver nog en kristallkula allra minst eller kanske en kristallkrona som mps talesman sade. På budgetens inkomstsida liksom på dess

Hur skall vi få död på euron?

En dålig dag för Kassandrornas kör från yttersta höger till yttersta vänster. Tre feta smällar på en gång: Barrosos tal där han vågade tala om federativa lösningar. Sedan domen i tyska författningsdomstolen i Karlsruhe: tyska grundlagen tillåter att man går med i stödmekanismen. Och som sista spik i kistan: det holländska valet där partiet som satsat på utträde ur både euron och EU (i stället för islam) förlorade stort, en tredjedel av sina mandat och varje chans att påverka regeringsbildningen.

Och själva huvudfienden, den gemensamma valutan? I vart fall den senaste månaden har marknaden tydligen inte läst tidningarna. Trots att euron tydligen står på katastrofens och ruinens brant blir valutan starkare. För Sveriges del är ju detta egentligen till fördel men något slags fel måste det väl ändå vara.

Nils Pålson Syll, Nisse Lundgren, Jonas Sjöstedt, Jimmy Åkesson: Till barrikaderna!

"We are all just prisoners here, of our own device" 
And in the master's chambers, 
They gathered for the feast 
They stab it with their steely knives, 
But they just can't kill the beast 

Det nya skalet

Tack för era kommentarer ang. ev. framtida utformning. Jag vet naturligtvis att fontstorleken kan regleras av läsaren men jag vet också att de flesta har ungefär samma skärminställningar som jag samt att det kan te sig alltför bökigt att zooma in på texten. Jag kommer därför att t.v. använda den här storleken och hoppas att det skall funka. Däremot kommer jag kanske att experimentera med själva "typsnittet".

Jag har ökat storleken på bloggnamnet vilket var ett förslag. Dessutom kommer jag att stryka under länkarna i texten.

Ytterligare synpunkter tas gärna emot. Tack för att ni gjorde er besväret. Läs om Rudlfine Läd om Hermine

Nytt skal på schalottenlöken?

Här är två test på hur "Flarnfri schalottenlök" eventuellt kan komma att se ut framdeles. Det är två inlägg som publicerats på augustisidan.

I det översta inlägget, Cléo de Mérode och Fia Jansson, har jag använt den fontstorlek som för mig, som 'författare' känns angenämast och som kommer närmast den tidigare stilen. Men troligen kan den vara för liten för normalläsaren. Det andra inlägget, Of Bugs and Men, har fått en större stilgrad. Jag gillar den inte men kanske reagerar läsaren inte på samma sätt.

Det är svårt att reglera font-storleken i denna Bloggertemplate, man får nöja sig med standardinställningar.

Kommentarer och synpunkter ytterst välkomna. Ni kan kommentera här eller på Flarnfri schalottenlök.

Cléo de Mérode och Fia Jansson

Den här bilden ur Grönköpings Veckoblad  föreställer varken konferensvärdinnan Agneta Palmodin (27) eller frkn talröret Ada A:son Susegård (mp) vilket bladet ibland vill få oss att tro.  Vi publicerar den här som en uppdatering av vår långa text från 2010 om den märkliga och beundransvärda sångerskan, skådespelerskan, teaterdirektören och filmregissören Anna Hoffman - Uddgren (obs stavning). 1903 drev Anna ett nöjesetablisemang på Djurgården där bl.a. den världsberömda franska dansösen Cléo de Mérode (t.v.) gjorde ett gästuppträdande.  Den som inte läst vår text om Anna uppmanas enträget att göra så: hon vore en värdig förebild för dagens gnällfior (1) som breder ut sig i spalter och böcker om hur hemskt dom har det. (2)

När jag googlar på Cléo ser jag till min förvåning att jag missat ett inlägg  av Rävjägarn från början av året där han bl.a. återger en bild av den berömda danösen vid besök på Söndags-Nisses redaktion år 1903. (Det kan möjligen förklara att bilden mer än 100 år senare dyker upp i GV.) 

Cléo var som Rävjägarn skriver "en tjusig dam" och omsurrades som sådan givetvis av av en mängd rykten.  I en fransk beskrivning av en biografi heter det emellertid: "Cléo de Mérode fut surtout connue pour sa beauté. Une race, un charme, une élégance que même le suffrage public éleva au premier rang. Elle traînait les coeurs, mais sans jamais choir dans les moeurs faciles qu'on attribuait à toutes femmes qui sortaient des fonctions domestiques auxquelles elles étaient condamnées à l'époque, et aux mondanités, quand elles étaient bien nées. Cléo de Mérode s'imposa par son talent." I korthet: hon erövrade hjärtan men hon gjorde det genom sin talang och inte genom det lättsinne som man på den tiden alltid tillskrev kvinnor som lyckats frigöra sig från den traditionella kvinnorollen.

Vi säger att det var så. Här har ni en fantastisk site om denna tjusiga dam som ser så glad ut på bilden.

 (1) Vi syftar naturligtvis på Maria Sveland och kompani. När jag tidigare använde detta epitet påpekade en väl uppdaterad kommentatris att det  nu för tiden fanns andra och mera uttrycksfulla ord för den typen av damer.  Av hänsyn till det decorum som alltid präglar denna krönika avstår vi dock från den moderna terminologin.

(2)  Länken till Ricardo Mutis framförande av Cachucha-Galopp, opus 97 av Johan Strauß  

d.ä. ('Känner du Fia Jansson som bor uppå Söder?' ) har tyvärr ruttnat men ni kan lyssna till en version med Franz Welser-Möst här.

Of bugs and men

Via bloggen Kyrkoordnaren uppmärksammades jag på ett par artiklar i Sv.D av Stockholms "miljöborgarråd" Per Ankersjö från början av året. Denne märklige man talar sig varm för sandstränder och nattklubbar på de hittills fredade Årsta holmar i Stockholms stad. Ordagrannt säger Ankersjö:

Så på frågan om det är för skalbaggarna eller för människan som vi vill bevara våra grönområden är svaret för mig och Centerpartiet enkelt, det är självklart för människans skull. Jag kan inte, likt vissa ekologister och miljöpartister, anse att skalbaggarnas rätt att husera ensamma i grönområdena trumfar människors möjligheter att få vistas ute i naturen. Vi i Centerpartiet vill ha en stad för människor att leva i helt enkelt.

"Miljöborgarrådets" och centerpartiets synpunkter talar för sig själva och bör väl inte ägnas mer uppmärksamhet. Det kan emellertid vara goda skäl att erinra sig andra uppslag från Ankersjö:

• Han har förespråkat fler hus och tätare bebyggelse på nya Slussen än t.o.m. Yimby vågat göra.
• Han förespråkar byggandet av den gigantiska "badringen" på Riddarfjärden, mellan Stadshuset och Söder.
• Dessutom  "en riktig city-beach med krog och nattklubb"  på Årsta holmar.
• Han vill ha en konstgjord "surfbana" vid Stadsgården istf tilläggsplats för fartyg
•  Han föreslog borttagande av löparbanor och all friidrottsutrustning från Stockholms olympiastadion, aktuellt i dagarna
• Han vänder sig mot förbud mot att sms:a när man kör bil (!)
• Han förespråkar obegränsat öppethållande på Stockholms krogar utan mattvång vid alkoholutskänkning. (1)
• Han vill ha utökad gårdsförsäljning av alkohol långt in i innerstaden (Stureplan?), även för utländska företag (Jägermeister? ) 

Däremot bör staden, enligt Ankersjö, inte tillhandahålla dricksvatten i offentliga fontäner  eftersom det inte kan "ingå i Stockholms stads kärnverksamhet att tillhandahålla detta dricksvatten genom dricksvattenfontäner."

Det finns säkert mycket mer som jag inte uppmärksammat.

Per Ankersjö, Per Ankersjö,
 Ack, skona oss, jag beder!
Slå Stockholms ack så sköna stad
Ej i din grymhet neder!
Per Ankersjö, om bön har rum,
Hör denna suckan bara:
Det är ej nog att vara dum,
Man bör ock nådig vara.

Carl Gustaf af Leopold, något förbättrat av E.Klipspringer. 

Länkar:
Ankersjös artiklar på Sv.D.:
Naturområden är till för människor
MP vill inskränka stockholmarnas frihet
Kyrkoordnarens blogginlägg:
Eskil  Erlandsson och Stureplanscentern
Inlägg på Flarnfri schalottenlök där Ankersjö figurerar:
En centerextremist
Annie get your gun!
Radikalt förslag att minska krogvåldet
Flarnfri om Leopold, Thorild och Pehr Enebom:
Hängd och hövlig

1)  Rättighet för människor,inklusive ungdomar, att få supa skallen av sig utan restriktioner är ju ett gammalt liberalt krav. Ankersjös förslag kanske därför av några uppfattas som en frihetsreform. Man beaktar då inte externa effekter i form av ökat gatuvåld, nersmutsning och föroreningar eller skränigt oljud natten igenom till förfång för grannar och närboende.